Katolsk mässa hålls för första gången i Pajala i Svenska Kyrkan, söndag 26 maj 2013, Kl. 15.00
- därefter hänvisas till församlingens hemsida www.katolskakyrkanlulea.se»
Till kalendern»
(130429)
Läs hela brevet här», eller gå till länkarna till vänster under "Församlingen".
Biskopens brev till alla föräldrar»
(130516)
Högtid
11.00 HÖGMÄSSA
Datum: 2013-05-26
Bild:www.freefoto.com
Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft, så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ps 145:11-13
Första läsningen Ords 8:22–31
Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
Innan djupen blev till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag,
när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
när han fyllde molnen däruppe med kraft
och lät djupets källor bryta fram,
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,
jag lekte i hela hans värld
och gladde mig med människorna.
Responsoriepsalm Ps 8:4–9
(R. 2a)
R. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden!
När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?
R.
Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter:
R.
får och oxar, all boskap,
och markens vilda djur,
himlens fåglar och havets fiskar,
allt som vandrar havets stigar.
R.
Andra läsningen
Rom 5:1–5
Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande.
Halleluja
Jfr Upp 1:8
V. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
som var och som är och som skall komma.
EvangleliumJoh 16:12–15
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av mig skall han ta emot det han låter er veta. Allt vad Fadern har är mitt; därför säger jag att det är av mig han tar emot det han skall låta er veta.«
(130526)
Apg 2:1-11 1 Kor 12:3b-7,12-13 Joh 14:15-16, 23b-26
Den största gåvan – och den minst utnyttjade
Människans största gåva är att hon lever. Ändå behöver hon använda all sin kraft åt att leva
det liv hon fått. Och ständigt förundras över det. Alternativet är att vara en levande död.
På samma sätt är det med Anden. Anden är given. Den är utgjuten över kyrkan och i varje
troende. Allt gott vi har är gåvor av Anden. Ändå behöver vi be om Anden. Alternativet är
att dö i förväg.
Det är särskilt påtagligt när det gäller Anden. Kristus kan vi ha kunskap om och ha som moraliskt föredöme, men Anden är ju tämligen meninglöst att bara ha kunskap om. Det är som att veta vad livet är, men inte leva det. Eller som att kunna allt om mat, men svälta sig till döds.
Vi har hört om det som hände den första pingstdagen. Det som hände då är vad som sedan gör kyrkan levande i alla tider. Människor från jordens alla hörn och språk hör och förstår. Deras liv förvandlas. Utan Ande hade apostlarnas förkunnelse om Jesus varit obegiplig. Ingen kan säga: 'Jesus är Herre', utan Anden. Pingsten är påskens fullbordan. ”För att fullborda påskens mysterium skänkte du idag din Andes gåva.” Vi vet att det är Anden som förenar folk med skilda språk och historia i samma tro. Utan Anden sugs kyrkan upp av allmänreligiositet eller rådande ideologier. Utan Anden blir kyrkans bud stötestenar i stället för byggstenar. Det kristna livet blir mödosamt, trots att vi instämmer i tron och kanske sliter hårt. Anden är nyckeln som öppnar dörren till skrifterna och gör människors hjärtan brinnande, som det skedde med Emmauslärjungarna när Jesus utlade skrifterna för dem. ”Brann inte våra hjärtan, när han talade med oss?”
Det är Anden som ger visshet om att Gud är god. Vi kan höra om Guds kärlek, men utan Anden blir det åsikter och teorier, utan liv. Utan Anden händer ingenting, hur mycket vi än anstränger oss. ”Om inte Herren bygger huset är byggarnas möda förgäves.” Inte ens en absolut renlärig tro eller predikan bär någon frukt utan Anden. Anden är den största gåvan. Det är Gud själv som tar sin boning i människan och gör henne helig, till tempel åt den Högste. Är det också en del av förklaringen till att Anden är så okänd? Många vill ha Gud på lite avstånd - det mest dåraktiga som människan kan göra. Som att tacka nej till livet.
Tydligast blir det i vardagen. Aposteln beskriver hur den ska se ut: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Motsatserna, köttets gärningar, irritationer, avundsjuka, missmod och uppgivenhet tycks komma av sig själva. Det är en skillnad mellan köttets gärningar och de goda frukterna? Aposteln säger inte: om ni bara anstränger er lite extra så blir ni goda och föredömliga kristna. Han talar om Andens frukter.
För många är detta inte något större problem. De låter köttet styra så länge de inte råkar illa ut eller någon ser dem. Men hur går det för den som kämpar och sliter, men som saknar glädje? Den som lyder, men utan lust? Den som inte får frid? Det är denna erfarenhet som visar vårt behov av Anden.
Anden känns igen på smaken, säger munken Siluan. Han citerar psaltaren: ”Smaka och se att Herren är god”. Psaltaren är full av liknande erfarenheter: ”Vad ditt löfte är ljuvt för min gom. Det smakar sötare än honung”. Men också på lukten. Den glada och villiga lydnaden sprider en angenäm doft. Som en välluktande rökelse, den ”Kristuskunskapens doft”, som föregår Kristi procession genom världen.
Kan man känna den helige Ande? Pingstsekvensen tvekar inte att ge uttryck åt starka känslor. ”Kom Guds egen andedräkt... av Guds rikes ljuvlighet... Ande, salighetens ljus, gläd vårt hjärta med ditt rus, bli dess tysta jubelskri.” Johannes talar om en inre smörjelse, om att den troende ”känner” sanningen. Aposteln Paulus säger: ”Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden.” Hörseln - kan man höra Anden? På den första pingstdagen hörde människorna. Anden fick dem att höra, med hjärtats öra. Augustinus vittnar om vilken betydelse sångens skönhet i gudstjänsten hade för hans väg till tro. Om sina får säger Jesus att de kan skilja hans röst från de falska herdarnas.
Synen då, kan man se Anden, den osynlige, som dessutom är så ödmjuk att han alltid hänvisar till Fadern eller Sonen? Jesus varnar för dem som försöker peka ut Guds rike och säga: ”här är det eller där är det”. Aposteln säger: ”Vi lever i tro, utan att se”. Men ändå - Guds rike har tagit sin början redan här på jorden. Jesus uppenbarade sin härlighet i synliga tecken. Johannes Döparen pekar på en människa och säger: ”Se Guds lamm!” Om den lärjunge som Jesus älskade står det att han inför linnebindlarna i den tomma graven ”såg och trodde”. Samtidigt är det som ses något som ligger bortom det kroppsliga. Aposteln säger att ett ljus har gått upp i hans hjärta. ”Ert ljus”, säger Jesus till sina lärjungar, ”skall lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen”. Vägen till detta ljus är det rena hjärtat, det hjärta som älskar och som fått löftet att se Gud. Den seende blir lysande. ”Genom kärleken blir man lik Gud”, säger Cassianus.
Gud är ljus. Gud är kärlek. Gud är Ande. Människan är kallad att få del av hans rike. Därför ger han oss sin Ande, sin kärlek, utgjuten i våra hjärtan. Så att vi inte längre lyder av fruktan för straff, som slavar. Inte heller för lönens skull, som legodrängen eller daglönaren. Utan som söner och döttrar, av kärlek till Kristus och det goda. Anden påminner om vad Kristus sagt. ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” När vi står på botten av den egna vanmakten, öppnas dörren. ”Anden vädjar för oss med rop utan ord.”
Låt oss i ödmjukhet be om den helige Ande och nu bekänna vår tro tillsammans med hela Kyrkan.
Amen.
/br. Ingmar
Predikning från Den Helige Benedictus Kloster av Broder Ingemar Svantesson
http://www.benedictuskloster.se/
(130519)

