Sankt Josefs katolska församling

Gällivare

Församlingen samlas ofta Gällivare församlingshem för att fira mässa.

I Gällivare firas mässa cirka en gång i månaden och det samlas ca 20-30 personer i Gällivare kyrkas församlingshem eller någon gång i Malmbergets församlingshem om det är upptaget. Fader Gene Dyer eller fader Martin Ference kommer från Luleå och leder den. Det är också i Luleå församlingen har sitt säte.

Alla som har möjllighet samlas i hemmen under dagtid, en vardag i månaden och firar mässa tillsammans och deltar i undervisningen, man äter något tillsammans och umgås en stund, innan det är dags för fader Gene att återvända till Luleå igen.

Om Gällivare finns en fin artikel som en gång varit införd i Katolskt magasin, som handlar om "Att vara katolik i Lappland".

Rune Klingert, före detta präst i Svenska kyrkan.

Att vara katolik i Lappland

Det är inte lätt att beskriva livet som katolik i Lappland för
läsare som lever 100 – 200 mil härifrån. Livet är nämligen
mycket annorlunda här uppe än i södra och mellersta Sverige.
Det mest fascinerande i Lappland är ljusets och färgernas skiftningar.

På somrarna går solen aldrig ner och ljuset blir då ganska
enahanda. I december däremot ser vi inte så mycket av solen
men ljuset och färgerna är helt fantastiska. Varje morgon och
varje kväll är en färgsprakande skönhetsupplevelse och den
rena och vita snön lyser upp hela landskapet. För den som
älskar Guds natur är Lappland underbart att leva i.
Men hur är det med det katolska livet så här långt från
Stockholm? I några korta ordalag vill jag försöka beskriva hur
vi har det.

Vi har en enda församling som omfattar hela Norrbottens län.
Den heter S:t Josef Arbetarens katolska församling och själva
kyrkan ligger i Luleå. Där bor också vår kyrkoherde liksom två
oblatmissionärer. Kyrkoherden är allt annat än stationär. Han
måste ständigt vara på resande fot för att besöka de små grupper
av katoliker som finns i länet. Mässa firas en gång i
månaden på följande platser: Råneå, Boden, Gällivare, Kiruna,
Piteå, Arvidsjaur, ibland också i Älvsbyn och Arjeplog.

Vi är mycket tacksamma för dessa möjligheter att få fira mässa i
våra hemorter, eftersom avstånden till Luleå är mycket stora. Vi
katoliker här i Gällivare och Malmberget har till exempel 25
mil med bil till Luleå. Från Kiruna är det 37 mil och så vidare.
Men när det är möjligt försöker vi ändå fylla en bil och åka till
Luleå någon söndag då och då för att få fira mässa i en ”riktig”
kyrka.

Vi träffas även i hemmen till studier och samtal. En torsdag i
månaden kommer vår kyrkoherde och deltar i dessa
”hemkyrkor”. Vi börjar då med mässa och sedan äter vi tillsammans.
Därefter är tid anslagen för enskilda samtal, bikt och
rådgivning. Kvällen ägnas sedan åt teologiska studier och
gruppsamtal. De veckor då kyrkoherden inte kan besöka oss,
försöker vi samlas ändå i något hem för enklare studier och
samvaro.

När man inte är så många, är det viktigt att odla gemenskapen.
Vi behöver varandra så väl och behoven är så olika.
Liksom på de flesta platser har vi också här många invandrare
som i regel har småbarn. För att hjälpa dem in i gemenskapen
har vi ordnat träffar för mammor och barn. Någon av oss leder
samlingen med mammorna och en förskollärare undervisar
barnen.

Dessa träffar äger också rum i hemmen eftersom vi inte
har någon egen lokal. Denna brist på lokal är mycket kännbar
för många invandrare som kommer från helt katolska miljöer.
De säger ibland: ”Vi saknar ett sakramentsskåp där vi kan falla
på knä inför det konsekrerade brödet.” Vi svenskar förstår
dem, men vi har ännu inte lyckats lösa detta problem.

Vi försöker ha en öppen gemenskap med kristna i andra församlingar.
Vi som konverterat har i regel varit mycket verksamma
inom Svenska kyrkan under många år. Det betyder, att
vi har ett stort kontaktnät och många verkliga vänner här i samhället.

Eftersom många är intresserade av katolska kyrkan
och hennes teologi är våra samlingar öppna för alla som vill komma och delta.
Men allt är helt frivilligt. Vi svarar
naturligtvis på frågor om katolska kyrkan men vi försöker inte övertala någon att konvertera. Vi finns bara tillhands när
någon vill fråga eller ha hjälp.

Men hur ser kontakten med katolska kyrkan i övriga Sverige
ut? Här har vi kanske vårt största problem. Det är långt för oss
att resa söderut, men det tycks vara minst dubbelt så långt för
”sörlänningar” att resa norrut. Svenskar i allmänhet har svårt
att åka norrut men för katoliker tycks det vara ännu mer motbjudande.

Det är skada för vi behöver varandra. Vi läser om
retreater och andra intressanta saker som ordnas söderut i landet
men det är mycket få retreatledare som tycks vilja resa ens
till Luleå och ändå ligger Luleå så långt söderut från vår
horisont och har så många goda kommunikationer. Vi skulle
alltså vara mycket tacksamma för något tecken på att ni vet att
vi också finns.

Rune Klingert studerade i Uppsala, England och Frankrike och var präst i
Svenska kyrkan fram till konversionen 1992. Han har mest ägnat sig åt liturgiskt
arbete och evangelisation i industrimiljö, och är nu pensionär och bor i
Malmberget.
(Införd med tillstånd)

Katolskt magasin - Sveriges katolska nyhetstidning>>

Den här sidan uppdaterades senast: 2009-10-23