
Katolskt magasin Publicerat med tillstånd
Maria Himladrottningen. Så heter kapellet.
Katolikerna på orten hade velat uppkalla det efter den helige
Kristoffer, vägfararnas skyddshelgon, med tanke på de
katoliker som varje vinter kommer från andra länder till
Arvidsjaur och Arjeplog för att testköra nya bilar.
Biltestverksamheten är ju, tillsammans med skoterturismen,
också en viktig näringsgren för orten.
Men namnet var redan upptaget, av den katolska
kyrkan i Kalmar. Den helige Kristoffer får i stället
bli kapellets andre skyddspatron, vid sidan av Maria.
Broder Olof Åsblom i Luleå är i färd med att
måla ikoner med Jungfru Maria och den helige Kristoffer. Samhörigheten
med Luleå blir därmed tydligare. Maria Himladrottningens
kapell tillhör ju S:t Josef Arbetarens församling där.
Gene Dyer är kyrkoherde i Luleå sedan
tio år tillbaka och gör regelbundet långa resor
till katolikerna i Norrbotten och Lappland, på samiska Sápmi.
Han är intresserad av ursprungsbefolkningens, samernas, språk
och kultur och ger en intressant belysning av namnet Maria Himladrottningen:
- Ett hängsmycke i form av ett krönt gotiskt M som ibland
pryder kolten, den samiska dräkten, kallas Maljan och är
symbolen för Jungfru Maria, himladrottningen och livets beskyddarinna.
De samer som förr levde i vad vi nu kallar Sverige kristnades
först efter reformationen och saknar därför den omfattande
katolska traditionen kring helgonen. Men Maria, himladrottningen,
har tydligen haft sin givna plats hos dem.
Inkarnationen lär i början ha varit svår för
samerna att föreställa sig, fortsätter fader Gene.
- Men de tycks ha haft lättare att förstå Marias
betydelse eftersom de i sin egen tradition hade en kvinnlig gestalt
som var en sorts förmedlerska av det gudomliga.
Befolkningen här uppe måste ändå
ha haft en viss kontakt med katoliker före reformationen. Fader
Gene berättar om en pilgrimsring från Nidaros, i dag
Trondheim, som var en stor vallfartsort under medeltiden.
- Ringen hittades 1993 när man grävde för en ny rondell
strax utanför Arvidsjaur och den tyder på att pilgrimer
även härifrån har farit till Nidaros och tillbaka.

Vid välsignelsemässan i kapellet tog
också biskop Anders upp kopplingen till den katolska närvaron
i trakten under medeltiden.
- Efter 500 år har det kommit ett katolskt kapell till Lappland.
Det är en lång tid för oss men inte för Gud.
I mässan deltog ett 70-tal personer och flera olika samfund
var representerade. Detta såg biskopen som ett profetiskt
tecken på den definitiva enheten som alla hoppas på.
Han talade också om efterföljelsen och kallelsen, att
vi är kallade att bli ljus för våra medmänniskor
i vår vardag, just på den plats där Gud har placerat
oss.
Gud har placerat människor från hela världen, även
i Lappland. Till mässan i Arvidsjaur hade latinamerikaner kommit
från sina nya hem i Sorsele.
För att inkludera dem i gemenskapen avslutade biskopen sin
predikan på spanska. Han ber för dem, berättade
han, att de ska känna sig hemma i sitt nya land och förmedla
hopp och värme.

Och efter den högtidliga välsignelseceremonin, när
biskopen hade stänkt vigvatten både över kapellet,
”en bild av det eviga templet”, och över människorna,
”de levande stenarna”, var det colombianer från
Sorsele som markerade det stora behovet av ett katolskt kapell ute
på de lappländska vidderna. En efter en gick de till
bikt för fader Gene, även han spansktalande. Och efteråt
sade han:
- Tänk dig vilken skillnad det är att åka de åtta
milen från Sorsele till Arvidsjaur i stället för
de 24 till Luleå för att gå till bikt och delta
i en mässa!
Närvaron av ett katolskt kapell drar till sig folk. Flera katoliker
inom ett stort område kan komma att hitta till Arvidsjaur.
Fader Gene tog inlandssatsningen i Östersund som exempel.
- Till den första söndagsmässan som fader George
höll där kom det en person. Nu kan han räkna in sammanlagt
90 personer som brukar delta regelbundet på de orter där
han är verksam.

