|
Vi har de senaste veckorna bett om Guds
skapande och frälsande kärlek. Vi har också upptäckt
vem i själva verket det är som har älskat så mycket,
så djupt och så länge.
När du får ett brev eller meddelande utan signatur är
du mindre benägna att ta det på allvar. Om du skulle få
en fin present utan en underskrift förutom en förkortning är
du kanske mer intresserad över vem som är givaren. Det är
något djupt inom oss som vill veta mer om någon som kanske
tycker om oss, skickar kort och presenter, och som kanske faktiskt älskar
oss. Vilka är de och varför är de så goda mot mig?
Vad vill de att jag ska göra i gengäld? Dessa är de frågor
som avslutar den första delen av de andliga övningar och som
sedan mynnar ut den andra delen.
Vi har på ett djupgående sätt fått gåvorna
att vi har blivit skapade och därefter återskapats i Jesus
Kristus frälsande kärlek. Vem är denne Gud, vem är
”människosonen” som kommer till oss? Han kommer inte
anonymt, inte med en kort antecknad signatur på bara två
bokstäver, utan utropar Sitt namn och vem Han är.
Vi ber att få studera Hans namnteckning och lära känna
honom som en gåva samt de gåvor han erbjuder, men var medveten
om att var och en av oss också har ett motstånd gentemot
Hans lära, Hans vägar och den väg av mystik som han kallar
oss till.
Precis som med de män och kvinnor som Han inrädde i en djup
förtrolighet med, kom deras frågor, deras rädsla, deras
ursäkter, deras andra planer och deras naturliga motvilja att lita
på honom, alltsammans bli en del i deras möte och slutliga
kapitulation inför Honom. Vi själva vill veta vad vi kommer
att bli ombedda om att göra. Den här veckan är vi kallade
att be om svar i dessa frågor, dessa våra motsträvigheter,
dessa våra betänkligheter - från handen till hjärtat.
Det är på de här ställena han också träffade
Peter, Nikodemus, den tidiga kyrkan och alla helgon. Vi ber inom sanningen
av våra sanningar. Han möter oss på det sätt han
finner oss, men vi måste hitta vår rädsla och våra
tvivel för att Han ska kunna uppfylla oss med Sin närhet.
Av kärlek är vi kallade till liv, av kärlek kallades
vi från döden som vi förvärvat genom synden, av
kärlek är vi ständigt kallade till att förlita oss
på vad det verkliga livet kan vara tillsammans med och vid sidan av Jesus.
Hans uppmaning till oss är en frihet från och en frihet för.
"Från” det vet vi, ”för” är orsaken
till vår rädsla och plattformen för vår bön.
Vi ber om att vilja lära känna honom och hans personliga kärlek
till oss så djupt, att vi med vår rädsla och fruktan
inför oss, kan låta Honom sakta ta bort dem - ta bort en
rädslans darrning och en skälvning i taget. |