|
Att meditera över Jesus fördolda
liv kan vara en utmaning, till en början. Vi kanske avskräcks
av den nästan totala avsaknaden av bibliska berättelser
som vi kan använda som en bas för vår bön. Men
med lite fantasi och frihet - och med energin från vår
växande fascination av Jesus - kan det bli en underbar vecka.
Att göra det i vardagslivet kan vara mycket effektivt. I de senaste
två veckornas "Länkresurser” finns ett antal
enkla råd för att meditera över ett bibelstycke vid
en bönestund i ett vardagligt sammanhang. (Du kan gå tillbaka
till dessa resurser, genom att klicka på dessa länkar:
Meditera eller Födelsen.)
Vi kanske börjar med en inre process genom att samla in fakta.
Vad vet jag om hur ett spädbarn utvecklas till ett litet barn
och hur barn utvecklas i tonåren, och hur tonåringar blir
unga vuxna, och hur unga vuxna möter vuxenlivet? Vi vet att dessa
steg i uppväxten innebär att man kommer att ställas
inför olika kriser. Vi vet att föräldrar är kritiska.
Vi vet att kollegor är kritiska. Vi vet att tidiga val formar
våra förutsättningar för framtida val. Och vi
vet att Jesus gick igenom alla dessa stadier av mognad och utveckling.
Lukas berättar för oss, " Pojken växte och fylldes
av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.”
[Luk 2:40]
För att nu ge form åt våra föreställningar
om Jesu uppväxtår så tittar vi på vad vi vet
om hur han var som vuxen. Detta gör vi faktiskt hela tiden. Vi
tittar på någon, framför allt någon man ogillar
eller som vi inte tror att det gick så bra för, och så
börjar vi göra antaganden om hur deras barndom såg
ut. Eller så kan vi möta en student i gymnasieålder
som bara är helt underbar och vi säger att föräldrarna
måste ha uppfostrat honom eller henne väl.
Evangelierna hjälper oss oerhört mycket att få veta
vem Jesus är i dag. Jesus som älskar mig i dag, den Jesus
som jag talar med i bön, han som har spikhål i händerna.
Vi vet att han är bekväm med syndare och kvinnor samt andra
som samhället i våra dagar kan känna sig obekväma med.
Vi vet att han är förtrogen med det dagliga livet, och använder
liknelser om att baka bröd och om växtligheten, och situationer
där man på väg till bröllop och hur fastighetsägare
sköter sina angelägenheter.
Därefter är vi redo att konkretisera vår fantasi genom
att skapa scener. Vi kan börja med att få en konkret bild
av vad Marias och Josefs hus i Nasaret kunde ha sett ut. Det hjälper
oss att vara så detaljerade som möjligt. Hur många
rum finns det? Hur stora är de? Vad händer i varje rum?
Hur ser möblerna ut? Var sover man, lagar mat, äter, välkomnar
besökare? Var är Josefs snickeri? Hur känns det? Sedan
kanske vi föreställa hur byn Nasaret såg ut. Var leker
barnen? Var är brunnen, synagogan, marknaden, bröllopssalen
och kyrkogården?
Nu är vi redo att föreställa oss de vanliga händelserna
i livet, som säkert inträffade i Jesu liv. När vi föreställer
oss dem och går omkring i dessa scener och låter oss själva
bli en aktör i dem, kan vi uppleva och lära oss
om Jesus, och så låter vi vår Herre själv avslöja
vad han vill avslöja för oss. Vi kan föreställa
oss en vanlig livskris, ett utvecklingspsykologiskt vägskäl,
en nyckelsituation där karaktärerna utvecklas, eller i något
annat verkligt mänskligt samspel. Vi förställer oss
bildlikt vad som händer, vad människor säger, vad det
är vi själva upplever i den scenen. Skönheten i denna
typ av kontemplation är att uppgifterna inte behöver vara
historiskt korrekta utan sammanhanget ger en miljö och en ingång
för oss att vara öppna för att möta Jesus.
Vissa scener skulle vi vilja utveckla och begrunda t.ex. det tidiga
ögonblicket när Maria och Josef lärde sig att ta hand
om Jesus, matade honom, uppfostrade honom, lärde honom att gå
och prata, när de tränade honom, fostrade honom, disciplinerade
honom, eller måltidsscener, lekstunder, bönestunder, när
Jesus lär sig att läsa, - när de skulle ta honom till
hans första bröllop, hans första begravning eller när
Jesus börjar hjälpa till med snickeriet, hans nya inbördes
relationer med de yngre killarna, de kriser som uppstod där,
Jesus som ungdom och sina första möten med unga kvinnor,
de kriser som han möter där, hur familjen bemötte typiska
släktings- eller grannproblem. Jesus som snickarlärling,
när han levererar möbler, då han bygger ett hem, hur
familjens handlar med Josefs åldrande, sjukdom och död.
Till en början verkade det som om det inte skulle finnas någonting
där att meditera över, och att det verkligen var ett fördolt
liv. Nu ser vi det finns så mycket att lära om Jesus. Ingen
av oss kommer att ha tid för allt, inte heller inom en vecka,
men vi kan gå in någonstans i Jesu liv, och låta
Honom avslöja något om sig själv kommer att bli nådefyllt.
Det är fullt möjligt att göra det i vardagen, särskilt
som vår nyfikenhet och fascination för Jesus växer.
Överväg gärna, att dela den underbara nåd som
du har fått erfara med andra som gör denna reträtt.
Låt hela upplevelsen om Jesu liv och den personlighet som formade
honom till det som blev hans liv, fylla vår fantasi denna vecka.
Vi får genom hela veckan se, att i alla bakgrunds-stunder, vi
kan låta oss själva bli mycket uppfyllda av bönen
genom dessa fantastiska föreställningsövningar. Våra
egna vanliga kriser hjälper oss att hålla Hans liv mänskligt
och verkligt för oss, och drar oss mer och mer till honom.
|