Företal
Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss,
så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare,
och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos,
för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.

Löftet om Johannes döparens födelse
På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet.
De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.
De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud
var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.

Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick.
Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret.
Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom.
Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes.
Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse.
Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet,
och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud.
Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett."
Sakarias sade till ängeln: "Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren."

Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud.
Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."
Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet.
När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum.
När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem.
Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv:
"Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor."

Johannes döparens födelse
Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son.Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne.
På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
Men då sade hans mor: "Nej, han skall heta Johannes."
De sade till henne: "Det finns ingen i din släkt som bär det namnet."
Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas.
Han bad om en skrivtavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla förvånade sig.
Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud.
Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.
Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

Luk 1:5-25, 57-66

www.bibeln.se