Bild:www.FreeDigitalPhotos.net
Pingst
Kära vänner,
Tack för era böner den här veckan, för vårt uppdrag här i Mali församling, Co Donegal. Det går riktigt bra, tack och lov. Fortsätt att be för oss, och jag kommer också att fortsätta att be för er. Må Guds Ande komma över oss och hela kyrkan denna Pingst och ge oss alla entusiasm och glädje i tron.
Jonny
***
19- 25 maj
Jesus sade till sina lärjungar: " Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid." Då vi firar den Helige Andes ankomst i kyrkan är det bra att ställa frågorna: Hur låter vi Anden vara aktivt närvarande, och hur utesluter vi Anden? Vi bör ställa dessa båda frågor i sammanhangen av våra hem och vår församlingsgemenskap. Anden är närvarande när vi har fred med varandra, Anden är frånvarande när vi är splittrade. Anden är närvarande när vi lever i glädje, Anden är frånvarande när vi slår oss till ro med liknöjdhet. Anden är närvarande när vi är kreativa och föränderliga, Anden är frånvarande när vi försöker att bibehålla saker och ting som de alltid varit. Anden är närvarande särskilt när vi bygger relationer av kärlek i våra hem och församlingar.
Morgonbön när vi är tillsammans
Gud, vår Fader
låt Anden du sände till din kyrka
som påbörjade undervisningen av evangeliet,
fortsätta att arbeta i vår kärlek till varandra
och i hjärtat på alla troende.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen
Herre, må Anden du lovade
leda oss fram till hela sanningen och avslöja för oss
den fulla innebörden av vårt äktenskaps sakrament.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herree.
Amen
Fader, må vår kärlek till varandra
vara en hjälp till vår eviga frälsning.
Håll inom oss styrkan av din ande
och skydda de gåvor du har gett din kyrka.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre
Amen.
För ditt äktenskap:
Vilka är de tre av de bästa gåvor din fru / make äger just nu? Hur kan ni berätta det för varandra detta denna vecka?
För andra:
Välj två eller tre personer i ditt liv. Vilka är tre av de bästa gåvor som varje av dem har? Hur kan du berätta det för dem den här veckan?
Bön för äktenskap och familj / Couple Prayer/Newsletter and Esker Community»
(130518)
11.00 HÖGMÄSSA
Datum: 2013-05-19
Bild:www.freefoto.com
Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft, så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ps 145:11-13
Första läsningen Joel 2:28–32
Så säger Herren: Det skall komma en tid
då jag utgjuter min ande över alla.
Era söner och döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män se syner.
Också över slavar och slavinnor
skall jag då utgjuta min ande.
På himlen och på jorden
skall jag låta tecken visa sig:
blod och eld och pelare av rök.
Solen skall vändas i mörker och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
Men var och en som åkallar Herrens namn
skall bli räddad.
På Sions berg skall finnas en skonad skara,
så som Herren har lovat,
i Jerusalem skall några överleva,
så som Herren bestämt.
Responsoriepsalm Ps 104:1–2a, 24, 35c, 27–28,29bc–30
(R. jfr 30)
R. Herre, sänd ut din Ande och gör jorden ny
eller: Halleluja.
R.
Lova Herren, min själ!
Mäktig är du, Herre, min Gud,
i höghet och härlighet är du klädd,
du sveper dig i ljus som i en mantel.
R.
Otaliga är dina verk, o Herre!
Med vishet har du gjort dem alla.
Jorden är full av vad du skapat.
Lova Herren, min själ!
R.
Alla sätter sitt hopp till dig,
du skall ge dem föda i rätt tid.
Du ger dem, och de tar emot,
du öppnar din hand, och de äter sig mätta.
R.
Du tar ifrån dem deras ande, och de dör
och blir åter till mull.
Du sänder din ande, då skapas liv.
Du gör jorden ny.
R.
Andra läsningen Rom 8:22–27
Vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor. Och till och med vi, som har fått Anden som en första gåva, också vi ropar i vår väntan på att Gud skall göra oss till söner och befria vår kropp. I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Halleluja
V. O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan
och tänd i oss din kärleks eld.
Evangelium Joh 7:37–39
På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: »Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.« Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Alla läsningarna kan alternativt hämtas från årgång A.
Första läsningen Apg Apg 2:1–11
När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.
I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«
Responsoriepsalm Ps 104:1ab, 24ac, 29b–31, 34
(R. jfr 30)
R. Herre, sänd ut din Ande och gör jorden ny
eller: Halleluja.
R.
Lova Herren, min själ!
Mäktig är du, Herre, min Gud.
Otaliga är dina verk, o Herre!
Jorden är full av vad du skapat.
R.
Du tar ifrån dem deras ande, och de dör
och blir åter till mull.
Du sänder din ande, då skapas liv.
Du gör jorden ny.
R.
Må Herrens ära bestå för evigt,
må Herren glädja sig över sina verk.
Må min bön behaga Herren,
må jag få glädjas över honom.
R.
Andra läsningen
Rom 8:8–17
De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.
Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur. Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva. Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: »Abba! Fader!« Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.
Pingstsekvensen
Kom, Guds egen andedräkt,
kom, du rena, varma fläkt
av Guds rikes ljuvlighet.
Kom och fyll vår fattigdom,
kom med all din rikedom,
kom och lys vår vilsenhet.
Gjut ditt mod i rädda bröst,
bo i oss och var vår tröst,
bli vår värme, bli vårt stöd,
vilan när vår nöd blir lång,
frihet mitt i livets tvång,
svalka mitt i smärtans glöd.
Ande, salighetens ljus,
gläd vårt hjärta med ditt rus,
bli dess tysta jubelskri.
Utan dig är allting dött,
åldrat, kraftlöst, tomt och trött
under tidens tyranni.
Tvätta rent det fläckade,
vät med dagg det torkade,
läk vår oros djupa sår.
Väck till liv det domnade,
värm ur död det stelnade,
samla dem som vilse går.
Kom med enhet,
kom med frid,
gör vår tid till hoppets tid,
andas i vår längtans bön.
Gör oss visa av ditt råd,
gör oss goda av din nåd,
ge oss härlighetens lön.
Amen. Halleluja.
Halleluja
V. O du helige Ande, kom, uppfyll dina troendes hjärtan
och tänd i oss din kärleks eld.
Evanglelium Joh 14:15–16, 23b–26
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid. Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.«
ALTERNATIVA LÄSNINGAR
Årgång A
Andra läsningen 1 Kor 12:3b–7, 12–13
Ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den helige Ande. Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.
Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.
Evangelium Joh 20:19–23
På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«
På Annandag pingst kan man använda Pingstdagens texter eller fira en votivmässa om den helige Ande.
På Annandag pingst kan man använda Pingstdagens texter eller fira en votivmässa om den helige Ande.
(130516)
Apg 7:55-60 Upp 22:12-14,16-17,20 Joh 17:20-26
I kärlek hålla fast vid sanningen
Människan är en gåtfull varelse. Hon kan söka sanningen. Och borde rimligen också göra
det. Det gåtfulla är att hon i stället ofta väljer det behagliga, på bekostnad av sanningen.
Hon tycks rentav vilja låta sig luras, för att sanningen är så obehaglig. Stefanos hade i en
predikan gått igenom folkets historia ända från Abraham, men han dolde inte de mörka
inslagen i folkets historia, alla de gånger de avvisat sanningen och gjort motstånd mot
den. Han möts av ursinnigt uppror. Det hela slutar med att de släpar honom ut ur staden
och stenar honom. Vi hör hur Stefanos överlämnar sin ande och ber för sina bödlar.
Denna bistra historia ger oss goda skäl att be om Anden. Både om modets och om mildhetens Ande. Både om sanning och kärlek. Den enheten går ju lätt förlorad och kvar står det omöjliga valet mellan en kall sanning och en vek mildhet. Människan vacklar mellan en dömande hållning och eftergiven snällhet. Därför ber vi om den Ande som Stefanos hade och som Jesus lovat alla sina lärjungar.
Det som hände Stefanos liknar det som hände Jesus. I detalj. Vi kommer ihåg Jesu ord inför översteprästen och Stora Rådet: ”Ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida”. Stefanos vittnar om att detta är fullbordat: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” Stefanos ser det. Hans hjärta är rent. Befriat från jordiska bindningar och böjelser, fritt från rädsla och hat. Han älskar sin Herre. Därför ser han. Han ser det vi bekänner i tro. Han ser vem som har makten i en kaotisk och förvirrad värld. Vi hörde det i andra läsningen ur bibelns sista bok. En röst säger till Johannes: ”Se… Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.” Före honom fanns ingenting. Efter honom finns heller ingenting. Allt är sammanfattat i honom. Allt förenklas när vi följer Jesus. Det kan kosta mycket, men det är inte komplicerat.
Martyren når målet direkt. Det flesta behöver hela livet för att få ett hjärta som ser. Som ser utan att skymmas av illusioner, rädslor, klenmod eller hat. Det första är att våga ställa diagnos på de makter och tankar som drar sinnet än hit, än dit och aldrig ger frid. Vår tro säger att det bara finns en enda Herre, den sanne Konungen. Det är han som har makten.
