Få människor anar vad Gud kunde göra med dem, om de utan förbehåll överlämnade sig åt nådens ledning och lät Gud forma deras själar.


Kungörelse
Information om ordinarie församlingsmöte

Härmed kallas till ordinarie församlingsmöte (motsvarande årsstämma) söndag den 27:e april 2014 efter mässa kl. 12.30. Obs! ärenden som röstberättigad församlingsmedlem vill att församlingsmötet skall behandla under (Ärenden som aktualiserats av medlem) måste enligt församlingsordningen § 8:3 lämnas skriftligen till kyrkoherden eller vice ordf. i ekonomi- och pastoralrådet senast en vecka före utsatt mötestidpunkt, alltså senast den 20 april.
Läs hela kungörelsen här - ändrad med rätta tider!».

(140402)



DE HELIGA TRE PÅSKDAGARNA OCH PÅSKTIDEN

bön för äktenskap och familj

SKÄRTORSDAGENS KVÄLLSMÄSSA TILL ÅMINNELSE AV HERRENS NATTVARD


19:00 Kvällsmässa med fottvagning
Datum: 2014-04-17

Första läsningen 2 Mos 12:1–8, 11–14

Herren sade till Mose och Aron i Egypten: »Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter. Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom — jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.
Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.«

Första läsningen 2 Mos 12:1–8, 11–14

R. Välsignelsens kalk ger oss del av Kristi blod.

Hur skall jag återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
Jag lyfter räddningens bägare
och åkallar Herren.
R.
De trognas liv
är dyrbart i Herrens ögon.
Herre, jag är din tjänare,
bara din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina bojor. >
R.
Jag vill frambära tackoffer åt dig,
jag vill åkalla Herren.
Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.
R.
Andra läsningen 1 Kor 11:23–2

Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: »Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.« Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.«
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer.
Lovsång Jfr Joh 13:34

V. Ett nytt bud ger jag er, säger Herren: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Evangelium Joh 13:1–15
Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: »Herre, skall du tvätta mina fötter!« Jesus svarade: »Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.« Petrus sade: »Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!« Jesus sade till honom: »Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.« Då sade Simon Petrus: »Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.« Men Jesus sade till honom: »Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.« Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: »Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.«

LÅNGFREDAGEN


15:00 Långfredagens gudstjänst
Datum: 2014-04-18



Första läsningen Jes 52:13 – 53:12

Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.

Responsoriepsalm Ps 31:2, 6, 12–13, 15–17, 25
(R. Luk 23:46)

R. Fader, i dina händer lämnar jag min ande.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
R.
Jag blir hånad, jag är en börda för mina grannar,
en skräck för mina vänner,
de som ser mig på gatan viker undan.
Jag är bortglömd som en död,
jag är som ett krossat kärl.
R.
Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar,
rädda mig ur mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
R.
Låt ditt ansikte lysa över mig,
hjälp din tjänare i din godhet!
Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren!
R.

Andra läsningen Heb 4:14–16; 5:7–9
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.

Lovsång Fil 2:8–9
V. Kristus var för vår skull lydig ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom och gett honom det namn som står över alla namn.

Evangelium Joh 18:1 – 19:42
Lidandesberättelsen kan läsas eller sjungas fördelad på tre roller (I, II, +).
I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Johannes.
Jesus gick tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade:
+ »Vem söker ni?«
I De svarade:
II »Jesus från Nasaret.«
I Han sade:
+ »Det är jag.«
I Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: »Det är jag« vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen:
+ »Vem söker ni?«
I De svarade:
II »Jesus från Nasaret.«
I Då sade han:
+ »Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.«
I Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: »Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.« Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus:
+ »Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?«
I Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.
Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus:
II »Hör inte du också till den där mannens lärjungar?«
I Han svarade:
II »Nej, det gör jag inte.«
I Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.
Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade:
+ »Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför
frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.«
I En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade:
II »Skall du svara översteprästen på det sättet?«
I Jesus sade:
+ »Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?«
I Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.
Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom:
II »Hör inte du också till hans lärjungar?«
I Petrus förnekade det:
II »Nej, det gör jag inte.«
I Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av:
II »Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?«
I Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.
Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut till dem och frågade:
II »Vad anklagar ni den här mannen för?«
I De svarade:
II »Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.«
I Pilatus sade:
II »Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.«
I Men judarna svarade:
II »Vi har inte rätt att döda någon.«
I Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade:
II »Så du är judarnas konung?«
I Jesus svarade:
+ »Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?«
I Pilatus sade:
II »Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?«
I Jesus svarade:
+ »Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.«
I Pilatus frågade:
II »Du är alltså kung?«
I Jesus svarade:
+ »Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.«
I Pilatus sade till honom:
II »Vad är sanning?«
I Sedan gick han ut igen till judarna och sade:
II »Jag kan inte finna honom skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?«
I Då ropade de igen:
II »Inte honom, utan Barabbas!«
I Barabbas var en rövare.
Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade:
II »Var hälsad, judarnas konung«,
I och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna:
II »Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.«
I Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade:
II »Här är mannen.«
I Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de:
II »Korsfäst, korsfäst!«
I Pilatus sade:
II »Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.«
I Judarna svarade:
II »Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.«
I När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus:
II »Varifrån är du?«
I Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då:
II »Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?«
I Jesus svarade:
+ »Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.«
I Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade:
II »Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.«
I När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna:
II »Här ser ni er kung.«
I Då ropade de:
II »Bort med honom! Korsfäst honom!«
I Pilatus frågade:
II »Skall jag korsfästa er kung?«
I Översteprästerna svarade:
II »Vi har ingen annan kung än kejsaren.«
I Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus:
II »Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.«
I Pilatus svarade:
II »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.«
I Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra:
II »Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.«
I Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor:
+ »Kvinna, där är din son.«
I Sedan sade han till lärjungen:
+ »Där är din mor.«
I Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han:
+ »Jag är törstig.«
I Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han:
+ »Det är fullbordat.«
I Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)
I Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.
Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård
och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.

PÅSKDAGEN — KRISTI UPPSTÅNDELSE


22:00 Påskvigilian och mässa
Datum: 2014-04-19


PÅSKVAKAN

I denna vigilia, »alla vigiliors moder« (S:t Augustinus), anvisar kyrkan nio läsningar, sju ur Gamla testamentet och två ur Nya (episteln och evangeliet).
Antalet läsningar ur Gamla testamentet kan minskas, om skäl därtill föreligger; dock må man hålla i minnet att läsningen av Guds ord är en grundbeståndsdel av påskvakan. Minst tre läsningar ur Gamla testamentet skall läsas, i nödfall åtminstone två. Man får aldrig utelämna läsningen ur andra Mosebokens fjortonde kapitel, berättelsen om övergången över Röda havet.
För påskvakan anges nedan nio läsningar: sju ur Gamla och två ur Nya testamentet. Om omständigheterna så kräver, kan antalet läsningar minskas. Man skall dock alltid läsa minst tre (om det är alldeles nödvändigt, två) texter ur Gamla testamentet före epistel och evangelium. Läsningen ur andra Moseboken om uttåget genom Röda havet (tredje läsningen) får aldrig utelämnas.
Första läsningen 1 Mos 1:1 – 2:2
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag
och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.
Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«
Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.
eller (kortare läsning):

Första läsningen 1 Mos 1:1, 26–31a
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«
Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.

Responsoriepsalm Ps 104:1–2a, 5–6, 10, 12–14, 24, 35c
(R. jfr 30)

R. Herre, sänd ut din Ande och gör jorden ny.

Lova Herren, min själ!
Mäktig är du, Herre, min Gud,
i höghet och härlighet är du klädd,
du sveper dig i ljus som i en mantel. R.
Jorden har du ställt på stadig grund,
den kan aldrig i evighet rubbas.
Urhavet täckte den som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen. R.
Du låter källor rinna upp och bli till strömmar
som forsar fram mellan bergen.
Vid dem häckar himlens fåglar
och sjunger bland täta löv. R.
Du vattnar bergen från din sal,
jorden mättas av allt vad du ger.
Du låter gräs växa för boskapen
och örter till människans tjänst.
Så frambringas föda ur jorden. R.
Otaliga är dina verk, o Herre!
Med vishet har du gjort dem alla.
Jorden är full av vad du skapat.
Lova Herren, min själ! R.

eller:

Responsoriepsalm Ps 33:4–7, 12–13, 20, 22 (R. 5b)
R. Herrens kärlek fyller hela jorden.
Herrens ord är att lita på,
han handlar alltid trofast.
Rätt och rättfärdighet älskar han,
Herrens kärlek fyller hela jorden. R.
Genom Herrens ord blev himlen till
och rymdens här på hans befallning.
Som i en lägel samlade han havet
och lade djupens vatten i säkert förvar. R.
Lyckligt det folk som har Herren till Gud,
det folk han valt till sin egendom!
Från himlen blickar Herren ner
och ser på alla människor. R.
Vi sätter vårt hopp till Herren,
han är vår hjälp och vår sköld.
Herre, låt din nåd vila över oss,
ty vi hoppas på dig. R.
8 Andra läsningen 1 Mos 22:1–18 eller (kortare läsning):1 Mos 22:1–2, 9a, 10–13, 15–18

