Det sägs att imitation är den högsta formen av beröm. Det uttalandet visar sig vara helt sant när vi går framåt i vår vardag genom denna reträtt Efter att ha upplevt Jesu kärlek till oss, och fokuserat på detaljerna kring hans födelse och liv hitintills, ber: vi "Herre, hjälp mig att vara med dig, att imitera dig, och din överlåtelse och kärlek."

Vi växer i denna imitation. Vår önskan att vara med Jesus förvandlar våra liv. Det finns ingen önskan att göra helt uppror från Gud längre. Den kärlek vi känner i våra hjärtan kastar ut en stor del av våra själviska begär. Med våra ögon fästa på Jesus, är det mycket osannolikt att vi kommer att ge efter för allvarlig synd.

Kärleken förvandlar till slut hjärtat ännu mer. Med tiden tar vi även på oss andras önskemål. Den inte bara avlägsnar ett själviskt uppror från mitt liv, utan också en mängd andra saker som jag givetvis hade föredragit men som nu blir mindre viktiga. Innan jag hade växt i en sådan kärlek till Jesus och en önskan att vara med honom i hans uppdrag, skulle jag ha sagt, med tanke på att välja -,att jag skulle föredra att hellre vara rik än fattig, att hedras snarare än att vanäras, att ha ett långt liv snarare än en kort. Av dessa alternativ, och av hundra andra i mitt liv, hade de kriterier som handlar om vad som är bäst för mig varit i fokus för mina val. Detta håller på att förändras nu. Allt eftersom kärlekens hänförelse växer, vill jag vad helst som skulle hjälpa mig vara med och bli lika Jesus. Och, naturligtvis, denna typ av kärlek lättar upp vår ande och gör det som kunde ha varit svårt, eller vara en utmaning så mycket lättare. Vi blir mer kärleksfulla och medkännande, mer generösa och självuppoffrande, mer modiga genom hela vår vardag.

Kärlek som växer önskar alltid en djupare och djupare förening. Det sägs att äldre par, som har älskat varandra djupt i hela sitt liv, kan förutse varandras behov - om en är sjuk, kommer den andra att önska sig sjukdomen snarare än se den andra lida av den. Befriad från våra tidigare upproriska önskningar, och även våra tidigare sätt att välja det vi tyckt bäst om, kan en längtan efter fullständig förening växa. Genom kärleken, kommer vi att vilja uppleva den andres upplevelser. Om den andra jag älskarlever i fattigdom eller lider eller inte accepteras, vill jag inte längre stå på sidan om för att skydda mig från den erfarenheten. Det blir naturligt för mig att se fattigdomen, lidandet eller avogheten som en del av vår relation. Jag vill bara vara med den jag älskar. Ju mer jag ser Jesus som överlåter sig till det som till större ära för Gud, och hjälp för andra, desto mer är min önskan att falla i händerna på en kärleksfull Gud, precis som han gjorde. När jag ser fattigdomen genom hans överlåtelse vill jag också samma sak. När jag ser honom fråntagen allt erkännande och hans önskningar som blivit renade, vill jag det också. Och när  jag ser honom ge upp sitt liv för Guds vilja, önskar jag att var ett med honom där också. I samband med våra betraktelser över Jesus som kallar sina lärjungar den här veckan, kan vi känna vår önskan att gå med honom i hans uppdrag. Vi kan fråga, även tigga, att en djupare grad av kärlek skulle växa i oss. Attraktion leder till en önskan att få vara med, vilket i slutändan leder till en djupare önskan att vara ett med honom.

Vi kan återkalla dessa reflektioner när vi vaknar varje morgon denna vecka, vid olika bakgrundsstunder genom hela dagen, och vi kan tacka med de kärleksfullaste ord i slutet av varje dag. Våra hjärtan håller på att färdigställas för betraktelserna i de kommande veckorna.