Vi ber om det Jesus lovar i evangeliet: ”de skall få se min härlighet”. Den härlighet som vi ber om över de framburna gåvorna på altaret, Guds Helige Ande. Cassianus säger att ingen vinner den segern utan nåden. Det är därför vi ber om Anden, Hjälparen. När de stenade Stefanos åkallade han och sade: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” Det ger mönstret för vår överlåtelse. Vad som än händer. Det kan ju tyckas grymt och meningslöst.
Varför skulle Stefanos´ karriär sluta så? Är det inte att misshushålla med resurser och begåvningar? Samma frågor kan ställas inför Jesu eget liv. Varför var han inte lite försiktigare och mera diplomatisk i uppgörelsen med folkets ledare? Den monastiska kallelsen aktualiserar samma frågor. Kastar man inte bort sina krafter när man ägnar så mycket tid och kraft åt att söka den Osynlige? Varje människa som vill något med sitt liv ställs förr eller senare inför detta, att överlåta sig åt Guds vilja. Det långt kusligare alternativet är att hålla fast vid egenviljen så att Gud till slut tvingas säga till människan: Ske din vilja. - Stefanos gör det enda nödvändiga, trots att stenarna haglar. Han överlåter sig åt Gud. I Jesu efterföljd. ”Herre Jesus, ta emot min ande.” Jesu Ande har blivit ett med hans egen andedräkt och innersta vilja. Det är den överlåtelsens Ande vi ber om. Den Ande som programmerar in påsken i våra liv.
Jesus bad för sina bödlar. Så ber också Stefanos: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” - Utan kärlek till ovänner och fiender är det fåfängt, även om man sliter ut sig. ”Om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit”, säger senare den man, som står bredvid som vittne. Det handlar inte om den kramp som står under lagen. Det handlar om att låta sig drivas av Anden, om att stå under nåden. Att härda ut vid Jesu sida, att löna ont med gott, att lyda med glatt hjärta och utan knotande.
Endast i Anden är detta möjligt. Därför ber vi om Anden, glädjens och kärlekens Ande. Bredvid Stefanos står den unge man som hette Saul. Vid hans fötter lägger vittnena av sina mantlar. Förmodligen för att bättre kunna träffa med stenarna. Saul står där. Han ser och hör. Det måste ha lämnat spår i den unge mannens hjärta. Så djupa spår att han senare på Damaskusvägen är beredd att själv träffas av ljuset från himlen. Och känna igen rösten: ”Jag är Jesus, den som du förföljer”.
Stefanos kärlek till sina fiender och hans förbön för dem samverkar med Anden. Genom Anden förenas Stefanos med den Herre som har makten, kärlekens makt, den makt som övervinner otro, uppgivenhet och svek, utan att kompromissa med sanningen. Anden förenar oss med Gud, med varandra och med vårt riktiga jag. Ingen har talat klarare om detta än just aposteln Paulus. Därför ber vi om den Ande som i kärlek håller fast vid sanningen.
Vi ber om den Ande som hjälper oss att se, vi ber om mod att överlåta oss åt Guds vilja, vi ber om kraft att älska våra ovänner. Aposteln Paulus berättar vad som händer: ”Alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden”.
Amen.
/br. Ingmar
Predikning från Den Helige Benedictus Kloster av Broder Ingemar Svantesson
http://www.benedictuskloster.se/
(130512)
Apg 1:1-11 Ef 4:1-13 Luk 24:46-53
Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd
En triumfens och glädjens dag. Kristi verk är fullbordat. ”Jag kom från Fadern och trädde
in i världen. Jag lämnar världen igen och går till Fadern”. Kristus återvänder till den himmelska
härligheten och tas emot med jubel. Redan psalmisten besjunger hur de himmelska
portarna öppnar sig: ”Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung
draga in!” Någon frågar vem denne ärans konung är och får svaret: ”Det är Herren, den
väldige hjälten, Herren, väldig i strid.” Han har med livet som insats besegrat syndens,
dödens och djävulens välde. Han har fullgjort Faderns vilja.
Aposteln Paulus sammanfattar det i sin hymn i Filipperbrevet: ”Han avstod från sin
jämlikhet med Gud och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. Han ödmjukade
sig och var lydig ända till döden. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och
gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla tungor skall bekänna att
Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.”
Evangelisten Lukas talar tydligast om himmelsfärden. I Apostlagärningarna berättar han hur apostlarna ser Kristus lyftas upp i höjden och hur ett moln tar honom ur deras åsyn. Molnet symboliserar i bibeln Guds härlighet, den strålglans som omger Gud i hans rike. Jesus går in i denna härlighet. Redan i Gamla Testamentet är det detta moln som leder Israels folk genom öknen och som överskuggar tabernaklet när de slår läger. Samma moln överskuggar jungfrun Maria när hon blir havande, hon som är det nya tabernaklet. Ur ett moln hörs Faderns röst på förklaringsberget för de förskräckta lärjungarna. Jesus återvänder till den härlighet, från vilken han har kommit.
Men, och det är det nya, han återvänder inte på samma sätt som han lämnade den himmelska världen. Han återvänder med den mänskliga kropp som han fått genom jungfru Maria, vår mänskliga kropp. Han lämnade inte den mänskliga kroppen. Det är den han förde ända in i härligheten. Aposteln har redan sagt att vi inte bara har uppstått med honom, utan att han ”gett oss en plats i himlen”.
Liturgin drar konsekvenserna av detta mysterium. Kollektbönen säger att ”Kristi himmelsfärd
är början till vår upphöjelse, och hela kyrkans kropp är kallad till den härlighet dit
hennes huvud och Herre har gått före”. I den första eukaristiska bönen säger Kyrkan att
han ”upphöjde vår bräckliga mänskliga natur, till härligheten på din högra sida”. Prefationen
är något försiktigare och säger att vi som lemmar i hans kropp skulle ”få leva i hoppet
att få följa honom dit han gått före oss”. Därför kan Paulus säga att vi lever ”ett osynligt liv
tillsammans med Kristus hos Gud”. Augustinus säger: ”Idag stiger vår Herre Jesus Kristus
upp till himlen. Må vårt hjärta stiga upp tillsammans med honom”. I varje mässa uppmanas
vi: ”Upplyft era hjärtan.” Församlingen nästan korrigerar prästen, när den svarar: ”Vi
har upplyft dem till Herren” (latinet: Habemus ad Dominum – Vi har dem hos Herren.) Vi
är redan himlabarn, men måste påminnas om det.
Kristus uppmanade oss inte bara att tro på honom. Han kallade oss att följa honom,
ända till Fadern. Genom att ikläda sig vår mänskliga natur, har han gjort detta möjligt. Han
har gudomliggjort människan. I sakramenten och i Kyrkans liturgi får vi del av ”gudomlig
natur”.
Kan vi märka det? Varje gudstjänst tar slut. Visioner och upplevelser är inte att lita på. Kan det erfaras redan på jorden? - Det finns en väg, en smal väg. Men den är förknippad med ett oerhört löfte. Jesus säger det flera gånger: ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”. Himmelsfärden koncentreras i en enda mening. Benedictus visste det och gör hela sitt kapitel om ödmjukheten till en utläggning av detta löfte. Det var genom högmod som allt gick fel. Men i stället för att döma oss sände Gud sin älskade Son, som gick den motsatta vägen och ödmjukade sig. Han kallar oss att följa honom samma väg. Därför är ödmjukheten den väg som fienden älskar att karrikera och vanställa. Djävulen vet ju att han inte rår på den ödmjuke. Lika lite som han rådde på Jesus.
Vi hör det redan i saligprisningarna. Redan där skymtar den märkliga vägen fram. Saliga är de fattiga i anden, saliga de som hungrar och törstar, saliga de som sörjer, saliga de ödmjuka... Men det behövs bara ett par minuter för att vi skall glömma det. Och luras att mera fika efter beröm, än att glädjas över motgångar. Lockas att försvara oss, i stället för att, som apostlarna, glädjas över att få lida för namnets skull. En enda förrädisk tanke och vi börjar klaga, i stället för att ta upp den hjärtats bön som vi glömt, trots alla föresatser. Den som ber ständigt är ju ständigt skyddad.
Ibland behöver vi föras riktigt vilse i både tankar och gärningar, innan vi vaknar upp. Och ändå kan omvändelsen bli halvhjärtad, stanna i ord. ”Visst, jag har syndat”, men i hjärtat finns lusten kvar. Cassianus påminner att boten inte är fullgjord förrän lusten att synda är borta. Och det sker inte med vilja och beslutsamhet, utan genom hjärtats ånger och många tårar. Saliga de som sörjer... de som inser och i sitt hjärta bejakar att de är fattiga i anden, utfattiga. Ur stånd att förbli i glädjen en enda minut utan nådens hjälp. Men det är i detta bottenläge som något händer. Det är där vi förstår att det än en saligförklaring vi hört. Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Vi vet inte hur det går till. Det är ett mysterium. Men det är verkligt. Att gå till bikt med det sinnelaget är att fira himmelsfärd. I hjärtat får vi göra det dagligen. Varje dags himmelsfärd. Då är man nästan framme. Att fira eukaristi är att stärkas i detta hopp. Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd. Men det är bara de ödmjuka som märker det.
Amen.
/br. Ingmar
Predikning från Den Helige Benedictus Kloster av Broder Ingemar Svantesson
http://www.benedictuskloster.se/
(130509)

