Förra veckan startade denna termins ikonmålarkurser. De
avslutas den 20 april. Den hålls som vanligt
av broder Åsblom, (oblatmissionär).
Tidningen Katolskt
magasin har i ett reportage i nummer 3/07 berättat om detta.

Färdigt och ofärdigt. Dagny Öhrnerling och broder Olof Åsblom med Den heliga Birgittas ikon. Dagny visar den färdiga medan broder Olof visar en där mycket arbete återstår. Guldet är visserligen pålagt redan men många färger ska till innan den lyser som den ska.
I över 20 år har kurser i ikonmåleri bedrivits i Luleå. 40 personer har just påbörjat nya studiecirklar i S:t Josef Arbetarens kyrka. Här träffar vi ledaren, broder Olof Åsblom, och en av hans elever, Dagny Öhrnerling.
I januarinumrets reportage från Luleå besökte vi som hastigast kursrummet i kyrkans källarvåning och fick höra att församlingen har erbjudit ikonmåleri sedan 1985. Det var då pater Clyde Rausch kom dit som kyrkoherde och förde med sig intresset från oblatmissionärernas kommunitet i Täby. Där hade den grekisk-ortodoxe prästen, numera biskopen Johannes Deurloo, målat tre stora ikoner för den nybyggda kyrkan. Han bjöds in att hålla kurser i Luleå och så har det rullat på. Numera kommer han en gång om året för att ge intensivkurser.
Nu, när vi är tillbaka i ikonrummet, berättar broder Olof, som
har tillhört i oblatmissionärernas kommunitet i Luleå sedan
1970, att han tidigare hade ägnat sig lite åt oljemåleri, med
porträtt och landskap, men att han aldrig hade målat en ikon förrän
Johannes Deurloo kom dit.
Det dröjde inte länge förrän broder Olof startade egna kurser,
så intresserad blev han, inte främst av de konstnärliga dimensionerna
i ikonmåleriet utan av de andliga.
- Jag fascinerades av att ikonerna framställer det andliga budskapet klart
och tydligt och att de visar vårt arv ända från den allra första
kristna tiden.
Broder Olof påminner om att ikonkonstens historia härrör från
den tid då kyrkan ännu inte var splittrad i en östlig och en
västlig del.
- Det är dokumenterat att Kristusbilder har funnits från omkring
300-talet.
Det traditionella ikonmåleriet växte fram inom den bysantinska kyrkan,
som inrymmer den grekiska-och ryska ortodox kyrkan, men på senare tid
har vi även ikoner från orientaliska kyrkor som är lierade med
den romersk-katolska kyrkan.
En tongivande nutida ikonmålare är fader Robert de Caluwé
från Finland. Han målade både bysantinskt och i orientalisk
stil, berättar Broder Olof.

Färdigt och ofärdigt. Dagny Öhrnerling och broder Olof Åsblom
med Den heliga Birgittas ikon. Dagny visar den färdiga medan broder Olof
visar en där mycket arbete återstår. Guldet är visserligen
pålagt redan men många färger ska till innan den lyser som
den ska.
Om ikonen av Birgitta berättar broder Olof:
- Den är inspirerad av en målning från ett altarskåp i
Östergötland (1450-75). Kristus och Guds moder talar till Birgitta,
välsignar och vägleder henne. Maria visar på sin son ur de himmelska
boningarna.
Birgitta upplevde många stunder av nåd speciellt under den Heliga
mässans liturgi. Hon upplevde också Kristi lidande liksom ur och genom
Guds Moder Marias ögon samt Guds röst genom profeterna och hela skapelsens
skönhet
Han och Dagny Öhrnerling visar de mängder av prov på ikonkonsten
som fyller kursrummets väggar och förklarar vilka kriterier som ska
uppfyllas inom konstarten.
- En ikon visar en bild av en person som har funnits i den kristna historien.
Och personen ska likna en originalbild. Dessutom ska ikonen ha en text som beskriver
vem eller vilka den föreställer och vilken händelse som åsyftas.
Eftersom avbildandet ska vara så troget som möjligt är ikonmåleriet
ingenting för dem som vill skapa fritt ur huvudet, konstaterar Dagny.
- Man behöver inte ens ha konstnärlig talang för att måla
ikoner, däremot intresse av att fördjupa sig i den andlighet som ikonen
förmedlar.
- Viktigast är noggrannheten, lydnaden mot originalet, tillägger broder
Olof.
Har han ändå inte, någon gång i alla sina cirklar under
årens lopp, haft deltagare som vill göra ikoner på sitt eget
personliga sätt?
- Det är klart att det kommer konstnärer ibland som är kapabla
att skapa egna religiösa bilder av hög kvalitet. Men då är
det fråga om illustration efter eget sinne och sådant kan de ägna
sig åt på annat håll. Här lär de sig ikonmåleri
och då får de rätta sig efter vad som gäller.
Det viktigaste i ikoncirklarna, påpekar broder Olof, är inte den
konstnärliga vägledningen utan den andliga.
- Det här rummet är en andlig miljö. Innan man börjar med
en ikon ska man meditera över bilden. Dämpad meditativ musik spelas.
Jag håller inga föreläsningar utan går runt och ger instruktioner
och råd. De sparsamma samtalen handlar om själva måleriet.
Man dryftar alltså inte problem som har uppstått på jobbet
under dagen.
Meditationen, och det gradvisa inträngandet i det kristna mysteriet, är
det som har fått Dagny att stanna kvar i ikonmåleriet i flera år.
Men hon erkänner också att hon är väldigt road av att måla
och få bilder att växa fram.
Att Dagny, och många av de övriga deltagarna, stannar kvar år
efter år har sin förklaring just i det långt utdragna arbetet
med en ikon.
- Jag stönar många gånger medan jag håller på men
jag har aldrig lämnat en ikon ofärdig. Och när den är färdig
brukar jag vara nöjd.
När är en ikon färdig?
- När det lyser om den. Man går från mörker till ljus,
precis som i skapelsen, förklarar Dagny.
- Det börjar med att man drar konturer genom kalkerpapper, ristar motivet
och täcker pannån med svag röd färg eller eventuellt med
guld. Sedan lägger man på de mörka färgerna, därefter
allt ljusare färger och avslutar med ansiktets alla lager.