Det hände sig att Gud satte Abraham på prov. Gud kallade på honom: »Abraham!« — »Här är jag«, svarade han. Gud sade: »Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.«
Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: »Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.« Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. »Far«, sade Isak. »Ja, min son«, svarade Abraham. Isak sade: »Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?« — »Min son«, sade Abraham, »Gud utser åt sig det får som skall offras.« Så gick de båda tillsammans.
När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: »Abraham! Abraham!« — »Ja«, svarade Abraham, »här är jag.« Ängeln sade: »Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.« När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. Abraham gav denna plats namnet »Herren utser«. I dag säger man »på berget där Herren blir sedd«.
Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: »Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.«
Responsoriepsalm Ps 16:5, 8–11 (R. 1)

R. Skydda mig, Gud, jag flyr till dig.

Herren är min andel, min bägare.
Du bestämmer mitt öde.
Jag har alltid Herren inför mig,
när han står vid min sida vacklar jag inte. R.
Därför gläds mitt hjärta och jublar,
min kropp är i trygghet,

ty du lämnar mig inte åt dödsriket,
du låter inte din trogne se graven.
R.
Du visar mig vägen till liv,
hos dig finns glädjens fullhet,
ständig ljuvlighet i din högra hand.
R.
Tredje läsningen 2 Mos 14:15 – 15:1

Herren talade till Mose: »Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren.« Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.
När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. »Vad är det vi har gjort?« sade de. »Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?« Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män.
Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet — alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här — vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon. Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose: »Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!« Mose svarade: »Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!«
Herren sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar.«
Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra.
Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet. Strax före gryningen såg Herren från pelaren av eld och moln ner mot egypternas här, och han spred förvirring bland dem. Han lät vagnshjulen fastna så att det gick trögt att köra. Då ropade egypterna: »Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss egypter!«
Herren sade till Mose: »Sträck ut din hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnskämpar.« Mose sträckte ut sin hand över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot dem; Herren störtade dem ut i havet. Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod som en vägg på båda sidor. Den dagen räddade Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem ligga döda på stranden. Då Israels folk såg vilket storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på honom och på hans tjänare Mose. Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren:
[»Jag sjunger till Herrens ära:
stor är hans höghet och makt.
Häst och vagnskämpe
vräkte han i havet.«]

Om läsningen följs av sången 2 Mos 15:1–6, 16–18, kan orden inom klammer utelämnas. De läses om man i stället sjunger ur Ps 136 (alternativ psalm till påskvakans läsningar).
Responsoriepsalm 2 Mos 15:1–6, 16–18
(R. 1a)
R. Jag vill sjunga till Herrens ära.

Jag sjunger till Herrens ära: stor är hans höghet och makt.
Häst och vagnskämpe vräkte han i havet.
Herren är min kraft och mitt värn,
han blev min räddning.
Han är min Gud, honom vill jag prisa,
min faders Gud, honom vill jag lovsjunga.
R.
Herren är en kämpe — Herren är hans namn.
Faraos vagnar, hela hans här, kastades i havet,
hans tappraste män dränktes i Sävhavet.
Vattnen slog samman över dem,
de sjönk i djupet som stenar.
Din högra hand, Herre, härlig i makt,
din högra hand, Herre, krossade fienden.
R.
Fasa och skräck föll över dem,
inför din mäktiga arm stod de förstenade,
medan ditt folk drog fram, Herre,
det folk drog fram som du vunnit åt dig.
R.
Du ledde dem fram och planterade dem
på det berg som är din egendom,
den plats du gjort till din boning, Herre,
den helgedom, Herre, du själv har grundlagt.
Herren är konung
nu och för evigt.
R.

Fjärde läsningen Jes 54:5–14

Jubla, du ofruktsamma,
som aldrig har fått barn,
brist ut i jubelrop,
du som aldrig har fött!
Den övergivna skall få fler barn
än den gifta kvinnan,
säger Herren.
Gör mer plats åt ditt tält,
spänn ut dina tältdukar,
snåla inte,
gör linorna längre,
slå ner pluggarna stadigt.
Åt söder och norr skall du utbreda dig,
dina ättlingar skall fördriva de främmande folken
och bosätta sig i de övergivna städerna.
Var inte rädd, du skall inte behöva skämmas,
blygs inte, du skall inte förödmjukas.
Nej, du skall glömma din ungdoms skam,
inte mer minnas änketidens smälek.
Ty din man är han som har skapat dig,
han vars namn är Herren Sebaot,
din befriare är Israels Helige,
han som kallas hela jordens Gud.
Herren kallar på dig,
övergivna och olyckliga kvinna.
Inte sviker man sin ungdoms hustru,
säger din Gud.
Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.
Du plågade, härjade,
du som ingen tröstar,
jag låter dina stenar vila på spetsglans,
jag lägger grunden med safirer,
jag gör dina tinnar av granater,
dina portar av beryller
och hela staden av ädla stenar.
Alla dina barn skall fostras av Herren,
i fred och välgång skall dina barn leva.
Rättfärdighet skall vara din grund.
Du skall vara långt från förtrycket
— du har inget att frukta —
långt från fördärvet
— det skall inte nå dig.

Responsoriepsalm Ps 30:2, 4–6, 11–12a, 13b
(R. 6b)

R. Om kvällen är gråten min gäst, men om morgonen jublet.

Jag vill lovsjunga dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet
och lät inte mina fiender triumfera.
Herre, du förde mig upp ur dödsriket,
du gav mig liv, du räddade mig från graven.
R.
Sjung Herrens lov, ni hans trogna,
prisa hans heliga namn!
Ofärd är i hans vrede,
men i hans nåd är liv.
[Om kvällen är gråten min gäst
men om morgonen jublet.]
R.
Lyssna, Herre, skona mig,
Herre, bli min hjälpare!
Du vände min dödsklagan i dans.
Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.
R.
Femte läsningen Jes 55:1–11

Så säger Herren:
Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.
Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.
Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.
Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.
Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.
Responsoriepsalm Jes 12:2–3, 4bcd, 5–6
(R. 3)

R. Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor.

Ja, Gud är min räddning,
jag är trygg och utan fruktan.
Min kraft och mitt värn är Herren,
han räddade mig.
R.
[Jublande skall ni ösa vatten
ur räddningens källor.]
Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk,
förkunna hans upphöjda namn!
R.
Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar,
gör dem kända över hela jorden!
Höj jubelrop, ni som bor på Sion,
ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige.
R.
Sjätte läsningen Bar 3:9–15; 3:32 – 4:4

Israel, hör de bud som ger liv,
lyssna och kom till insikt.
Vad har hänt, Israel,
varför är du i fiendeland,
varför har du åldrats bland främlingar,
besudlats av de dödas orenhet
och räknats bland dem som hör dödsriket till?
Du övergav vishetens källa.
Om du hade följt Guds väg
hade du fått bo kvar i frid för alltid.
Lär dig var det finns vishet,
var det finns kraft och förstånd.
Då kommer du också att inse
var det finns liv och ljus för ögonen,
var det finns lång levnad och frid.
Vem har funnit vishetens boning,
vem har gått in i hennes skattkammare?
Han som vet allt känner henne;
han har utforskat henne med sin insikt,
han som gav jorden form för evig tid
och fyllde den med fyrfotadjur.
Han sänder ut ljuset och det drar åstad,
han kallar på det och det lyder med bävan.
Stjärnorna tänder sitt ljus
och börjar med glädje sin vakttjänst;
han kallar på dem och de svarar: »Här är vi!«
och lyser med glädje för sin skapare.
Sådan är vår Gud,
ingen kan nämnas vid hans sida.
Han utforskade vishetens hela väg
och öppnade den för sin tjänare Jakob,
för Israel, som hade hans kärlek.
Sedan visade hon sig på jorden
och levde där bland människorna.
Hon är boken med Guds bud,
lagen som består för evigt.
Alla som håller fast vid henne får leva,
men de som lämnar henne skall dö.
Vänd om, Jakob, och grip fatt i henne,
bana dig fram till ljuskretsen kring henne.
Ge inte det som är din stolthet åt en annan
eller det som gagnar dig åt ett främmande folk.
Saliga är vi, mitt folk Israel,
ty vi vet vad som behagar Gud.
Responsoriepsalm Ps 19:8–11
(R. Joh 6:68c)

R. Herre, du har det eviga livets ord.

Herrens lag är utan brist,
den ger liv på nytt.
Herrens lära är sann,
den gör den oerfarne vis.
R.
Herrens påbud är rätta,
de ger hjärtat glädje.
Herrens befallningar är klara,
de gör blicken ljus.
R.
Herrens ord är rena,
de skall alltid bestå.
Herrens stadgar är sanna,
de är alla rättfärdiga.
R.
Sjunde läsningen Hes 36:16–17a, 18–28

Herrens ord kom till mig: »Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem. Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade. Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!« Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.
Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till. Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud. Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er
ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.«
Responsoriepsalm Ps 42:3, 5bc; 43:3–4
(R. 42:2)

R. Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud.