Bild:www.FreeDigitalPhotos.net
Kristi himmelsfärd
Kära vänner,
Tack för att ni är så godhjärtade och er tro, tron vilken håller oss alla upprätta genom denna betydande tid efter påsk. Kristi himmelsfärd är ett underbart uttryck för vår kommande destination, dels som individer och dels som den hela mänskliga rasen.
Må denna högtid uppbygga oss alla till att vara hoppets folk på grund av Kristus.Be för mig den kommande veckan då vi börjar ett nytt församlingsuppdrag i Malin, Co Donegal.
Det är ett stort nöje att gå tillbaka till mina hemtrakter - åtminstone att få bli granne med det! Jag ser fram emot en vecka av glädje och fröjd. Vi börjar vårt uppdraget på lördag den11: e och det avslutas söndag den 19. Jag kommer att be för er alla under den tiden samtidigt som jag njuterav skönheten i Donegal. Gud välsigne er alla.
Jonny
***
12 - 18 maj
" Medan han (Jesus) välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.. "Kristi himmelsfärds högtid är framför allt en hoppets högtid. Hopp har beskrivits inte bara som, någon vag känsla, utan snarare att ha någon eller något värt att leva och dö för. I Kristus har vi en sådan person. Han bor i oss i vårt äktenskap och familjeförhållanden och det är värt att lägga alla ansträngningar på att göra de bästa möjliga för hans skull. Han bor hos oss och i vårt samhälle och återigen måste vi göra allt i vår makt för att göra vår församling till det bästa vi kan för hans härlighet och för allas bästa. Kristus lever för oss i himlen på Faderns högra sida och försäkrar oss om vårt slutliga mål bland de heliga. Vi kan sträva efter att vara där!
Morgonbön när vi är tillsammans
Gud, vår Fader
Låt oss glädja oss i din Son Jesus Kristus.himmelsfärd.
Må vi följa honom in i den nya skapelsen,
för hans himmelsfärd är vår glädje och vårt hopp.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen
Herre, ta emot gåvan av vår kärlek i äktenskapet
när vi firar din son Kristi himmelsfärd.
Må hans gåvor hjälpa oss att uppstå med honom till den himmelska glädjen.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen
Fader, i vårt äktenskaps sakrament
berörs vi av det gudomliga livet du ger till världen.
Hjälp oss att följa Kristus med kärlek till evigt liv.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen.
För ditt äktenskap:
Vad kan du göra för att ni ska växa i enighet till sinne, hjärta och kärleksfullhet till varandra denna vecka?
För andra:
Hur kan du hjälpa din församling till en större gemenskap den här veckan?
Bön för äktenskap och familj / Couple Prayer/Newsletter and Esker Community»
(130510)
11.00 HÖGMÄSSA
Datum: 2013-05-12
Bild:www.freefoto.com
Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft, så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ps 145:11-13
Första läsningen Apg 7:55–60
Stefanos, fylld av helig ande, riktade blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida, och han sade: »Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.« Då ropade de högt och höll för öronen, och alla störtade sig över honom på en gång och släpade ut honom ur staden för att stena honom. Vittnena lade sina mantlar framför fötterna på en ung man som hette Saul. Så stenade de Stefanos, som åkallade Herren och sade: »Herre Jesus, ta emot min ande.« Han föll på knä och ropade högt: »Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.« Med de orden dog han.
Ps 97:1, 2b, 6, 7c, 9
(R. jfr 9)
R. Herren är den Högste, upphöjd över jorden.
R.
Herren är konung! Må jorden jubla,
de fjärran kusterna glädja sig.
På rätt och rättfärdighet
vilar hans tron.
R.
Himlen förkunnar hans rättfärdighet,
hans härlighet skådas av alla folk.
Alla gudar faller ner inför honom.
R.
Ty du, Herre, är den Högste,
upphöjd över jorden,
högt över alla gudar. .
R.
Andra läsningen
Upp 22:12–14, 16–17, 20
Jag, Johannes, hörde en röst som sade: »Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet. Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och få gå in i staden genom dess portar. Jag, Jesus, har sänt min ängel till er för att vittna om detta i församlingarna. Jag är skottet från Davids rot och hans ättling, den strålande morgonstjärnan.«
Och Anden och bruden säger: »Kom!« Och den som hör det skall säga: »Kom!« Och den som törstar skall komma. Och den som vill skall fritt få dricka av livets vatten.
Halleluja
Jfr Joh 14:18
V. Jag skall inte lämna er ensamma, säger Herren:
jag skall komma till er, och era hjärtan skall glädja sig.
Evanglelium Joh 17:20–26
Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Fader, jag ber inte bara för dem som du har gett mig, utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.
Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.«
(130509)

