I vardagslivet, behöver man inte så mycket praktisk hjälp för att bli kär. Det verkar bara hända. Att bli förälskad verkar vara lätt. Likväl vid närmare eftertanke så verkar det som att ”förälskelsen” har vissa delar i sig, som vi kan lära oss av, inför våra böner och önskningar för de kommande veckorna. Vi vet alla, att upprätthålla en kärleksfull relation som leder till en självuppoffrande kärlek innebär en väldig trofasthet.

Tänk på upplevelsen av att bli kär. Vad är det som gör att det händer? Vad gör vi i det tidigaste skedet när vi håller på att bli förälskade? Börjar det inte med något vi kallar för samhörighet? Kanske är det en samhörighet med en total främling. Något händer i våra hjärtan som lyfter våra andar. I mitten av attraktionen upptäcker vi på något sätt en gemenskap. Vi förenar oss. Därefter är den växande attraktionen närd av en växande, ibland omättliga önskan att vara med den vi älskar.

Den växande kärleken föder viljan till en växande helhet - en önskan om att på olika sätt få vara med den andra på ett djupare och djupare sätt. I början kan detta vara helt omedvetet, men det dröjer inte länge förrän vi vet att vi är förälskade. Vi börjar agera för denna kärlek. Vi tänker på, eller dagdrömmer om den andre, under tiden som vi gör alla möjliga andra saker. Vi ringer den andra personen allt oftare och ser till att vi kan tillbringaalltmer tid tillsammans.

Vi minns och återupplever våra samtal. I början talar vi om allt och ingenting. Inte något om den andra personen är tråkigt. Vi vill veta allt om den andres livserfarenheter och val, vad den andre gillar eller inte gillar, och vad som gör den andra personen till det han eller hon är. Och vid varje ny upptäckt, upplever vi en djupare bindning.

Vi söker efter sätt att uttrycka vår kärlek på, genom kärleksfulla ord, genom omtänksamma handlingar, genom att ställa oss vid sidan för att hjälpa andra. Varje uttryck fördjupar kärleken. Vi kommer alltid ihåg de allra första gesterna av kärlek. Och ju mer kärleken växer, desto mer kommer det att leda till en viss grad av överenskommelse - ett visst behov av en garanti att den älskade alltid kommer att finnas i mitt liv och ett visst engagemang och en självutgivande delaktighet av mig själv i förhållandet.

Om detta överensstämmer med din erfarenhet av att förälska sig i någon form, eller om det påminner dig om hur din upplevelse var, då hjälper det dig på ett praktiskt sätt de kommande veckorna. Vi håller på att bli förälskade i Jesus. Vi kan låta oss känna den växande dragningskraften som bygger på en samhörighet. Vi kan låta oss uppleva vår växande önskan att få vara med Jesus - att ställa frågor, uttrycka kärleksfulla ord, att tillbringa mer tid tillsammans.

Allt detta är också en praktisk hjälp eftersom det inte bara en intellektuell övning att be Jesus att visa oss sitt fotoalbum. Detta är en hjärtesak. Vid denna tid av reträtten, är vi redan i en djup i samhörighet med Jesus. Vi önskar nu att vår relation ska fördjupas.
De första sidorna av Jesu fotoalbum tar oss tillbaka till början och visar oss en fantasifull scen i Treenighetens samhälle där vi ser framåt genom mänsklighetens historia och upplever vad vi bara kan kalla för en ”hjärte-plågad” medkänsla.

Föreställ dig Guds barmhärtighet att sända Jesus till vår värld, till våra liv. Det kan vara en gripande upplevelse. Behåll den. Ju mer vi föreställer Sarajevoscenerna dit Guds barmhärtighet i Jesus når, desto mer förstår vi vem Jesus är. Jesus är för oss ett djup bortom vår föreställningsförmåga. Jesus träder in i vår kropp, helt och hållet! Vilken sårbarhet! Inte i någon aspekt av mitt liv är jag helt ensam.

Under hela denna vecka, övar vi genom att säga dessa ord: "Herre, hjälp mig att lära känna dig mer fullständigt, så att jag kan älska dig mer innerligt, så att jag kan vara med Dig helt och hållet." Eller du kanske vill sjunga Godspells bearbetning av dessa ord av Ignatius: "Åh, Herre, tre saker ber jag om: att se dig klarare, älskar dig mer innerligt, och följa dig mer nära - dag för dag." (Godspell är en amerikansk musikal från 1971)

Varje kväll innan du går till sängs, om för ett kort ögonblick, kan jag fråga vad jag skulle säga till Gud, till Jesus. Och naturligtvis kan jag känna och njuta av den inre kärlekens växande glädje och om förespeglingen om ännu mer.