Jag törstar efter Gud,
efter den levande Guden.
När får jag komma,
när får jag träda fram inför Gud? VR.
Jag minns hur jag gick i den Mäktiges hägn
upp till Guds hus,
med tacksägelse och glädjerop
i skaran som drog upp till högtid.
R.
Sänd ditt ljus och din sanning!
Låt dem leda mig,
låt dem föra mig till ditt heliga berg
och till din boning,
så att jag får komma till Guds altare,
till Gud, min glädje och fröjd,
och tacka dig till lyrans klang,
Gud, min Gud.
R.
eller (om dop förrättas):
Responsoriepsalm Jes 12:2–3, 4bcd, 5–6
(R. 3)
R. Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor.
Ja, Gud är min räddning,
jag är trygg och utan fruktan.
Min kraft och mitt värn är Herren,
han räddade mig.
R.
[Jublande skall ni ösa vatten
ur räddningens källor.]
Tacka Herren, åkalla honom,
berätta för folken om hans verk,
förkunna hans upphöjda namn!
R.
Lovsjung Herren för hans väldiga gärningar,
gör dem kända över hela jorden!
Höj jubelrop, ni som bor på Sion,
ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige.
R.
eller (om dop förrättas):
Responsoriepsalm Ps 51:12–15, 18–19
(R. 12a)
R. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne.
Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga ande.
R.
Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.
Jag skall visa syndarna dina vägar,
så att de vänder åter till dig.
R.
Slaktoffer vill du inte ta emot,
och ger jag dig brännoffer försmår du det.
Det offer du begär är ett förkrossat hjärta,
en krossad och nedbruten människa
förkastar du inte, o Gud.
R.
Epistel Rom 6:3–11
Alla vi som har döpts in i Kristus Jesus har också blivit döpta in i hans död. Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
Efter episteln reser sig alla, och prästen intonerar högtidligt påsknattens Halleluja, som upprepas av alla. Det sjungs tre gånger, för varje gång ett tonsteg högre. I
nödfall kan kantorn intonera lovsången. Efter Halleluja följer Ps 118 med Halleluja som omkväde.
Psalm Ps 118:1–2, 16–17, 22–23

R. Halleluja, halleluja, halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Sjung, du Israels folk:
evigt varar hans nåd.
R.
Herrens hand är höjd till seger,
Herrens hand har visat sin kraft.
Jag skall inte dö, jag skall leva
och vittna om Herrens gärningar.
R.
Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under.
R.
Evangelium Matt 28:1–10
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: »Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: ’Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galileen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta.« De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: »Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.«

PÅSKDAGEN – KRISTI UPPSTÅNDELSE


11:00 Påskdagens högmässa
Datum: 2014-04-20


Mässan på dagen

Första läsningen Apg 10:34a, 37–43
När Petrus var i Caesarea, hos Cornelius, tog han till orda: »Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«
Responsoriepsalm Ps 118:1–2, 16–17, 22–23
(R. jfr 24)
R. Detta är den dag som Herren har gjort.

Låt oss jubla och vara glada
eller: Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Sjung, du Israels folk:
evigt varar hans nåd.
R.
Herrens hand är höjd till seger,
Herrens hand har visat sin kraft.
Jag skall inte dö, jag skall leva
och vittna om Herrens gärningar.
R.
Stenen som husbyggarna ratade
har blivit en hörnsten.
Detta är Herrens eget verk,
det står för våra ögon som ett under.
R.
Andra läsningen Kol 3:1–4
Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
eller:
Andra läsningen 1 Kor 5:6b–8

Lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.


Påsksekvensen Wipo

Lovets offer alla trogna
ger åt det Lamm som offrats.
Kristus som själv var skuldlös
gav sitt liv för oss alla,
återlöste oss från våra synder.
Död och liv gick i närkamp.
Allt i häpnad höll andan.
I sin död förintade Gud döden.
Vad såg du, Maria,
när du kommit till graven?
— Jag såg den plats där han lades.
Men han var ej där, han hade uppstått.
Hans huvudduk såg jag
och bindlarna som låg där.
Guds ängel sade: »Han lever,
han väntar på er i Galileen.«
Han har uppstått. Han oss leder
från döden till livet,
och hans är makten, äran och riket.

Halleluja 1 Kor 5:7–8
V. Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid med renhetens och sanningens osyrade bröd.

Evangelium Joh 20:1–9
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang
genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
I stället för ovanstående kan påskvakans evangelium läsas. I kvällsmässa på Påskdagen kan man i stället läsa Luk 24:13–35 om emmausvandringen.

Evangelium Luk 24:13–35
Vid den tiden var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade, kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« — »Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.« Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.
De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«
De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.« Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.
21 april

ANNANDAG PÅSK


11:00 Påskdagens högmässa
Datum: 2014-04-21



Läsning Apg 2:14, 22–33

På pingstdagen tog Petrus till orda och talade till dem som var i Jerusalem: »Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. Ty David säger om honom:
Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket
eller låta din helige möta förgängelsen.
Du har visat mig livets vägar.
Du skall uppfylla mig med glädje,
när jag får se ditt ansikte.
Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den helige Ande av Fadern, har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.«

Responsoriepsalm Ps 16:1–2a, 5, 7–11 efter LXX
(R. 1)

R. Bevara mig, Gud, ty jag tar min tillflykt till dig
eller: Halleluja
.

Bevara mig, Gud,
ty jag tar min tillflykt till dig.
Jag säger till Herren: »Du är ju Herren,
för mig finns intet gott utom dig.«
R.
Herren är min arvslott och min bägare,
du är den som låter mig återfå mitt arv.
Jag vill lova Herren, han ger mig råd.
Ännu om natten manar mig mitt innersta.
R.
Jag har alltid haft Herren för mina ögon,
han står vid min sida för att jag inte skall vackla.
Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga,
ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan.
R.
Ty du skall inte lämna min själ åt dödsriket,
eller låta din helige möta förgängelsen.
Du har visat mig livets vägar,
du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.
R.
Halleluja Ps 118:24
V. Detta är den dag som Herren har gjort.Låt oss jubla och vara glada.

Evangelium Matt 28:8–15
Fyllda av bävan och glädje sprang kvinnorna för att berätta vad ängeln sagt för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: »Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig.«
Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: »Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta, skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.« Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.

(140417)



PREDIKAN PALMSÖNDAGEN

Jes 50:4-7 Fil 2:6-11 Matt 26:14-27:66
Inledningsord när kvistarna välsignas
Hela den mänskliga historien är samlad i denna vecka, den stilla veckan, också kallad den stora veckan. Allt tid är koncentrerad i denna veckas dagar. Troende runt hela jorden firar vad som en gång firades i Jerusalem. Redan denna första dag hälsar och hyllar de troende honom som konung. Folket förstår det. Inte alla, men de minsta och de med rena hjärtan.

Han kommer för att lida och dö på korset och så upprätta sitt konungsliga och eviga ri- ke. ”Från korsets trä regerar Gud.” Vi skall höra det i mässans långa passionsberättelse. Redan i förväg hälsar och hyllar folket honom med palmkvistar och Hosiannarop. Låt oss instämma i hyllningen av den sanne Konungen och följa honom genom lidandet och döden till uppståndelsen.

Först välsignas de kvistar vi fått i våra händer... Efter evangeliet (Matt 21:1-11) Låt oss som folket i Jerusalem ropa och jubla mot Kristus, vår Herre, och följa honom på hans väg. Predikan

Inte bara all tid är samlad i denna vecka, Också all mänsklig synd och allt mänskligt lidande finns där. Allt drabbar Jesus och han låter det ske. Som en kosmisk magnet drar han till sig all synd och allt lidande. Han tar upp synden i sin egen kropp, blir ett med den. Jesus tar på sig människans öde och gör det till sitt. Hans själ är djupt bedrövad, ända till döds. Han gör det av fri vilja. Han ger sitt liv för sina vänner. Han älskar dem ända till slu- tet.

Hela tiden skymtar det fram en plan, en gudomlig plan, en räddningsplan. Gång på gång hör vi att skrifterna skall uppfyllas. Guds lidande Tjänare tar på sig det onda för att förvandla det

.

När vi mediterar över Jesu lidande, när vi följer honom och förenar våra lidanden med hans, då händer något med våra liv. Ett utbyte äger rum. Hans väg blir vår väg. Vår väg får samma mål som hans. Våra lidanden får samma mening som hans. Vi dras in i Guds plan, Guds lidande kärleksplan. Hans lidande och död utplånar vår skuld och ger oss kraft att fullborda våra liv. Hosiannaropen vittnar redan om Påskdagen.

Amen.

Predikning från Den Helige Benedictus Kloster av Broder Ingemar Svantesson
http://www.benedictuskloster.se/

(140413)




Palmsöndagen, r (II)


11.00 HÖGMÄSSA
Datum: 2014-04-13

vintervyBild:www.FreeDigitalPhotos.net

Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft, så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ps 145:11-13

Palmprocessionen

Evangelium Matt 21:1–11

som kommer i Herrens namn

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!« När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?« Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.«

Mässan

Dagens mässa har tre läsningar. Ingen bör utelämnas utan starka pastorala skäl. På grund av passionshistoriens särskilda vikt är det i förekommande fall tillåtet att ta endast en läsning före denna. Om det är absolut nödvändigt, kan man läsa enbart passionshistorien, även i dess kortare form.

Första läsningen Jes 50:4–7

Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga, så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig,
därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken

Responsoriepsalm Ps 22:8–9, 17–20, 23–24
(R.2a)
R. . Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
eller: Föraktad var han och övergiven av människor.