Bilder från Nunnorna från Nattavaara
Ett fint reportage och iIntervju med nunnorna i Nattavaara . (Lyssna på intervjun)
Video från Nunnorna i Nattavaara från TV 4
(121112)
Med sitt apostoliska brev Porta fidei (motu proprio data, 11 oktober, 2011) utlyste den helige Fadern Påven Benedikt XVI Trons år.
Trons år inleds 11 oktober 2012, som är samma dag som det andra Vatikankonciliet inleddes på för femtio år sedan. Det är också samma dag som Katolska kyrkans katekes gavs ut för tjugo år sedan.
Vi kallas här till sann omvändelse och förnyelse som synlig kyrka, genom att värna tron, bekänna tron, fira tron och vittna om tron.
Under Trons år kommer vi som kyrka att fortsätta att reflektera över tron och våra liv i tron. Texterna och erfarenheterna från det andra Vatikankonciliet kommer att utmana oss att leva tron som Kyrka i världen idag. Katolska Kyrkans katekes låter oss tränga djupare in i förståelsen av tron så att vi kan fira den i liturgi och gudstjänst, och dela den med andra. »
Trons år avslutas på Kristus konungens högtid, söndagen 24 november 2013.
"Apostoliskt bre utgivet som Motu proprio Port Fidei Trons dörr med vilket trons år inleds"
(120719)
På vägen mot fullkomligheten i Kristus kan det uppstå svårigheter, hinder och tvivel. Det är svårt ibland att urskilja själv vilken som är den rätta vägen just nu. Det här forumet i Sankt Dominikus kloster vill erbjuda dig hjälp, ljus och stöd i ditt andliga liv för att kunna gå vidare, steg för steg.
(111124)

