Led du mig milda ljus, mitt i det omslutande mörkret,
Led Du mig!
Natten är mörk, och jag är långt hemifrån -
Led Du mig!
Styr Du mina fötter, jag ber inte om att få se
den avlägsna skådeplatsen, utan ett steg räcker för mig.

Jag var inte alltid sådan, eller att jag bad att Du
skulle leda mig.
Jag älskade att välja och urskilja min väg, men nu,
Led Du mig!
Jag älskade den färgstarka dagen, och trots rädsla
så styrde stoltheten min vilja: kom inte ihåg de förutvarande åren.

Din kraft har välsignat mig så länge, låt den fortfarande
komma att leda mig,
Över mossar och kärr, över klippor och strömmar,
tills natten är borta;
och med morgonen, ler änglarnas ansikten
som jag har älskat sedan länge, och förlorade en stund.

Kardinal Newman