När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade: "Saliga de som är fattiga i anden, Saliga de som sörjer, Saliga de ödmjuka, Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, Saliga de barmhärtiga, Saliga de renhjärtade, Saliga de som håller fred, Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid. Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. |