En småskriftserie på 27 delar. Nu komplett och uppdaterad! På ett enkelt sätt introducerar den Kyrkans tro och liv.
Alla häften, inklusive Kort katekes i en box. (250 kr)
Man kan även köpa dessa häften separat för 10 kr styck.
Katolsk tro 1: Mysteriet människan

Människan frågar – På spaning efter sig själv – Människan är öppen
Katolsk tro 2: Livet - en gåva?

Vart går färden? – Önsketänkande? – Den stora klyftan – Mening på spåret
Böckerna och häftena finns på hos KPN - Katolska Pedagogiska Nämnden.»
(100927)

tisdagen den 21:e september 2010
Tron är inte en åsikt, en ideologi, en lära.
Tron är relation. Tron är ett ansikte. Tron är att vara vänd mot den som är vår källa, den som ständigt ger oss liv, den som kallar oss. Den som vill fylla vårt hjärta med liv och glädje.
Gud talar till oss varje dag. Han söker oss oavlåtligen, han tröttnar inte, han ger aldrig upp. Men vi lever bortvända från Honom, i glömskans land, som det heter i psaltaren!
Tron dör för att den inte får någon plats i vårt liv för att vi inte ger Gud lite av vår tid. När vår vardag uppfylls av så mycket (plus data- och mobilspel när vi har lite tid över!), när vi inte ens ägnar en tanke åt Gud försvinner Han hur vårt liv. Han finns där hela tiden, han upphör inte med att älska oss, men vi har blivit döva, blinda för hans närvaro.
Läs hela blogginlägget här»
Sr. Veronica: Vägar till bön

