Denna vecka innehåller en annan mycket enkel meditation för att förbereda oss för att fortsätta att reflektera över Jesu liv. Den hjälper oss också att vara mycket försiktiga och ödmjuka i den respons vi kommer att ge till Guds kallelse att befria oss mer och mer.

Det är så viktigt att komma ihåg att detta inte handlar om valet att vara en god människa i motsats till en dålig människa. Det är mycket subtilare än så. Vi antar att vi har en stor och växande önskan att känna, älska och tjäna Jesus, som har befriat oss från våra synder.
Denna vecka har som innehåll en reflektion om olika sätt att reagera. När vi går in djupare in i ett liv som närmar oss mönstret av Jesu liv, död och uppståndelses, funderar vi över hur det är möjligt att undvika den frihet som erbjuds oss. Då inser vi att det enda gensvar vi verkligen önskar ge är att vi vill vara obundna och fria inför allt i våra liv.

Att vara människa är att utveckla ett förhållande till saker, i ett vanemässigt sätt att vara, för att tillfredsställa behovet av trygghet och identitet. Syftet med denna vecka är inte att göra en inventering av alla våra förhållanden till tingen i våra liv. Vårt syfte är här att fundera över vårt gensvar och att bara uttrycka vår egen önskan att vilja vara fria.

I praktiken kan vi tillbringa hela veckan åt att uttrycka i ord hur vi önskar att reagera. Vi kan vakna på morgonen och gå till sängs på kvällen säger de enkla orden: "Mitt liv är i dina händer." Den trefaldiga bönen till Maria, Jesus och Gud för att be om denna nåd av frihet den här veckan kan vara mycket verkningsfull.

När vi i denna vecka ser på våra bindningar till tingen och världen i våra liv, kan vi lätt hålla med om att vi är fästa vid dem. Därefter ber vi inte om att bli av med den, utan istället att bli fri från den. Låt oss ta ett enkelt exempel. Om jag tycker att jag skäms för att erkänna att även jag bryr mig om och är fäst vid mitt utseende, då kan jag be om nåden att endast önska Guds ära istället, och inte mitt eget. Jag kan sätta ord på hur jag längtar efter att få använda mitt utseende - inte för att locka folk till mig för mitt egna självupptagna ändamål, utan så att jag istället kan bli bättre på att tjäna Gud, och rädda min själ, genom att varken bry mig, om jag ser attraktiv ut eller inte. Min enda önskan blir istället hur jag på ett bättre sätt kan tjäna Gud.

Det kan hända, att vi under denna vecka kommer att få kämpa med detta. Vi kanske upptäcker ett verkligt motstånd mot att bli så här fria. Vi kanske upptäcker att i djupet av oss själva avtäcker vi några av våra bindningar till saker. Vi kanske upptäcker en röst som inifrån säger, eller kanske skrek, "jag inte vill ge upp så mycket. Jag vill inte bli andlig fattig och jag vill definitivt inte uppleva materiell fattigdomen." Det är vid detta tillfälle som det finns en stor kraft i att bara be om nåden, med rösten i mitt hjärta som önskar att vara mer och mer lik Jesus, att fortsätta att bli inbjuden av Gud till förening och efterföljelse. Vi kan säga: "Herre, jag vill bara det som skulle göra mig riktigt fri och lycklig."

Slutligen kan vi uttrycka vår tacksamhet till Gud, som drar oss närmare Jesus. Vi vet att vi inte är där ännu, men vi kan känna attraktionen växer i våra hjärtan i det att vi uttrycker våra växande önskningar.