Alla som ser mig gör narr av mig,
de hånler och skakar på huvudet:
»Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
— han är ju älskad av Herren.«
R.

Hundar samlas runt mig,
jag omringas av en hord av våldsmän.
Händer och fötter är skrumpnade,
jag kan räkna varje ben i min kropp.
R.

De står där och stirrar på mig,
de delar mina plagg emellan sig,
de kastar lott om mina kläder. Men du, Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!
Då skall jag sjunga ditt lov för mina bröder, i tempelskaran skall jag prisa dig. Ni som fruktar Herren, prisa honom, ära honom, Jakobs ätt, bäva för honom, Israels ätt! R.

Andra läsningen Fil 2:6–11

Kristus Jesus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

Lovsång Fil 2:8–9
V. Kristus var för vår skull lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom och gett honom det namn som står över alla namn.

Passionshistorien läses eller sjunges utan ljus och rökelse, och utan att man hälsar församlingen eller gör korstecken över boken. Den framförs av diakonen eller, om diakon ej är närvarande, av prästen. Den kan också framföras av några lektorer. Kristi roll bör därvid om möjligt reserveras för celebranten. Diakoner, men inte lektorer, ber om prästens välsignelse på vanligt sätt före evangeliet.

Evangelium Matt 26:14 – 27:66 eller (kortare läsning Matt 27:11–54):

Lidandesberättelsen kan läsas eller sjungas fördelad på tre roller (I, II, +).

I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Matteus.     
     
Vid den tiden gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till     
översteprästerna och sade:     
     
II »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?«     
     
I De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han     
efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.     
     
Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus     
och frågade:     
     
II »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?«     
     
I Han svarade:     
     
+  »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är     
nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.«     
     
I Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.     
     
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han:     
     
+  »Sannerligen, en av er skall förråda mig.«     
     
I De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en:     
     
II »Det är väl inte jag, herre?«     
     
I Han svarade:     
     
+  »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda     
mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den     
människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för     
den människan om hon aldrig hade blivit född.«     
     
I Judas, som skulle förråda honom, sade:     
     
II »Det är väl inte jag, rabbi?«     
     
I Jesus svarade:     
     
+  »Du har själv sagt det.«     
     
I Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det,     
gav åt sina lärjungar och sade:     
     
+  »Tag och ät, detta är min kropp.«     
     
I Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och     
sade:     
     
+  »Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för     
många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av     
det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i     
min faders rike.«     
     
I När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till     
dem:     
     
+  »I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall     
dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. Men när jag har uppstått skall jag     
gå före er till Galileen.«     
     
I Petrus svarade honom:     
     
II  »Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig     
komma på fall.«     
     
I Men Jesus sade:     
     
+  »Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.«     
     
I Petrus sade:     
     
II »Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.«     
     
I Och detsamma sade alla lärjungarna.     
     
Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till     
dem:     
     
+  »Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.«     
     
I Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över     
honom, och han sade till dem:     
     
+  »Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.«     
     
I Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad:     
     
+  »Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill,     
utan som du vill.«     
     
I Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus:     
     
+  »Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att     
ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.«     
     
I Sedan gick han bort och bad för andra gången:     
     
+  »Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så     
låt din vilja ske.«     
     
I När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen     
öppna. Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma     
ord. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem:     
     
+  »Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall     
överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som     
skall förråda mig.«     
     
I Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor     
folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste.     
Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: »Den som jag     
kysser är det, grip honom.« Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med     
att säga rabbi och kysste honom. Jesus sade till honom:     
     
+  »Min vän, nu har du gjort ditt.«     
     
I Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med     
Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens     
tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom:     
     
+  »Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd.     
Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv     
legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas     
som säger att detta måste hända?«     
     
I Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen:     
     
+  »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig.     
Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta     
har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.«     
     
I Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.     
     
De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de     
skriftlärda och de äldste hade samlats. Petrus följde efter på avstånd, ända till     
översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna     
för att se hur det skulle sluta. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram     
något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men     
de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde     
det fram två som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och     
bygga upp det igen inom tre dagar.« Då reste sig översteprästen och frågade:     
     
II »Har du inget att svara på deras beskyllningar?«     
     
I Men Jesus teg. Och översteprästen sade:     
     
II »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias,     
Guds son.«     
     
+ »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen     
sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.«     
     
I Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade:     
     
II »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen.     
Vad säger ni?«     
     
I De svarade:     
     
II »Han förtjänar döden.«     
     
I Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar     
och sade:     
     
II »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?«     
     
I Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade:     
     
II »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.«     
     
I Men han förnekade det inför alla och sade:     
     
II »Jag förstår inte vad du talar om.«     
     
I Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och     
hon sade till dem runt omkring:     
     
II »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.«     
     
I Han förnekade det på nytt och svor på det:     
     
II »Jag känner inte den mannen.«     
     
I Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade:     
     
II »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.«     
     
I Då svor han och bedyrade:     
     
II »Jag känner inte den mannen.«     
     
I I samma ögonblick gol en tupp. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt:     
»Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och     
grät bittert.     
     
På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att försöka få Jesus     
avrättad. De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt     
Pilatus, ståthållaren. När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit     
dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till     
översteprästerna och de äldste och sade:     
     
II »Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.«     
     
I De svarade:     
     
II »Vad angår det oss? Det är din sak.«     
     
I Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick     
bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade:     
     
II »Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.«     
     
I Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för     
främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det     
som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den     
prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för     
Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.     
     
Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom:     
     
II »Du är alltså judarnas kung?«     
     
I Jesus svarade:     
     
+ »Du själv säger det.«     
     
I Och när han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inte.     
Då sade Pilatus till honom:     
     
II »Hör du inte vad de beskyller dig för?«     
     
I Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket     
förvånad.     
     
Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. Det     
fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. När folket nu var samlat     
frågade Pilatus:     
     
II »Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas     
Messias?«     
     
I Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom.     
Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru:     
     
II »Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att göra. Jag har haft     
mardrömmar i natt för hans skull.«     
     
I Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri     
och få Jesus dödad. Ståthållaren sade nu till dem:     
     
II »Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?«     
     
I De svarade:     
     
II »Barabbas.«     
     
I Pilatus frågade:     
     
II »Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas Messias?«     
     
I Alla svarade:     
     
II »Han skall korsfästas!«     
     
I Han frågade:     
     
II »Vad har han gjort för ont?«     
     
I Men de ropade ännu högre:     
     
II »Han skall korsfästas!«     
     
I När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han     
vatten och sköljde sina händer inför folket och sade:     
     
II »Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.«     
     
I Men hela folket ropade:     
     
II »Hans blod må komma över oss och våra barn.«     
     
I Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom     
sedan till att korsfästas.     
Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela     
vaktstyrkan omkring honom. De tog av honom kläderna och hängde på     
honom en röd soldatkappa och vred ihop en krans av törne och satte den på     
hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä     
för honom och hånade honom och sade:     
     
II »Leve judarnas konung.«     
     
I De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. Och när de     
hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna     
kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.     
     
På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom     
tvingade de att bära hans kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota,     
vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han     
smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom delade de     
upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där     
och vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot     
honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.     
     
Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre     
till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på     
huvudet och sade:     
     
II »Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig     
själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.«     
     
I Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och     
sade:     
     
II »Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu     
får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till     
Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han     
är Guds son.«     
     
I På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var korsfästa tillsammans     
med honom.     
     
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde     
timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst:     
     
+  »Eli, Eli, lema sabachtani?«     
     
I (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som     
stod där hörde det och sade:     
     
II »Han ropar på Elia.«     
     
I En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och     
satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra:     
     
II »Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.«     
     
I Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.     
     
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)     
     
Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade     
och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna     
heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och     
gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som     
bevakade Jesus tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra     
som hände, greps de av stark fruktan och sade:     
     
II »Den mannen måste ha varit Guds son.«     
     
I Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt     
med Jesus från Galileen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från     
Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios     
söner.     
     
På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette Josef och som också han     
hade blivit lärjunge till Jesus. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp.     
Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, och Josef tog kroppen, svepte     
den i rent linnetyg och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt     
sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick     
därifrån. Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot     
graven.     
     
Nästa dag — det var dagen efter förberedelsedagen — gick översteprästerna     
och fariseerna tillsammans till Pilatus och sade:     
     
II »Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet     
sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ Ge därför order om att graven     
bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort     
honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det     
sista bedrägeriet värre än det första.«     
     
I Pilatus svarade:     
     
II »Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.«     
     
I De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut     
vakterna.     
     


(140410)



Ständig bön för äktenskap och familj

bön för äktenskap och familj

Hej allihopa;

Här kommer Fr. Johnnys brev för 2 veckor, för den här veckan och veckan som kommer, Palmsöndag, som är början av Stilla veckan och angående Stilla Veckan säger Fr. Johnny till oss  "we need to take time at a family level and also at a personal level to get in touch with the most inspiring and life-giving love story ever told / vi behöver ta tid som en familj och också som individer för att bli berörda av den mest inspirerande och livgivande kärlekshistoria som någonsin berättats".

Vi hade en inspirationsträff för ständig bön här i Karlstad i söndags. Det var en glädjande erfarenhet. Vi är ungefär 50 personer av alla ålder i vår lite församling, som ber den 8e i månaden. Bertha och jag tog personlig kontakt med alla på något sätt och vi var 20 som kunde träffas i söndags.  Alla fick berätta hur de mådde och på det sättet blev gemenskapen lite djupare. Det blev ett öppet och hjärtligt möte.  Vi bad förstås Gränslöshetens Bön.  Bertha föreslog att vi skulle be det första avsnittet i häftet som handlar om barn den här gången och det gjorde vi. Det finns så mycket som kan gå snett för barnen och de behöver verkligen våra böner.

Hittills har vi haft inspirationsträff en gång om året, men en del tyckte att det var för lite och att det skulle behövas två gångar om året. Den här gången kolliderade mötet med undervisningen i lördags och Mässan i Arvika i söndags. Om man inte kan delta under hösten kan man förhoppningsvis delta i mötet under våren, så i fortsättning kommer vi att träffas två gångar under året.  Det var verkligen glädjande att få veta att även de, som inte kunde delta, var med "på distans" och fann det givande.

Jag har glädjande familjenyheter också.  Vi fick vårt fjärde barnbarn i lördags. Erika, Francis´s fru, födde en pojke, 3.600 gram och 54 cm lång.  Det hela var över på två timmar och Erika och bebisen fick åka hem samma kväll.  Storebror Casper fick inte tid att sakna sin mamma och har tagit det hela väldigt bra. Det är svårt att tro att vårt yngsta barn är pappa till 2 barn. Jag vill tacka alla som bad för familjen. Herre, du som är källan till allt liv. Tack för gåvan av ett nytt liv. Vi överlämnar bebisen till din omsorg och ber din Moder Maria att lägga sin beskyddande mantel omkring honom. Herre, var med familjen. Du vet att det alltid är en omställning när man får ett nytt liv i familjen. Helige Josef, be för dem.

Bibi vill ha böner för sin son Patrick, som blev skadad i en olycka för några år sedan och för sin dotter Charlotte, att hon träffar sin livskamrat. Herre, vi lägger hela Bibis stora familj i dina heliga händer, speciellt Patrick och Charlotte. Du vet vad Patrick bäst behöver och kan leda Charlotte till sin livskamrat.  Jesus Heliga Hjärta, vi litar på Dig.
 
Spirit of God, fill me to overflowing with the wonder and love of You.
Let me spread your loving goodness to all those around me.
Guds Ande, fyll mig till bredden med förundran och kärlek till Dig.
Låt mig sprida din kärleks godhet till alla runt omkring mig.

Loyola Press den 8e april.

Ha en fin vecka. Vi hörs igen under Stilla Vecka.

Varma hälsningar;
Colette

  Femte söndagen i fastan

Kära vänner,
Jag är precis tillbaka från en lyckad tid i Derry stift under helgen med många av församlingens pastoralråd. Det är ett privilegium att få arbeta med dem. Jag sänder dig de två kommande veckornas ”Bön för äktenskap och familjelivs” nyhetsbrev till dig eftersom jag kommer att vara i Moville i Co Donegal på ett församlingsuppdrag på lördag som kommer att pågå fram till Palmsöndagen. Det är inte klart att dessa platser vi bor på under dessa tillfällen har tillgång till Internet, så jag skickar dem redan nu, så att du har dem. Be gärna för oss att uppdraget kommer att lyckas och att folket i församlingen kommer att inspireras i sin tro. Jag kommer att be för dig och alla dina nära och kära att Gud kan fortsätta att välsigna er alla.
Jonny

***

Han
6 - 12 april

Han upphöjer oss till ett nytt liv


"Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta? "Vi fastnar så lätt i de omedelbara sakerna i livet och så glömmer vi bort den större helheten. Det finns så många saker som gör att vi kan missa det riktigt viktiga. Det händer hela tiden i det äktenskapliga förhållandet när par misslyckas med att ta tid för sig själva och sin kärleksrelation på grund av allt annat som drar till sig uppmärksamheten och utövar påtryckning runt omkring dem. Och det är alltid ett stort misstag. Ta tid för varandra. I familjelivet kan vi också se att samma sak händer. Föräldrar tillbringar så mycket av sin tid och energi för sina barns uppehälle att de inte har tid att spendera tid med dem och så beröva dem den enskilt viktigaste gåvan. Och i vår församling, på grund av vår pliktkänsla, kan vi komma in i vanan att alltid ge det minsta. Resultatet är att vi misslyckas med att se samvaron och gemenskapens avgörande betydelse.

Morgonbön när vi är tillsammans

Fader, du har lärt oss att övervinna våra synder
genom bön, fasta och nådeverk.
När vi avskräcks av vår svaghet,
ge oss förtroende för din kärlek.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen

Under dagen när vi är ifrån varandra

Herre, fyll våra liv med din glädje och frid,
genom nåden av vårt äktenskaps sakrament
Må vi alltid vara redo att förlåta varandra.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen

Under kvällen och bön inför nattten när vi är tillsammans

Herre, genom att dela livet med varandra
må vi alltid vara ömma och kärleksfulla
och låta oss föras samman i enighet och fred.
Vi ber vår bön genom Kristus vår Herre.
Amen

För ditt äktenskap:
Vad är en av de trevligaste saker som har hänt mellan er nyligen? Hur kan ni återuppleva det den här veckan?

För andra:
Tänk på någon grupp som arbetar med narkotikamissbruk. Hur skulle du kunna hjälpa dem den här veckan?

****

Min Gud , varför har du övergivit mig?
13 - 19 april

Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet Tror du detta?" Den centrala verkligheten i vår tro som kristna är att Kristus har uppstått från de döda och att han lever bland oss. Stilla veckan firar vi Kristi resa in i detta nya li ; en resa som vi uppmanas att också göra, där vi vet att han har gått före oss, och att han reser med oss. Det är viktigt att göra denna vecka till en speciell tid för bön och eftertanke. Detta görs i de frekventa sammankomsterna  i kyrkan. Men vi måste också ta oss tid på familjenivå och även på ett personligt plan för att komma i kontakt med den mest inspirerande och livgivande kärlekshistoria som någonsin har berättats. Prata med varandra denna vecka om allt det goda som Herren har gjort för dig. Om du är förälder, låt var och en i din familj veta vad han / hon betyder för dig och ta full del i liturgin.

Morgonbön när vi är tillsammans

Allsmäktige , ständigt levande Guden,,
du har gett mänskligheten Jesus Kristus vår Frälsare,
som en förebild i ödmjukhet.
Han uppfyllde din vilja genom att bli kött och ge sitt liv på korset.
Hjälp oss att bli dina vittnen genom att följa hans exempel,
och göra oss värdiga att dela hans uppståndelse.
Detta ber vi om genom Kristus vår Herre.
Amen

Under dagen när vi är ifrån varandra

Herre, låt Jesus din ende Sons lidandet och död,
göra vår kärlek till varandra glädjande för dig
Herre, låt vår kärlek till varandra vara dig till behag
genom Jesus din ende Sons lidandet och död.
Amen

Under kvällen och bön inför nattten när vi är tillsammans

Herre, din Sons död ger oss hopp
och stärker vår tro.
Må hans uppståndelse ge oss uthållighet i vår kärlek.
Vi ber vår bön genom Kristus vår Herre.
Amen

För ditt äktenskap:
Hur kan du planera så att du spendera kvalitetetstid med din fru / man den här veckan?

För andra:
Tänk på, be för dem runt om i världen som idag förföljs för sin tro.

Bön för äktenskap och familj / Couple Prayer/Newsletter and Esker Community»

www.loveisforlife.ie

(140409)



PREDIKAN FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN

Hes 37:12-14 Rom 8:8-11 Joh 11:1-45
NN, kom ut!
Lasaros, kom ut! Två veckor före påsk hör vi hur Jesus ropar den döde Lasaros ut ur hans grav. Men ropet ljuder än idag, som en förövning till påsken. Ett rop till alla oss som hör evangeliets ord. Ett rop att stiga ut i livet.

Vi måste börja från början. Den gång i begynnelsen då Herren belade synden med dödsstraff: ”Den dag du äter av kunskapens träd på gott och ont skall du dö.” Det var vad människan gjorde. Därför dömdes hon att återvända till det stoft varur hon hade skapats. Vi påmindes om det vid vid fastetidens början, när askan tecknades på våra huvuden: ”Kom ihåg att du är stoft, och stoft skall du åter bli.” Människan skapades för att leva, men genom sin synd föll hon i dödens våld. Hon skapades av Gud för att leva som hans spe- gelbild, i gemenskap med honom, med sig själv och med sin nästa. Allt detta blev sårat ge- nom synden, dödligt sårat. Döden fick makt över oss, som skapats för att leva. Döden är i grunden det mest omänskliga som finns, även om den på ytplanet kan tyckas naturlig. Dö- den är motsatsen till livet, den makt som åtskiljer det som Gud fogat samman, det liv som förenar oss med Gud, med varandra och med oss själva.

För att ge oss livet tillbaka sände Gud sin Son. ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd”, säger Jesus. Men detta sker inte genom att förlänga våra jordiska liv eller göra det lite lättare. Döden måste förintas i sin rot. Jesus tar på sig dödens förbannel- se och dör vår död. Han uppstod från de döda för att vi skulle uppstå och leva med ho- nom. Detta nya liv ges oss i dopet.

När dopkandidaterna i fornkyrkan förbereddes för sitt dop fick de bl.a. lyssna till evange- liet om hur Lasaros uppväcktes från de döda. Som en förövning till sitt dop fick de lyssna till hur han besegrade den död som tagit makten. ”Lasaros, kom ut.” Det var ett ord direkt till dopkandidaterna om vad som skulle hända i dopet. Dopet rycker den döpte ur dödens makt och herravälde, ur den synd som trasar sönder livet och leder till döden. Det är vad vi snart skall bekänna: ”Jag tror på... ett enda dop till syndernas förlåtelse och väntar på de dödas uppståndelse”. Därmed är det ett rop också till oss som lyssnar till samma evange- lium, men som dåligt lever i vårt nya liv: Människa, vad du än heter, kom ut! Kom ut ur den fångenskap och den maktsfär som hindrar dig att leva det liv du har skapats till.

Också vi, som står vanmäktiga inför döden, får höra. Med sitt eget liv som insats, skall Jesus stiga ner i dödsriket och kalla alla döda ut ur dödens herravälde. Vi hörde det i förs- ta läsningen: ”Se, jag vill öppna era gravar... och ni skall förstå att jag är Herren... jag skall låta min ande komma in i er, så att ni åter blir levande..”.

Jesus har redan uttryckt det i sitt svar till Marta: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” Sanningen i dessa ord kan vi förmodli- gen inte förstå om vi inte också bävat inför döden och risken att gå evigt förlorade, att för evigt fastna i döden. Den som förtränger döden och inte vågar se den i ögonen, förstår sannolikt inte heller påskens fulla budskap. Men evangeliet hjälper oss.

Evangelisten Johannes berättar också om varma mänskliga inslag. Vänskapen mellan Jesus och de tre syskonen, den kostbara vänskap, som är en av livets största gåvor. Syst- rarna skickar omedelbart bud till Jesus, när Lasaros insjuknat. Som ville evangelisten lära oss att inte tveka att skicka bud till Herrens tjänare, prästerna, när någon blivit sjuk, eller att be sina vänner om förbön, när man är i nöd. Otaliga vittnen kan bekräfta vad vänners förbön betyder när man själv är kraftlös och förlamad.

Evangelisten berättar också om systrarnas förebråelser: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” Vi får vara uppriktiga i bönen. Psaltaren ger mängder av exempel på denna uppriktighet. ”Varför, Herre, står du långt borta och håller dig dold i tider av nöd?” Varför dröjer du med att ingripa? Varför tillåter du sjukdom och död att härja? Bönen behö - ver inte vara from. Men den måste vara sann. Också Jesus bad i Getsemane om befrielse från sitt lidande. Men det slutade inte med förebråelser.

Marta måste hon ha anat något, anat att det som hänt inte skulle få sista ordet. Hon återvänder hem. Hon kallar på sin syster Maria, som stannat hemma, och viskar till henne. Hon viskar! När något viktigt skall sägas passar inte det höga röstläget eller de stora or- den. Hon viskar: ”Mästaren är här och kallar på dig.” Inte heller försöker hon förklara vad Jesus har sagt. Ibland är tystnad bättre än också goda ord.

Maria skyndar iväg. Hon framför samma förebråelse som sin syster, men får inget svar alls - inte i ord. Det svar Jesus ger henne är en handling. En målmedveten handling. Han frågar var de har lagt den döde. Han befaller dem att rulla undan stenen. När Marta tvekar och tvivlar, den döde luktar ju redan, får hon en mild med bestämd förmaning: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” Han lyfter blicken mot himlen och vittnar om sin enhet med Fadern. Han är ju Ordet, Faderns Ord, det Ord som en gång ska- pat människan ur stoft och blåst in liv i henne. Det är detta Ord som med hög röst ropar: ”Lasaros, kom ut.”

Han kallar den döde, och oss alla som hör hans röst, tillbaka till livet. Han uppväcker La- saros för att vi skall tro att han är Faderns Son, utsänd för att befria oss ur dödens förban- nelse, och kalla oss tillbaka till livet. Han kallar oss ut ur otrons mörker, så att vi ser ljuset från hans ansikte. Ut ur syndens, självupptagenhetens och klenmodets fängelse, för att vidga våra hjärtan och föra oss ut på rymlig plats.

Tveka att inte att avlägga din påskbikt! Låt ingenting hindra dig! Det är kyrkans milda och moderliga uppgift att befria dig från onödiga bördor och bindlar. Det är Jesu uppdrag till si - na lärjungar när Lasaros kommer ut ur graven med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Med en duk för ansiktet ser man ju inte så bra. Jesus säger till sina präster: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Ut i det liv och in i den gemenskap som genom hoppet sträcker sig över alla jordiska gränser, inklusive den kroppsliga döden. Redan på korset rinner livet fram ur Kristi öppna- de hjärta, det blod och det vatten som är källan till dopet och den heliga eukaristin, före- gripandet av den slutliga enheten med Gud och med alla heliga. Lovad vare vår Herre Jesus Kristus, som kallar oss ut ur gravens mörker och ger oss del i det eviga livet!

Amen.

Predikning från Den Helige Benedictus Kloster av Broder Ingemar Svantesson
http://www.benedictuskloster.se/

(140406)




Femte söndagen i fastan, vl (I)


11.00 HÖGMÄSSA
Datum: 2014-04-30

vintervyBild:www.FreeDigitalPhotos.net

Herre, allt du har skapat skall tacka dig, dina trogna skall lovsjunga dig. De skall tala om ditt rikes ära och förkunna din väldiga kraft, så att alla lär känna din makt, ditt rikes ära och härlighet. Ps 145:11-13

Första läsningen Hes 37:12–14

Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren.

Responsoriepsalm Ps 130
(R. 7)
R. Hos Herren finns nåd, han är den som befriar.


Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
Herre, hör mitt rop,
lyssna när jag bönfaller dig!
Om du lade synder på minnet,
Herre, vem kunde då bestå?
Men hos dig finns förlåtelse,
och därför fruktar man dig.
R.
Jag väntar på Herren, jag längtar,
jag hoppas få höra hans ord.
Jag längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
än väktarna efter morgonen.
R.
Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd och makten att befria.
Han skall befria Israel
från alla synder. .
R.

Andra läsningen Rom 8:8–11

De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.

Lovsång Joh 8:12
V. Jag är uppståndelsen och livet, säger Herren. Den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Evangelium Joh 11:1–45 (eller kortare läsning Joh Joh 11:3–7, 17, 20–27, 33b–45 )
Ps 130 (R. 7) En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.) Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.« När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.« Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.« När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« Jesus föll i gråt. Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.« Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

(140404)



Kungörelse
Information om ordinarie församlingsmöte

Härmed kallas till ordinarie församlingsmöte (motsvarande årsstämma) söndag den 27:e april 2014 efter mässa kl. 12.30. Kallelse sker i enlighet med föreskrifter i Församlingsordning för Stockholms katolska stift (Stockholm 2009) Förutom de inledande formalia, behandlas följande punkter: ...
Läs hela kungörelsen här»

(140328)



Månadsbrev för april

Läs hela brevet här»

(140328)



Reträtt den 4 april i Luleå med Ludwig Spalek

Pater Ludwig Spalek OMI håller en reträtt den 4 april i Luleå

Program:          Fredagen den 4:e april

Reträtten börjar med mässa;

18:00 Mässa
18:30 Korsvägsandakt
Reträtten fortsätter

Lördagen den 5:e april

16:00 Reträtten fortsätter med föredrag på svenska
18:00 Mässa

(140328)



Vid dagens slut P 1 - Lidande och kärlek

Det sista av tre program från Sankt Josefs kloster i Lannavaara

Syster Amada i Lannavaara. Foto Anton Åström, Sveriges Radio

Syster Amada är nunna i Sankt Josefs kloster i Lannavaara i Kiruna kommun. Det är svårt att acceptera att det finns lidande i världen. Men lidandet finns där det finns kärlek säger hon i sitt tredje och sista program.

Sändes lördag 1 februari kl 21:45

"Jag är någon  som Gud i Hans barmhärtighet har tittat på med kärleksfulla ögon och tagit till sig själv. I tacksamhet till Honom vill jag göra av mitt liv en enda sång av tacksägelse och lovprisande, genom kärlek till Gud och min nästa".

Musik: Laboravi In Gemitu Meo med Contrapunctus och Owen Rees.

Producent Ragnhild Herminge

Direktlänk

Lyssna: Vid dagens slut 20140201 21:45

 

Vid dagens slut P 1 - Att få ett kall,
det andra programmet från Sankt Josefs kloster i Lannavaara

Syster Amada är nunna i Sankt Josefs kloster i Lannavaara i Kiruna kommun. I det här andra av tre program talar hon om glädjen i att få ett kall.

Sändes lördag 25 januari kl 21:45

"Jag är någon  som Gud i Hans barmhärtighet har tittat på med kärleksfulla ögon och tagit till sig själv. I tacksamhet till Honom vill jag göra av mitt liv en enda sång av tacksägelse och lovprisande, genom kärlek till Gud och min nästa".

Musik: Erik Johansson spelar sats 2 ur Sonat för soloflöjt av Ingvar Lidholm.

Producent Ragnhild Herminge

Lyssna: Vid dagens slut 20140125 21:45

 

Vid dagens slut P 1, Om att söka - och finna,
det första programmet från Sankt Josefs kloster i Lannavaara

Syster Amada är nunna i Sankt Josefs kloster i Lannavaara i Kiruna kommun. I det här första av tre program talar hon om sitt tidiga sökande efter andlighet och något större.

Sändes lördag 18 januari kl 21:45

"Jag är någon  som Gud i Hans barmhärtighet har tittat på med kärleksfulla ögon och tagit till sig själv. I tacksamhet till Honom vill jag göra av mitt liv en enda sång av tacksägelse och lovprisande, genom kärlek till Gud och min nästa".

Musik: Civitas Sancti Tui med vokalensemblen Contrapunctus och Owen Rees.

Producent Ragnhild Herminge

Lyssna: Vid dagens slut 20140118 21:45

Systrarnas sida
http://www.mariaslamm.se/»

(140202)



Sankt Josefs Kloster Lannavaara

vintervy

Systrarna Marias lamm i Sankt Josefs kloster i Lannavaara, har nu en hemsida.

Läs mer på sidan»

(131023)




Subsidiar i S:t Josef Arbetarens församling

vintervy

Bild: Birgit Ahlberg-Hyse reportage: Nu är Barthazar Sibana ”en herde för Guds folk”

F. Barthazar Sibana har utnämnts till subsidiar i S:t Josef Arbetarens församling i Luleå och ansvarig för den afrikanska själavården i Bergslagen från den 1 oktober 2013.

Msgr. Göran Degen har utnämnts till församlingsadministrator enligt CIC can. 540 § 1 i S:t Josef Arbetarens församling i Luleå från den 1 september 2013.
Han kvarstår som rektor för prästseminariet fram till den 1 mars 2014, varefter han avslutar sin tjänst.

Stiftsmeddelanden från Stockholsms Katolska stift » 

(131015)




Stiftsnyheter - Välkommen till Andliga forum

På vägen mot fullkomligheten i Kristus kan det uppstå svårigheter, hinder och tvivel. Det är svårt ibland att urskilja själv vilken som är den rätta vägen just nu. Det här forumet i Sankt Dominikus kloster vill erbjuda dig hjälp, ljus och stöd i ditt andliga liv för att kunna gå vidare, steg för steg.

Andligt forum»

(111124)



Katolsk tro - hela serien

Katolsk tro småskrifserie

En småskriftserie på 27 delar. Nu komplett och uppdaterad! På ett enkelt sätt introducerar den Kyrkans tro och liv.
Alla häften, inklusive Kort katekes i en box. (250 kr)
Man kan även köpa dessa häften separat för 10 kr styck.

Ur innehållet:

Katolsk tro 1: Mysteriet människan

Häfte om katolsk tro
Människan frågar – På spaning efter sig själv – Människan är öppen

Katolsk tro 2: Livet - en gåva?
Häften om katolsk tro
Vart går färden? – Önsketänkande? – Den stora klyftan – Mening på spåret

Böckerna och häftena finns på hos KPN - Katolska Pedagogiska Nämnden.»

(100927)




Syster Veronicas blogg - Min själ längtar efter Gud

Syster Veronica OP

tisdagen den 21:e september 2010

Tron är inte en åsikt, en ideologi, en lära.
Tron är relation. Tron är ett ansikte. Tron är att vara vänd mot den som är vår källa, den som ständigt ger oss liv, den som kallar oss. Den som vill fylla vårt hjärta med liv och glädje.
Gud talar till oss varje dag. Han söker oss oavlåtligen, han tröttnar inte, han ger aldrig upp. Men vi lever bortvända från Honom, i glömskans land, som det heter i psaltaren!
Tron dör för att den inte får någon plats i vårt liv för att vi inte ger Gud lite av vår tid. När vår vardag uppfylls av så mycket (plus data- och mobilspel när vi har lite tid över!), när vi inte ens ägnar en tanke åt Gud försvinner Han hur vårt liv. Han finns där hela tiden, han upphör inte med att älska oss, men vi har blivit döva, blinda för hans närvaro.
Läs hela blogginlägget här»


***

Syster Veroncia har också givit ut böcker på Artos &Norma bokförlag

Sr. Veronica: Vägar till bön

Vägar till bön
Det här är en bok för den som har fattat beslutet att
be regelbundet. Vi är många som har börjat – våra
föresatser har varit goda. I början är det lätt, då vi
själva står i centrum och har kontroll. Men efter ett
tag blir det svårare. Vi vet inte vart Gud vill leda oss.
Vi tror oss ha kommit på fel spår. Då är det frestande
att ge upp.
Vägar till bön»

Sr. Veronica: Vägar till tro

Vägar till tro

Än i våra dagar händer det som hände på apostlarnas tid. Evangeliet, det glada budskapet om Jesus Kristus, har inte mist sin kraft. Mitt i vårt sekulariserade samhälle blåser Guds vind. Människor hör budskapet och får nytt liv. Den är boken handlar om vuxna människor som vill lära sig mer om kristen tro och den handlar om kyrkans möte med dem. Den ger konkreta berättelser och ger mönster för handling. Den är dessutom en unik ekumenisk händelse där erfarenheter från Svenska kyrkan och den Katolska kyrkan sammanvävs.
Vägar till tro»

(100922



Gratismaterial från Katolska pedagogiska nämnden

Folder från Katolska Pedagoska nämnden

Familjen är centrum i troslivet

Kära föräldrar,
be tillsammans hemma: före maten och innan ni går och lägger er. Bönen för oss inte endast till Gud, utan också närmare varandra. Bönen skänker oss fridens och glädjens kraft. Familjelivet blir rikare och mer gläddjefyllt om Gud är med och om hans närhet upplevs i bönen.
Påven Benedikt XVI

Familjen är centrum i troslivet.
"En kyrka i miniatyr" eller "familjekyrka" kallas den därför av Andra vatikankonsiliet. I familjen lär barnen känna Guds ord och de får uppleva hans kärlek i gemenskap med människor de älskar. Kristna traditioner fördjupar familjelivet och gör Gud närvarande i vardagen.

(Ur Kyrkan i miniatyr - kristna traditioner, Katolska Pedagogiska Nämnden,

Hur kan man be i familjen? Det behöver inte vara svårt! En liten folder som delas ut gratis och som ger tips om hur man kan komma igång ...
Till Katolska Pedagogiska Nämnden gratismaterial»

(100922



Daglig andakt

Idag är Guds dag

Læs dagens tekst fra karmelittermunken
Wilfrid Stinissens bog:

Till boken I dag er Guds dag»

På den danska sekularordens webbsida finns möjligheter att läsa ur Wilfrid Stinissens bok "Idag er Guds Dag" som har en liten text för varje dag

Text för den 24 maj från Willfrid Stinissens "Idag er Guds Dag"

Till sekalurarkarmeliterna i Danmark»

 

Boken "I dag är Guds dag"/pkt av Wilfrid Stinissen finns även på svenska
Denna länk finns också under "böner och själavård"

(100524




Att leva andligt – dagligen på nytt

Bild:www.freefoto.com

Varje dag är en inbjudan till att leva av de andliga frukterna.

se Galaterbrevet 5: 22-23

  • På morgonen: Kommer jag ihåg denna särskilda inbjudan, ber en lovprisning och formulerar ett motsvarande mål för dagen.
  • Under dagens lopp: Kommer jag ihåg denna inbjudan med avseende på min familj, vänner och grannar, medan jag arbetar och på min fritid.
  • På kvällen: Tackar jag Gud för denna inbjudan och för dem som stått mig närmast. I min reflektion ber jag om att inte känna mig nedslagen av att jag kanske inte alltid lyckats så bra med mina föresatser under dagens händelser.

Efter reflektionen vänder jag mig till Jesus för att han må hela mig och ge mig hjälp att fortsätta att växa i mitt andliga liv.

Ide och källa: J. Tetlow SJ och P. Köst SJ, översatt till svenska U. Jonsson SJ, 2009

Söndag - Dagens ledstjärna – Kärlek

Lovprisning: Jag lovprisar kärlekens Gud för en dag av ro och ber om kärlekens gåva.

Mål:
Jag vill handla gentemot min familj, vänner och arbetskamrater i kärlekens anda.

Tack på kvällen: För allt som jag har fått erfara av kärlek i allt.

Reflektion: Utifrån den förlåtande kärleken drar jag mig till minnes de tankar och känslor som jag haft under dagen, vad jag har sagt och gjort, och i vilken mån mitt handlande har varit format av kärlek.

Be: Hela mig Jesus Kristus från all kärlekslöshet och låt mig allt mer känna din närhet.’

Måndag – Dagens ledstjärna – Glädje

Förhärligande: Jag prisar Gud med ett glatt hjärta, ty jag är älskad.

Mål: Jag strävar efter att bemöta min familj, vänner, arbetskamrater och grannar med ett glatt sinnelag och att även uträtta allt arbete med glatt mod.

Tack på kvällen för all glädje under dagen.

Reflektion: Jag ber om tacksamhet för Guds vägledning och upplysning. Jag reflekterar över dagen; hur glädjen har uppfyllt mina känslor, tankarna, ord och gärningar.

Be: Hela mig Jesus Kristus, från all ledsamhet och håll mig kvar med dig i denna glädje.

Tisdag – Dagens ledstjärna - Fred

Tillbedjan: Jag prisar dig barmhärtige Gud på denna fredens morgon. Jag lovar Dig, Gud, som vill förlåta oss och vill rädda oss.

Mål: Jag vill bringa fred i familjen, bland vännerna, arbetskamrater och grannar. Jag vill utföra alla dagens uppgifter med fred i hjärta.

Tack på kvällen för de stunder av frid i hjärtat som jag har haft idag.

Reflektion: Jag ber dig Kristus, att du må visa mig var jag har försummad att leva och främja fred i mina tankar, ord och gärningar.

Be: Hela mig Jesus Kristus från all ofred och stärka min vilja att främja fred.

Onsdag – Dagens ledstjärna – Tålamod

Lovprisning: Jag prisar Gud för hans tålamod med mig och hela skapelsen.

Föresats: Jag skulle vilja vara tålmodig gentemot min familj, vänner, arbetskamrater och grannar. I svårigheter kommer jag ihåg Guds tålamod som min förebild.

Tack på kvällen för Guds tålamod med mig.

Reflektion: Jag betraktar med tillit Guds tålamod, ser tillbaka på mina känslor, tankar och gärningar, och överväger allt det tålamod som andra har visat mig.

Be: Hela mig, Jesus Kristus, från all osund otålighet och visa mig hur jag tålmodigt ska vandra min väg till dig.

Torsdag – Dagens ledstjärna – Vänlighet och Godhet

Lovprisning: Jag prisar Gud den allsmäktige som är god mot hela skapelsen och också visar mig sin kärlek.

Föresats: Jag skulle vilja utstråla mer vänlighet och godhet gentemot min familj, mina vänner, grannar och arbetskamrater, men även kunna glatt utföra mina dagliga uppgifter.

Tack på kvällen för vänligheten och godheten jag fått ta emot.

Reflektion: Jag ber om att kunna upptäcka den godhet och vänlighet som idag har uppfyllt mina känslor, tankar, ord och gärningar.

Be: Hela mig Jesus Kristus, från all ovänlighet och stärk det goda i mig.

Fredag – Dagens ledstjärna – Trofasthet och Tillit

Tillbedjan: Jag prisar Gud den evige som lät mig övervinna nattens dunkel.

Önskemål: Jag önskar av hjärtat att tillägna Gud alla dagens mödor, i visshet om att bli buren genom tillit till familj, vänner och arbetskamrater.

Tack på kvällen för all kärleksfull omsorg gentemot mig.

Reflektion: Förtroendefullt minnas att mina misstag inte har fått makt över mig och överväga vad som var avgörande för det som jag sagt och gjort.

Be: Hela mig, Jesus Kristus, från all min brustenhet och lär mig att lita på din omsorg.

Lördag – dagens ledstjärna – Ödmjukhet och Självbehärskning

Lovprisning: Jag prisar Gud den tålmodige och ödmjuke för hans milda ledning till ett andligt liv.

Föresats: Jag vill självbehärskat och med god vilja bemöta min familj, mina vänner, arbetskamrater och grannar.

Tack på kvällen för allt som jag klarade av idag.

Reflektion: Jag frågar mig tillitsfullt om jag med god vilja i mina tankar, ord och gärning har bemött andra idag.

Be: Hela mig, Jesus Kristus, från all hårdhet och brist på finkänslighet. Stärk min strävan att handla milt och självbehärskat.

Att leva andligt -PDF»Skrivs ut och viks som ett dragspel

(100524)




Rättfärdiggörelsen i kyrkans liv: rapport från den katolsk-lutherska dialoggruppen för Sverige och Finland

boken rättfärdigörelsen

I sju år har det förts en dialog mellan Sveriges och Finlands lutherska kyrkor och Katolska kyrkan kring rättfärdiggörelsefrågan. Rättfärdiggörelsen är en term som beskriver hur Gud befriar människan från synd. Medan de lutherska kyrkorna anser att det endast är Guds nåd som behövs hävdar Katolska kyrkan att människan måste vara aktiv och svara ja på Guds nåd för att bli rättfärdig. Nu har man alltså samlats kring en gemensam definition och kan gå vidare i det ekumeniska samarbetet.

- I alla ekumeniska sammanhang är det bättre ju fler saker man kan komma överens om, säger Maria Hasselgren.
Dagen.se»

stiftsvapenUtgångspunkt för dokumentet är den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen som publicerades av Katolska kyrkan och Lutherska Världsförbundet på Allhelgonaafton den 31 oktober 1999. Syftet har varit att söka klarlägga ”den gemensamma förståelse som kommer till uttryck i deklarationen”.
I förordet skriver biskop Anders Arborelius och biskop Eero Huovinen:
”Vi har tydligt sett behovet att tränga in i de stora teologiska och ekumeniska frågorna om vad rättfärdiggörelsen innebär och hur den tar konkret form i kyrkans liv (…) I sista hand är det bara den helige Ande som kan inspirera oss att frimodigt ta itu med det som ännu skiljer oss åt. Vi litar på att Anden kan göra det som nu tycks omöjligt möjligt, om vi bara har den lyhörda öppenhet som behövs”.
Överlämnandet har skett i den koptiska församlingen St Mina i Södertälje.
Rättfärdiggörelse är en term som brukas i kristen teologi för att beskriva den process där Gud befriar människan från följderna av hennes synd.
Katolska kyrkan i Sverige har ansvarat för den svenska utgåvan, medan Svenska kyrkan gör en engelsk utgåva som ska överlämnas till Vatikanen av en gemensam biskopsdelegation i april. Den finsk-lutherska kyrkan ansvarar för den finska utgåvan.
Läs mer från Stiftets hemsida»

Rapporten på finska: Vanhurskauttaminen kirkon elämässä : Ruotsin ja Suomen luterilais-katolisen dialogiryhmän raportti»

Den kan på svenska lånas från biblioteket»

eller köpas från Katolsk bokandel»

(100520)




Heligt rum

Till Heligt rums huvudsida. Genom att skrolla kommer man till olika språkval.»   Läs även Commentaries on the daily readings (English - » (för svenska, använd Googles översättning av webbsidor.)

Kyrkans dagliga bön

Till Kyrkans dagliga böns huvudsida»

   Till första sidan

Länkar

Församlingen

Översättning till andra språk
—Translate—

 

Grupper och föreningar i församlingen

Katolsk orientering

Böner och själavård

Magasin, böcker, tidningar och bloggar

Engelska och andra länkar


EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.

Tidigare artiklar

TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.

***

Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.



Bön

Daglig överlåtelse

bön

Himmelske Fader, sänd mig din Ande för att vägleda mig genom denna dag.

Måtte mina ord, tankar och känslor finnas för din större ära.

Förena mig med din Son i eukaristins sakrament, din Son som kom för att tjäna andra och för att offra sig själv för världen. Gud vår Fader, jag anbefaller min dag till Dig.

Jag anbefaller Dig mina böner, tankar, ord, handlingar, glädjeämnen och lidanden i gemenskap med Din Son Jesus Kristus, som ständigt ger sig själv för världens frälsning i Eukaristin.

Må den Helige Ande, som ledde Jesus, vara min vägledare och min styrka denna dag så att jag kan vittna om Din kärlek.

Med Maria, vår Herres och Kyrkans moder, ber jag särskilt för denna månads intentioner såsom den Helige Fadern föreslagit...



Påven böneintentioner för år 2013
Läs mer om böneapostolatet från Stiftets hemsida.»
Böneapostolatet är en världsvid förening av katoliker som strävar efter att ge sina liv en apostolisk inriktning. De förenar offergåvan av sig själva och allt de gör med Kristi mässoffer för att på så sätt samverka med Jesus i hans frälsargärning för alla människor. Till böneapostolatet»

Bön

Herre, min Gud när Din kärlek flödade över i skapelsen tänkte Du också på mig.

Av Din kärlek blev jag till genom Din kärlek lever jag till Din kärlek vänder jag mig.

O Gud, låt alltid mitt hjärta känna igen och glädjas över Din godhet i allt Du skapat

Befria mig från allt som hindrar mitt gensvar på Din godhet.

Led allt som är i mig till att lovprisa Dig

Lär mig vördnad för varje människa i hela skapelsen

Ge mig kraft till att tjäna Dig.

Herre, låt ingenting dra mig bort från Din kärlek,
varken hälsa eller sjukdom ära eller vanära långt liv eller kort liv.

Må jag aldrig söka eller välja att vara någon annan än den du vill jag ska vara.

Amen

Nutida bön utifrån Ignatius af Loyolas "Princip och grundval"





Lyssna och bed tidegärden (engelska)




Dagens läsningar i mobilen:

www.katolsktfonster.se/
liturgi/mobilkyrkoar.aspx

Appar från Fjellander Media:


Tidegärden för IPad
Tidegärden för Android

















































eXTReMe Tracker