Det här är en bok för den som har fattat beslutet att
be regelbundet. Vi är många som har börjat – våra
föresatser har varit goda. I början är det lätt, då vi
själva står i centrum och har kontroll. Men efter ett
tag blir det svårare. Vi vet inte vart Gud vill leda oss.
Vi tror oss ha kommit på fel spår. Då är det frestande
att ge upp.
Vägar till bön»
Sr. Veronica: Vägar till tro

Än i våra dagar händer det som hände på apostlarnas tid. Evangeliet, det glada budskapet om Jesus Kristus, har inte mist sin kraft. Mitt i vårt sekulariserade samhälle blåser Guds vind. Människor hör budskapet och får nytt liv. Den är boken handlar om vuxna människor som vill lära sig mer om kristen tro och den handlar om kyrkans möte med dem. Den ger konkreta berättelser och ger mönster för handling. Den är dessutom en unik ekumenisk händelse där erfarenheter från Svenska kyrkan och den Katolska kyrkan sammanvävs.
Vägar till tro»

Kära föräldrar,
be tillsammans hemma: före maten och innan ni går och lägger er. Bönen för oss inte endast till Gud, utan också närmare varandra. Bönen skänker oss fridens och glädjens kraft. Familjelivet blir rikare och mer gläddjefyllt om Gud är med och om hans närhet upplevs i bönen.
Påven Benedikt XVI
Familjen är centrum i troslivet.
"En kyrka i miniatyr" eller "familjekyrka" kallas den därför av Andra vatikankonsiliet. I familjen lär barnen känna Guds ord och de får uppleva hans kärlek i gemenskap med människor de älskar. Kristna traditioner fördjupar familjelivet och gör Gud närvarande i vardagen.
(Ur Kyrkan i miniatyr - kristna traditioner, Katolska Pedagogiska Nämnden,
Hur kan man be i familjen? Det behöver inte vara svårt! En liten folder som delas ut gratis och som ger tips om hur man kan komma igång ...
Till Katolska Pedagogiska Nämnden gratismaterial»

Till boken I dag er Guds dag»
På den danska sekularordens webbsida finns möjligheter att läsa ur Wilfrid Stinissens bok "Idag er Guds Dag" som har en liten text för varje dag

Text för den 24 maj från Willfrid Stinissens "Idag er Guds Dag"
Till sekalurarkarmeliterna i Danmark»
Boken "I dag är Guds dag"/pkt av Wilfrid Stinissen finns även på svenska
Denna länk finns också under "böner och själavård"

