Käre Jesus,
Hur blinda kan de vara? Jag läste berättelserna om apostlarna och lyssnade till när du pratar om vad det innebär att ingå i ditt konungarike. Att ingå i det innebär en rättegång, hugg och slag, förnedring och död. Men apostlarna slutade lyssna när de hörde ordet rike, och det enda svar de har är att fråga om du kan sätta upp dem på vissa särskilda platser i detta rike. Jag blir irriterad på hur  tröga och okänsliga de är.

Var finns deras stöd för dig?  Du har just berättat för dem hur Du kommer att dö, och de frågar om de kan få en bra plats i ditt riket. Men Du ger samma budskap om och om igen: Var en slav, inte en mästare. Var de andras tjänare. Vad kommer du att vinna om du äger världen men fördärva dig själv och din egen själ? Vad skulle ge dig din själ tillbaka? Om du vill ha en hedersplats, måste du bli en slav och tjäna andra.  

Åh, vänta. Du talade inte bara med apostlarna?  Jag ser återigen att dessa ord även är till för mig. Jag tror att jag glömde att lyssna. Jag tror att jag glömde att stödja Dig, min vän, när du vänder dig till mig för att känna min kärlek. Jag känner den ökade anspänningen när du närmar Dig Jerusalem. Jesus, jag vill vara där för dig, men jag är inte bra på att hantera konflikter. Jag vill smälta in i folkmassan och stödja Dig på avstånd.

Låt mig lyssna igen.  Du ber mig att släppa tanken på att jag på något sätt skulle kunna ha fullständig kontroll över mitt liv.  Du bjuder in mig till att lita på Dig ännu mer och för att  låta Dig hjälpa mig med det jag kämpar med. Varje gång jag är villig att erkänna att jag inte behöver göra det ensam, närmar jag mig att omfatta de begränsningar som för mig närmare Dig. Varje gång jag accepterar ödmjukheten i mina egna brister, vinner jag inte mig själv utan istället den värld som avvisar Dig?

Jag är vid ett vägskäl i mitt liv, käre vän, Jesus. Jag kan inte fortsätta mitt liv som det har varit, och det skrämmer mig. Jag vet att jag vill ändra på mig, men jag kämpar med detta på egen hand tills jag kommer ihåg att du kommer vara med mig i detta. Det innebär att ge upp all kontroll och lita på Dig helt och hållet. Det innebär att jag accepterar att du är min Herre och ger upp perfektionismens  och framgångens  Gud  som har jag följt så länge.

Jag kommer inför dig med mina öppna händer  och ber om hjälp. I det tysta, känner jag att Du är med mig även om mina ord är väldigt  enkla och anspråkslösa. Var med mig, Herre. Jag har varit så döv för vad du har velat säga mig. Bota mig. Jag har varit så blind för allt det du velat dela med mig. Bota och hela mig. Tack för att Du kom in i mitt liv på detta  mäktiga sätt.