Käre Jesus,
jag tycker det är doften av hö som kommer till mig mest. Jag ser mig själv stå i kylan utanför stallet, och jag tittar genom en stor öppning i väggen. Det finns inte mycket ljus, men på något sätt kan jag se allt.

Denna bön har varit en underbar resa. Denna resa har varit en underbar bön. Jag tittade på när Josef och Maria reste till Betlehem. Maria hade hjälpt till med många förlossningar hemma, men det fanns inga kvinnor med henne nu och hon var lite rädd. Hon höll ännu på att lära känna Joseph men hon älskade och litade på honom. Allt vad de delat med varandra de senaste månaderna om vad de hade gjort, när de hade talat om graviditeten, hans förvirring, hennes orubbliga tro, hans orubbliga tro, och hans beslut att stanna hos henne, allt detta hade bildat ett starkt band mellan dem, något mycket djupare än nygiftas kärlek.

Nu när jag ber med den här scenen, är de i krubban och allt jag kan lukta är höet, det våta och unkna från djuren. Hur kan du ha en baby här, i vått hö där djurens spillning finns överallt?
Vad jag egentligen vill, är att gå in i ladan och hjälpa dem. Kan jag? Åh, Jesus, kan jag låta mig själv bedja med min egen fantasi och bli tillräckligt frimodig att gå in i ladan? Jag går in, och de båda verkar glada att se mig. Hon är så välkomnande och så tacksam att ha mig där. Joseph har varit upptagen att röja en plats för henne att ligga ner, och när en stark sammandragning kommer, håller jag bara hennes hand hårt. Men lukten! Jesus, hur kunde du ha blivit född in i en sådan lukt! Jag försökte få ut lite färsk hö att strö på golvet för Maria, men så plötsligt hade hon fött och ingen annan än jag verkade bry sig om färskt hö.

Så är du född, i det stinkande och våta höet, i Josefs starka händer. Han torkade ditt ansikte och rensade din näsa och ögon och när du plötsligt började klaga högljutt, skrattade de båda. Jag skrattade stilla också, men jag ville inte vara i vägen vid en så innerlig stund, så jag försökte hålla tillbaka. Åh, Jesus, mitt hjärta är så fullt! Födseln av ett barn på en sådan här plats skulle vara överväldigande. Men du? Det är kallt, det luktar, och var finns en säng? Var finns en filt för dig? Joseph har svept dig hårt i sin kappa, men du behöver mer.

Då jag inser hur väldigt trött Maria och Josef är efter resan och efter glädjen av denna natt då du fötts. Maria håller dig dåsigt, så öppnar hon ögonen igen. Skulle jag hålla dig när hon och Josef sover? Jag kan inte tro det! Jag sätter mig lugnt i höet där jag inte kommer att störa dem, och jag sveper in dig i kappan. Jag tittar ner på dig, luktar på din barnahals och snusar på din kind som jag gjorde med mina egna barn. Jag känner en sådan kärlek till dig och vad du har gjort. Så här kommer Du till världen - i denna otroliga fattigdom i ett stinkande stall. Du gör detta för att vara med oss i de fattiga och stinkande delarna av våra egna liv.

Käre Jesus, hjälp mig att känna denna din litenhet under den kommande veckan. Hjälp mig att känna din hjälplöshet och att känna igen min egen hjälplöshet och att överlämna mig till det, såsom du har gjort. Hjälp mig att vara liten i denna värld och att vara här för dig, så konstigt som det än låter, eftersom du i så hög grad är här för att hjälpa mig.