Bästa sättet att komma igång denna vecka är genom att läsa alla de tre texterna mycket noggrant.  De var skrivna med stor omsorg.  Dessa kraftfulla porträtt av Jesus uppenbarar för oss  underbara sätt och möjligheter att upptäcka samma närvaro av Jesu i vår egen vardag.  Nyckeln till denna vecka finns i  hur vi låter dessa berättelser inta vår bakgrund den här veckan. Ju mer bekanta vi blir med dynamiken i de tre mötena med Jesus, desto bättre kommer vi att hitta vad vi söker  genom reflektionen av dynamiken i  våra egna liv med Jesus .

Om vi tar varje historia och bryter upp den i våra reflektioner, kommer vi att börja se frågorna  som vi tuggande  och upprepande kan fundera över, hela veckan.

Varför ville den samariska kvinnan komma för att hämta vatten vid middagstid, den hetaste tiden på dagen?  Ville hon undvika de tider som de andra kvinnorna i staden kom till brunnen?  Vilka är de platser i mitt liv där jag är generad, där jag vill undvika samspel med andra?  Vilka är middagssolens brunnar i mitt liv?  Kan jag föreställa Jesus närmar mig där?
Jesus försöker avslöja  sin törst till henne -  kanske hans törst efter att komma henne närmare men hon avvisar honom. Hon är inte värdig.  Det kommer inte att fungera.  När han erbjuder sig att tillfredsställa hennes törst, avvisar hon honom. Han kan inte tillgodose vad hon behöver, åtminstone med denna brunn, och utan en hink. Hur avvisar jag själv  Jesus, med ursäkter, med problem, med hinder?  Jag har inte tid, jag har inte gjort det här förut, min sak är för komplicerad,  jag vet inte hur man hittar Dig i den här röran.
När han visar henne, att Han känner henne, vet hon att hon är i närvaro av någon  alldeles speciell, kanske den hon har törstade efter i  hela sitt liv.  Låter jag Jesus visa mig att han känner till och förstår mig?  Kan jag hitta ord att säga att han är den jag har törstade efter hela mitt liv?

Mannen som föddes blind  fick leran tvättad ur ögonen i dammen som heter Siloam, "Den som är sänd." På vilket sätt är Jesus en damm som kan skölja leran  från mina ögon så att jag kan se?
Så fort han kunde se, blev hans liv mycket svårt. Folk undrade om han var samme man som innan de nu trodde att han kunde se. Har återställandet av min syn så förändrat mig så att andra är förvånade över förändringen?  Väldigt mycket rädsla tycks vara förknippat med att hans syn blev  botad. Vad fruktar jag själv, nu  när jag måste se klart vem Jesus är och vilka val jag måste göra för att kunna följa Honom?

Martha talar i  djup sorg vid Lasarus död, men den snuddar gränsen till en beskyllning mot Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött."  I vilka sammanhang ogillar jag förluster i mitt liv och på något sätt skyller på Gud för dem i stället se dem som platser där Guds härlighet kommer att avslöjas?  Även när Jesus talar om för Martha, och säger "Jag är den som väcker de döda till liv!" har hon har svårt att tro att han menar att det betyder  ”nu”, när det gäller hennes döda bror. När  tvivlar jag på att Jesus kan ge liv?

Jesus står framför graven och gråter. Inför  döden döljer Han inte sina känslor bakom en fasad. Kanske stod han inför, och såg sin egen döds grav. Kan jag vara med honom där? Kan jag stå framför, och möta gravarna i mitt dagliga liv? Jesus ropar de befriande orden av liv, "Lasarus, kom ut!" Hur ropar han det till mig i dag?

Varje morgon denna vecka, när jag tar på mig tofflorna  och morgonrocken, och då jag förbereder mig för dagen, och varje kväll, tar jag en stund för att tacka för denna djupgående resa. Allt är en gåva. Det handlar om förening med Jesus. Allt är till för Guds större ära och tjänst för andra.

Överväg gärna att dela något av den nåd  du har fått erfara från den här veckan med andra som gör den här reträtten genom att gå till online reträtt sida och klicka på " En plats att dela mina erfarenheter på". Detta skulle kunna ge många andra människor möjligheter att dra nytta nåden som erbjöds dig.