För egen del är fader Gene också tacksam för
det nya kapellet. Det innebär att han inte behöver ha
så bråttom tillbaka till Luleå efter varje mässa
utan kan övernatta i Arvidsjaur och fortsätta till andra
platser i inlandet där katoliker bor, glest spridda.
Maria Himladrottningens kapell är, som vi ska berätta
i nästa artikel, ett exempel på hur man tillgodoser flera
behov i glesbygd, andliga, sociala och ekonomiska.
- Vi hyr kapellet och därmed har vi inte gått före
i kön där det står flera församlingar i stiftet
som behöver en ny kyrka.
De praktiska lösningarna på hur lokalerna används
är originella men biskopen har godkänt dem. Det försäkrade
fader Gene innan han hastade in i sakristian för att packa
mässväskan.
Denna dag hade han bråttom eftersom han skulle skjutsa biskopen
till flygplatsen.
Biskop Anders, ja, han hade just predikat på spanska för
latinamerikaner i Arvidsjaur. Nästa dag skulle han predika
på franska för burundier i Örebro…

Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse
(De flesta av de troende samer som är bosatta i Sverige
tillhör i dag Svenska kyrkan, en del den laestadianska rörelsen
eller andra kristna samfund.)

Längtan efter ett katolskt kapell i Norrbottens
läns inland har kombinerats med behovet av lokaler för
kreativ glesbygdsverksamhet. Kapellet ligger i ett hus som privatpersoner
har köpt av Evangeliska fosterlandstiftelsen, EFS.
Maria Himladrottningens kapell delar rum med ett galleri. Huset
i övrigt ska innehålla kafé, vandrarhem, kursverksamhet
och bostad för en kvinna som var med när huset byggdes.
Det ligger i hörnet Fjällströmsvägen-Villavägen,
ganska centralt i Arvidsjaur, ett hus av typisk 1970-talskaraktär.
På utsidan gul panel med mörkbruna detaljer, på
insidan väggar i grönt och orange med höga brädfodringar.
När EFS byggde här krävde det höga medlemsantalet
ett stort kyrkorum och flera samlingslokaler. Men efter nära
tjugo år hade verksamheten blivit så liten att huset
måste säljas.
I två år stod det tomt och länge fanns en enda
spekulant, en företagare i styrketräningsbranschen. Han
tänkte öppna ett gym där men till honom ville EFS
inte sälja. Helst ville man att gudstjänster skulle fortsätta
att firas där. Kapellet avsakraliserades dock 2005.
Agneta Burman, hon som var med när huset byggdes, åkte förbi det ibland och var ledsen över dess öde. Hon har tillhört EFS i hela sitt liv och på något sätt ville hon behålla huset och fylla det med något gott. Hon hade kontakt med ett par kolleger, bildlärarna Karin Andersson och Bengt Peder Björn, som är glaskonstnärer på fritiden. De behövde en lokal för att ställa ut och sälja sina alster men de kunde ju inte hyra hela huset, 670 kvadratmeter.
Parallellt med Agnetas ansträngningar att
rädda huset gick Leif och Katarzyna Carlsson och försökte
hitta någon lösning för att etablera ett katolskt
kapell i Arvidsjaur. Katarzyna är katolik från Polen
och Leif har länge följt med henne till de katolska mässor
som hålls en gång i månaden, då fader Gene
Dyer kommer från Luleå.
Svenska kyrkan har välvilligt öppnat sitt församlingshem
för katolikerna men det var inte detsamma som att ha en egen
hemvist.
När Leifs och Katarzynas dotter Julia skulle döpas i våras
valde de den tomma EFS-kyrkan. Då hade tanken börjat
mogna hos dem: de skulle köpa huset och erbjuda katolska kyrkan
att bli en av hyresgästerna.
En av deras ivrigaste pådrivare var Anita
Åman, stor Arvidsjaurpatriot och aktiv katolik som har bett
Gud i många år att få ett kapell till orten och
helst en bosatt präst också.
Nu, när hon följer med på en vandring genom huset
efter kapellvälsignelsen, kan man säga att hon i alla
fall har blivit till hälften bönhörd. Och hon är
mycket lycklig.
- Men det är inte meningen att det bara är vi katoliker
som ska samlas här. Jag hoppas att stället kan bli ett
ekumeniskt centrum, säger hon.
Leif och Katarzyna berättar om sitt nyinköpta
hus som innebär en helt ny näring för både
dem och bygden.
Trots sina arbeten, Leif som högstadierektor och Katarzyna
som lärare i tyska, och trots sitt ansvar för sex barn:
tre hemmaboende och tre på studieorter, är de fulla av
idéer för att få rörelsen att gå ihop.
Kapellet, som de hyr ut förmånligt till församlingen,
ska tillföra huset speciella kvaliteter, säger de. Men
eftersom katoliker i glesbygd inte kräver särskilt stort
utrymme måste hyresgästerna och verksamheterna bli flera.
Det som tidigare var EFS:s kyrkorum rymmer 120
personer. Det har delats så att den inre delen är katolskt
kapell för cirka 50 personer. Den andra delen har blivit Karin
Anderssons och Bengt Peder Björns permanenta galleri.
För att skilja kapellet och galleriet åt har Leif ställt
skärmar som med jämna mellanrum bryts upp av montrar där
Karin och Bengt har placerat sina glasföremål.
Skärmarna har renmönster, montrarna är byggda som
smäckra hus med toppigt tak. I lokalen finns stora torra träd
som plockats in från skogen. Allt ger en utomhuskänsla,
en förnimmelse av att vara i samklang med den norrbottniska
naturen.
Avskärmningen går bara ett par meter
upp i rummet. Det höga innertaket, som ger luft och rymd, spänner
därmed fortfarande över hela rummet.
Bredvid kapelldelen finns ett stort rum som har blivit sakristia.
Det är samtidigt kontor och övernattningsrum för
prästen.
Lokalen intill galleriet är en stor servering. Här kan
man ha kyrkkaffe, sammanträden och fester. I framtiden vill
Katarzyna ha nattkafé, för turister och för ortens
ungdomar. I stället för att de ska dra omkring på
samhället kan de komma hit, menar hon.