Bild:www.freefoto.com
se Galaterbrevet 5: 22-23
Efter reflektionen vänder jag mig till Jesus för att han må hela mig och ge mig hjälp att fortsätta att växa i mitt andliga liv.
Ide och källa: J. Tetlow SJ och P. Köst SJ, översatt till svenska U. Jonsson SJ, 2009
Lovprisning: Jag lovprisar kärlekens Gud för en dag av ro och ber om kärlekens gåva.
Mål: Jag vill handla gentemot min familj, vänner och arbetskamrater i kärlekens anda.
Tack på kvällen: För allt som jag har fått erfara av kärlek i allt.
Reflektion: Utifrån den förlåtande kärleken drar jag mig till minnes de tankar och känslor som jag haft under dagen, vad jag har sagt och gjort, och i vilken mån mitt handlande har varit format av kärlek.
Be: Hela mig Jesus Kristus från all kärlekslöshet och låt mig allt mer känna din närhet.’
Förhärligande: Jag prisar Gud med ett glatt hjärta, ty jag är älskad.
Mål: Jag strävar efter att bemöta min familj, vänner, arbetskamrater och grannar med ett glatt sinnelag och att även uträtta allt arbete med glatt mod.
Tack på kvällen för all glädje under dagen.
Reflektion: Jag ber om tacksamhet för Guds vägledning och upplysning. Jag reflekterar över dagen; hur glädjen har uppfyllt mina känslor, tankarna, ord och gärningar.
Be: Hela mig Jesus Kristus, från all ledsamhet och håll mig kvar med dig i denna glädje.
Tillbedjan: Jag prisar dig barmhärtige Gud på denna fredens morgon. Jag lovar Dig, Gud, som vill förlåta oss och vill rädda oss.
Mål: Jag vill bringa fred i familjen, bland vännerna, arbetskamrater och grannar. Jag vill utföra alla dagens uppgifter med fred i hjärta.
Tack på kvällen för de stunder av frid i hjärtat som jag har haft idag.
Reflektion: Jag ber dig Kristus, att du må visa mig var jag har försummad att leva och främja fred i mina tankar, ord och gärningar.
Be: Hela mig Jesus Kristus från all ofred och stärka min vilja att främja fred.
Lovprisning: Jag prisar Gud för hans tålamod med mig och hela skapelsen.
Föresats: Jag skulle vilja vara tålmodig gentemot min familj, vänner, arbetskamrater och grannar. I svårigheter kommer jag ihåg Guds tålamod som min förebild.
Tack på kvällen för Guds tålamod med mig.
Reflektion: Jag betraktar med tillit Guds tålamod, ser tillbaka på mina känslor, tankar och gärningar, och överväger allt det tålamod som andra har visat mig.
Be: Hela mig, Jesus Kristus, från all osund otålighet och visa mig hur jag tålmodigt ska vandra min väg till dig.
Lovprisning: Jag prisar Gud den allsmäktige som är god mot hela skapelsen och också visar mig sin kärlek.
Föresats: Jag skulle vilja utstråla mer vänlighet och godhet gentemot min familj, mina vänner, grannar och arbetskamrater, men även kunna glatt utföra mina dagliga uppgifter.
Tack på kvällen för vänligheten och godheten jag fått ta emot.
Reflektion: Jag ber om att kunna upptäcka den godhet och vänlighet som idag har uppfyllt mina känslor, tankar, ord och gärningar.
Be: Hela mig Jesus Kristus, från all ovänlighet och stärk det goda i mig.
Tillbedjan: Jag prisar Gud den evige som lät mig övervinna nattens dunkel.
Önskemål: Jag önskar av hjärtat att tillägna Gud alla dagens mödor, i visshet om att bli buren genom tillit till familj, vänner och arbetskamrater.
Tack på kvällen för all kärleksfull omsorg gentemot mig.
Reflektion: Förtroendefullt minnas att mina misstag inte har fått makt över mig och överväga vad som var avgörande för det som jag sagt och gjort.
Be: Hela mig, Jesus Kristus, från all min brustenhet och lär mig att lita på din omsorg.
Lovprisning: Jag prisar Gud den tålmodige och ödmjuke för hans milda ledning till ett andligt liv.
Föresats: Jag vill självbehärskat och med god vilja bemöta min familj, mina vänner, arbetskamrater och grannar.
Tack på kvällen för allt som jag klarade av idag.
Reflektion: Jag frågar mig tillitsfullt om jag med god vilja i mina tankar, ord och gärning har bemött andra idag.
Be: Hela mig, Jesus Kristus, från all hårdhet och brist på finkänslighet. Stärk min strävan att handla milt och självbehärskat.
Att leva andligt -PDF»Skrivs ut och viks som ett dragspel
(100524)
I sju år har det förts en dialog mellan Sveriges och Finlands lutherska kyrkor och Katolska kyrkan kring rättfärdiggörelsefrågan. Rättfärdiggörelsen är en term som beskriver hur Gud befriar människan från synd. Medan de lutherska kyrkorna anser att det endast är Guds nåd som behövs hävdar Katolska kyrkan att människan måste vara aktiv och svara ja på Guds nåd för att bli rättfärdig. Nu har man alltså samlats kring en gemensam definition och kan gå vidare i det ekumeniska samarbetet.
- I alla ekumeniska sammanhang är det bättre ju fler saker man kan komma överens om, säger Maria Hasselgren.
Dagen.se»
Utgångspunkt för dokumentet är den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen som publicerades av Katolska kyrkan och Lutherska Världsförbundet på Allhelgonaafton den 31 oktober 1999. Syftet har varit att söka klarlägga ”den gemensamma förståelse som kommer till uttryck i deklarationen”.
I förordet skriver biskop Anders Arborelius och biskop Eero Huovinen:
”Vi har tydligt sett behovet att tränga in i de stora teologiska och ekumeniska frågorna om vad rättfärdiggörelsen innebär och hur den tar konkret form i kyrkans liv (…) I sista hand är det bara den helige Ande som kan inspirera oss att frimodigt ta itu med det som ännu skiljer oss åt. Vi litar på att Anden kan göra det som nu tycks omöjligt möjligt, om vi bara har den lyhörda öppenhet som behövs”.
Överlämnandet har skett i den koptiska församlingen St Mina i Södertälje.
Rättfärdiggörelse är en term som brukas i kristen teologi för att beskriva den process där Gud befriar människan från följderna av hennes synd.
Katolska kyrkan i Sverige har ansvarat för den svenska utgåvan, medan Svenska kyrkan gör en engelsk utgåva som ska överlämnas till Vatikanen av en gemensam biskopsdelegation i april. Den finsk-lutherska kyrkan ansvarar för den finska utgåvan.
Läs mer från Stiftets hemsida»
Rapporten på finska: Vanhurskauttaminen
kirkon elämässä : Ruotsin ja Suomen luterilais-katolisen
dialogiryhmän raportti»
Den kan på svenska lånas från biblioteket»
eller köpas från Katolsk bokandel»
(100520)
Till Heligt rums huvudsida. Genom att skrolla kommer man till olika språkval.» Läs även Commentaries on the daily readings (English - » (för svenska, använd Googles översättning av webbsidor.)
EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.
TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.
***
Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.
![]()

Himmelske Fader, sänd mig din Ande för att vägleda
mig genom denna dag.
Måtte mina ord, tankar och känslor finnas för din större ära.
Förena mig med din Son i eukaristins sakrament, din Son som kom för att tjäna andra och för att offra sig själv för världen. Gud vår Fader, jag anbefaller min dag till Dig.
Jag anbefaller Dig mina böner, tankar, ord, handlingar, glädjeämnen och lidanden i gemenskap med Din Son Jesus Kristus, som ständigt ger sig själv för världens frälsning i Eukaristin.
Må den Helige Ande, som ledde Jesus, vara min vägledare och min styrka denna dag så att jag kan vittna om Din kärlek.
Med Maria, vår Herres och Kyrkans moder, ber jag särskilt för denna månads intentioner såsom den Helige Fadern föreslagit...
Herre, min Gud när Din kärlek flödade över
i skapelsen tänkte Du också på mig.
Av Din kärlek blev jag till genom Din kärlek lever jag
till Din kärlek vänder jag mig.
O Gud, låt alltid mitt hjärta känna igen och glädjas
över Din godhet i allt Du skapat
Befria mig från allt som hindrar mitt gensvar på Din
godhet.
Led allt som är i mig till att lovprisa Dig
Lär mig vördnad för varje människa i hela skapelsen
Ge mig kraft till att tjäna Dig.
Herre, låt ingenting dra mig bort från Din kärlek,
varken hälsa eller sjukdom ära eller vanära långt
liv eller kort liv.
Må jag aldrig söka eller välja att vara någon
annan än den du vill jag ska vara.
Amen
Nutida bön utifrån Ignatius af Loyolas "Princip och grundval"

Lyssna och bed tidegärden (engelska)
www.katolsktfonster.se/
liturgi/mobilkyrkoar.aspx
Appar från Fjellander Media: