Att den här veckan mediterar över dessa två olika vägar för våra önskningar och våra begär är egentligen enklare än det först kan verka. Det handlar inte om att göra ett val mellan att vara oberoende från Gud eller föreningen med Jesus. Vi har redan gjort det valet. Allt vi begär denna vecka är nåden av att bli medvetna om dessa två sätt av begär och önskningar som alltid finns runt omkring oss. Vår kristna tros traditionen har länge gjort en bild av denna kamp som en kamp som utkämpas om våra dyrbara själar.

Vår insats denna vecka är att förstå den aktivitet och rörelse som pågår i denna andliga krigföring. Det är dessa två konkurrerande strategier som finns för att locka våra hjärtan och formar våra önskningar och därmed de val vi gör i slutändan. Nåden av den andlig frihet som erbjuds oss bygger på den visdom som kommer ur denna insikt av de underliggande impulserna och aktiviteterna.

Allt vi behöver göra den här veckan är att reflektera över de två olika tillvägagångssätten. Jag kan fortsätta att upprepa detta i mitt huvud, oavsett vad jag gör; - rikedomar, ära, stolthet. Fattigdom, vanära, ödmjukhet.
Att vara andligt eller faktiskt fattig, leder till att uppfattas som mindre värda och betydelsefulla, vilket leder till ödmjukhet.

Så småningom kanske jag hitta vägar att konkretisera detta allt eftersom det fortsätter rulla runt i mitt huvud och låter det interagera med mina dagliga erfarenheter: Att få mer ledning i att om jag har mer, leder det till storhet i mig själ och som i sin tur leder till stolthet. Att vara andligt fattig eller faktiskt fattig leder till att uppfattas som mindre värd och betydelsefull, vilket leder till ödmjukhet

Min önskan att verkligen förstå denna dynamik närs av min växande önskan att känna, älska och tjäna Jesus. Det är nästan spännande att på ett påtagligt få se hur Jesus, som älskar mig och lockar mig till sig, befriar mig genom dessa insikter och en växande önskan att få vara med honom och att Han får vara förebilden i mitt liv.

Om vi hela veckan är trogna denna eftertanke, kommer vi att se hur dessa impulser är i arbete i vår vardag. Vi kommer också att uppleva känslan av en önskan att få nå den frihet som erbjuds oss här.
Allt eftersom vår hängivenhet växer, kan vi använda en mycket enkel övning att dramatisera allvaret i vår önskan och djupet i vår uppriktighet. Det är som om vi säger till oss själva, "jag vill verkligen få denna nåd.” (se länkar).

Vi kanske först vänder oss till Maria, Jesu kära mor, som vi tillbringade en tid till att föreställa oss de senaste veckorna. Vi kan be henne att be för oss inför hennes son, att Han skulle ge oss denna nåd. Vi kan namnge dem. Vi kan säga att vi vill förstå de olika sätt som vi kan begära och önska på, och att få bli andligt fattiga, och till och med en verklig fattigdom, om detta skulle hjälpa oss att tjäna Gud mer och hjälpa oss att rädda våra själar. Om det är ett stöd, kan vår bön till Maria avsluta med bönen ”Var hälsad Maria”.
Vi kanske kan vända oss till Jesus och be honom att be sin Gud och Fader, för vår skull, för samma nåd. Och om det är ett stöd, kan vår bön till Jesus sluta med bönen ”Kristus själ” (se länkar).

Slutligen kan vi vända oss till vår Gud och be för vår egen räkning om denna nåd. Vår bön till Gud kan därefter sluta med Herrens bön.
Vi får påminna oss om att vår utveckling är en Guds gåva där en gåva öppnar vägen för att motta annan. Vi har sett hur dessa nådegåvor förbereder oss för att ta emot nya nådegåvor. Allt vi behöver göra är att förhålla oss öppna och förtroendefulla att Han den Ende, som har fört oss hit på vår resa kommer nådigt att vara oss trogen för att föra oss till slutmålet.