| Herre!
Jag blir rörd av så mycket i denna veckas reträtt. Jag
ser det fantastiska ansiktet av den lilla flickan, som står bredvid
en stor säng på sjukhuset. Det är ett sämre ställe,
det kan jag se att av sprickor som finns på väggen. Men vad
kan jag göra för den lilla flickan? Jag kan inte ta henne
med mig hem.
Men när jag fortsätter att titta på bilden, finns det
en inbjudan som jag känner kommer från Dig. Jag känner
mig så rörd när jag läser det fiktiva samtalet
denna vecka i början av handledningen. Tänk om min älskade
man kom hem så där från en sådan upplevelse och
frågade mig samma sak? Skulle jag gå? Självklart! Det
skulle betyda så mycket för oss och på det sätt
vi skulle uppleva kärleken tillsammans, på denna underliga
och underbara plats.
Är det detta som du begär? Vill Du att jag ska fundera på
den inbjudan från dig, att gå till någon jag aldrig
har varit till, eller besökt förut? Kanske är det på
någon ny plats, men kanske på samma gång, någonstans
här hemma. Det är annorlunda. Jag är annorlunda. Men
du, min kärleksfulle Gud skulle vara med mig i detta? Om jag blev
rädd, skulle Du vara där? Jag känner att du lovar att
du inte bara ska vara med mig, utan också att kärleken mellan
oss skulle växa. Vilken svindlande tanke!
Under de senaste veckorna har jag varit förvånad över
hur djup kärlek jag känner, som växer mellan oss, Jesus.
Jag känner din närvaro i mina böner och ibland blir jag
osäker, och undrar om jag är lite galen för att jag kanske
”inbillar” mig ha en djup känsla som kommer från
Dig. Men i tystnaden i min bön, vet jag att det är verkligt.
Det finns en mycket verklig kärlek som fördjupas mellan oss.
Det får mig att känna än ännu djupare längtan
efter dig.
Låt mig sitta tyst med denna din kallelse, Jesus. Jag känner
att du kallar mig till något, men jag vet inte vad. Jag känner
en tomhet inom mig som jag vet att du kan fylla, en längtan efter
något sätt att närma mig Dig ännu mer.
Var med mig, Herre, jag ber med bilden av den lilla flickan. Stanna
hos mig medan jag begrundar den kallelse som du sträcker ut till
mig. Var med mig. Fyll mig. Låt mig känna Din kärlek.
Tack för denna kallelse som du skickar till mig. Ge mig tålamod
att stanna med den, den här veckan, för att be med den och
att ha tålamod med den.
|