Kristusikon. I S:t Josef Arbetarens kyrka finns en ikon som visar Kristus som Pantokrator, världsalltets härskare. Den är målad av den ortodoxe biskopen Johannes Deurloo som introducerade ikonmåleriet i Luleå i mitten av 1980 - talet.)
Men många tidskrävande moment föregår själva måleriet.
Broder Olof beskriver hur man använder träpannåer eller träfiberplattor
som man limstryker och belägger med duk. På träpannån
sätter man lister på baksidan för att den inte ska slå
sig.
- På pannån stryker man minst sju, kanske tio lager krita som ska
putsas och poleras så att det blir som en marmorplatta. Först därefter
kan man börja modellera med färgerna.
I Luleå används liggande pannåer och därför kan man
lägga på färgen i flödiga lager. Färgen är äggtempera,
som riktiga konstnärer har. Inget skräp här inte, säger
broder Olof.
Kursens goda kvalitet gäller uppenbarligen även materialet.
Utefter väggarna hänger många ikoner med de klassiska motiven,
Maria med barnet, Kristus, övriga heliga personer i Nya testamentet. Men
här finns även andra motiv, som inte har förlagor från
den tidiga kristna historien.
- Ja, förklarar broder Olof, vi har helgon från senare tid, även
nationella, som vi tar oss friheten att måla. Men givetvis använder
vi oss av historiska förlagor. Redan från tidig medeltid finns ju
en stor konstskatt.
Ett exempel är ikonen med Heliga Birgitta. Där sitter helgonet vid
sin pulpet och skriver ner en av sina uppenbarelser. I hörnen ser vi Jungfru
Maria och Jesus, närvarande vid tillfället.
Ovanför pulpeten står Heliga Birgittas motto: ”Visa mig, Herre,
din väg och gör mig villig att vandra den”.
I nederkanten ser vi biskop Nils Hermanssons berömda vers Rosa Rorans.
Ett helgon som broder Olof har avbildad i ikonstil är Guds moder av Guadalupe
som uppenbarade sig i Mexico 1531. För våra västerländska
helgon finns ingen tradition inom ikonmåleriet men broder Olof tycker
att det är viktigt att även de uppmärksammas eftersom de är
viktiga för många invandrare.
En Guadalupe-ikon hänger i Mariakapellet i S:t Josef Arbetarens kyrka.
Där hänger också de fem ikoner där broder Olof beskriver
Ljusets mysterier, en rosenkransbön som infördes av påven Johannes
Paulus II 200?
Att broder Olof och Dagny Öhrnerling brinner för ikonmåleriet
är uppenbart. Ändå har intresset för det inte brett ut
sig särskilt mycket i den egna församlingen. Deltagarna kommer från
Svenska kyrkan och andra samfund eller saknar kyrkotillhörighet.
Nu har en ny säsong inletts. Broder Olof har fem cirklar igång med
åtta deltagare i varje. Av 40 personer kanske ändå någon
låter ikonerna kalla dem till en personlig tro?
På sitt sakliga sätt säger broder Olof:
- Visst, man kan hoppas att detta kan vara en inkörsport.
Rosa rorans bonitatem, Ros, som godhets dagg utgjuter, (Ur ett officium av biskop Nils Hermansson till den heliga Birgittas ära. Nils Hermansson var biskop i Linköping, död 1391.) |
Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse
Den här sidan uppdaterades senast: 2009-06-15
EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.
TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.
***
Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.
![]()