Käre Jesus!
Jag är hemma. Jag är församlad i detta stall med dig, Maria och Josef. Det är kallt och illaluktande och jag står i kogödsel och undrar halvt om jag inte har suttit i en del av det för ett tag sedan. Och ändå känner jag mig så väldig lycklig på ett stillsamt sätt.

Vanligtvis tycks det som om jag brukar känna att jag inte är redo för dig. Vid ett annat tillfälle skulle jag låtit er alla vänta utanför innan du kom in, tills jag kunde ha sopat stallet, fått in rent hö, skrapat av av mina skor, och fått in lite varma kläder för oss alla.

Och själv ville jag vara en bättre människa. Vad jag verkligen ser i detta stalls mörker är mitt hjärtas mörker. Jag är inte bara missnöjd min omgivning, Jesus - det gäller även mig själv. Är jag tillräckligt bra för att vara här med dig? Det är först nu när jag ser på dig och dina föräldrar som jag känner en så djupt kärlek till i detta dragiga, mörka stall. Dina små händer är fortfarande knutna i ett nyfött barns grepp, och när jag hålla ut mitt finger, tar du tag i det ordentligt. Min Herre och Frälsare håller min hand! Jag svämmar över av glädje och tårar. I detta ögonblick är vi tillsammans i den intimitet som har bundit människor samman sedan tidernas begynnelse.

Käraste Jesus barn, hjälp mig att kika bortom det dunkla ljuset av detta stall in i mörkret av mitt eget hjärta. Låt mig känna ännu djupare att jag i själva verket är hemma här, på denna plats där min största bedrift är att hålla mitt finger år dig att greppa. Hjälp mig att förstå att du inte kommer att vara med mig i någon form av orealistisk perfektionism, utan med mig som jag är just nu, med anklarna djupt i gödsel, med strimmor av tårar som rullar utför mitt dammiga ansikte, och jag själv glatt leende mot dina slumrande föräldrar tillsammans med en ko och två oxar!

Inget av detta verkar passa mitt goda ordnade liv, och ändå är jag här i denna ofullkomliga situation i vad som verkar vara perfekt lycka. Mitt hjärta fylls med så stor tacksamhet till er, och jag tittar ner på ditt ansikte med en djup kärlek. Tack för allt du gör i mitt liv. Tack för att ni kom till mig och till oss alla, där vi står i mörkret i vårt eget stall, och undrar vad som kommer härnäst.