Josef och hans bröder
Jakob bosatte sig i det land där hans far hade bott, i Kanaan.
Detta är berättelsen om Jakob och hans släkt.
När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder; som pojke brukade han vara med sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Allt ont som berättades om dem förde han vidare till fadern.
Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, han hade ju fått honom på gamla dagar. Han hade låtit göra en fotsid dräkt åt honom.
Men när bröderna såg att deras far älskade Josef mer än alla sina andra söner greps de av hat och kunde inte tala vänligt med honom.
En gång hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder blev deras hat ännu starkare.
"Hör vad jag har drömt", sade han.
"Vi var ute på åkern och band kärvar, och min kärve reste sig och stod upprätt och era kärvar ställde sig i en ring och bugade sig för min kärve."
Då sade bröderna: "Skall du bli kung över oss? Skall du härska över oss?" Och deras hat blev ännu starkare på grund av hans drömmar och hans prat.
Sedan hade han en annan dröm som han berättade för sina bröder. "Jag har haft en dröm igen", sade han. "Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig."
Men när han berättade detta för sin far och sina bröder tillrättavisade fadern honom: "Vad är det för en dröm! Skall vi komma och buga oss till jorden för dig, jag och din mor och dina bröder?"
Bröderna retade sig på honom, men hans far kunde inte glömma vad han hade sagt.
En gång när Josefs bröder var borta och vallade faderns får vid Shekem
sade Israel till Josef: "Du vet att dina bröder är med fåren vid Shekem, och nu tänker jag skicka dig till dem." - "Ja, far", svarade han,
och Israel fortsatte: "Se efter om allt är som det skall med dina bröder och med fåren och kom sedan tillbaka och berätta för mig." Och Israel skickade i väg honom från Hebrondalen.
När Josef kom fram till Shekem
och irrade omkring på fälten där mötte han en man som frågade: "Vad letar du efter?" -
"Jag letar efter mina bröder", svarade Josef. "Kan du tala om för mig var de vallar fåren?"
Mannen sade: "De har gett sig i väg härifrån, jag hörde dem säga att de skulle till Dotan." Josef följde då efter sina bröder och fann dem i Dotan.
Bröderna såg Josef på långt håll, och innan han kom fram till dem började de smida planer på att döda honom.
De sade till varandra: "Titta, där har vi vår drömmare!
Kom så dödar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och säger att han har blivit uppäten av ett vilddjur. Då får vi se vad det blir av hans drömmar!"
Men när Ruben hörde detta försökte han rädda honom från de andra och sade: "Nej, vi får inte slå ihjäl honom!"
Och Ruben sade till dem: "Spill inget blod! Kasta honom i brunnen här ute i öknen, men skada honom inte!" Han ville nämligen rädda honom från de andra för att sedan kunna föra honom tillbaka till hans far.
När Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans dräkt, den fotsida dräkt som han hade på sig.
Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, där fanns inget vatten.
När de sedan hade slagit sig ner för att äta fick de syn på en karavan med ismaeliter; de kom från Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten.
Juda sade då till sina bröder: "Vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott?
Kom så säljer vi honom till ismaeliterna. Då behöver inte vi bruka våld mot honom - det är ju ändå vår egen bror." Och bröderna rättade sig efter honom.
Några midjanitiska köpmän som kom förbi drog upp Josef ur brunnen. De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten.
När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder
och återvände till bröderna. "Pojken är borta", ropade han, "vad skall jag ta mig till?"
Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet.
Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt."
Han såg på den och sade: "Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!"
Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid.
Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket." Så begrät hans far honom.
I Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet.

Andra Moseboken 37:1-36