På nedervåningen finns ett par rum
med pentry. De ska utnyttjas som lägergård för ungdomsgrupper
och som vandrarhem, helst med kulturell inriktning, säger Leif,
gärna med kristet innehåll. Här vill han också
ha kurser i olika former av skapande verksamhet.
Ett stort rum är redan inrett till bibliotek. Det är Agneta
Burman som har deponerat sina böcker hit. Själv ska hon
bo i en nyinredd lägenhet intill.
Även hon har idéer om hur huset ska utnyttjas. I kaféet
drömmer hon om att ha samlingar för funktionshindrade
och deras personliga assistenter.
På husets fasad står det fortfarande
Nyborgskyrkan. Kanske det får stå kvar eftersom det
är ett inarbetat namn för Arvidsjaurborna. Men någonstans
ska namnet Maria Himladrottningen stå, och någonstans
också Silvercross45 som är Leif och Katarzyna Carlssons
officiella namn på sitt nya ställe.
- Silver anspelar på vägen som gick mellan Bodö
och Skellefteå med transporter från en silvergruva och
45 är numret på Europavägen som går genom
Arvidsjaur, berättar Leif.
Och cross?
- Det betyder både att olika vägar korsas och att det
finns en kristen verksamhet här.
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse

Margareta Samuelsson bor i Skellefteå men
på 70-talet bodde hon i Arvidsjaur där hennes man var
kyrkoherde i Svenska kyrkan. När hon kom tillbaka för
att delta i välsignelsemässan på trettondagsafton
träffade hon många gamla vänner.
Dagen efter, på trettondagen, skulle hon bli upptagen i Kyrkans
fulla gemenskap av den katolske kyrkoherden i Skellefteå,
Per Idergard.
Det här är en stor dag, sade Margareta:
- Nu går jag som svenskkyrklig i den katolska mässan
och i morgon är jag katolik och får delta i eukaristin.

Vid festen efter kapellvälsignelsen överlämnade
kyrkoherde Eva Wandegren Nilsson en gåva till kapellet från
Svenska kyrkan i Arvidsjaur, nämligen en grundplåt till
införskaffandet av ett nytt altare. Det altare som står
i kapellet nu är ett provisorium.
Katolikerna har hittills lånat lokaler av Svenska kyrkan.
Eva Wandegren Nilsson gratulerade dem till att de nu har fått
ett eget kapell för sina mässor och uttryckte sin glädje
över att byggnaden även i fortsättningen får
vara en plats för bön och lovsång.
(090703)
Den här sidan uppdaterades senast: 2009-10-23
EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.
TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.
***
Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.
![]()