Varje vecka kommer det att finnas en praktisk hjälp till att förbereda veckans reträtt för att kunna få ut mest av den

• Den första och den mest viktiga punkten för denna resa är att börja den med ett stort hopp och tillit till Gud. Guds generositet överträffar allt. Så, om vi bara gör en liten förändring i vårt dagliga liv varje vecka, kommer det att vara en oerhörd stor öppning där Gud kan verka i oss. En väg att affirmera detta hopp och tillit är att utrycka det för ett kort ögonblick, varje morgon vid samma tidpunkt, varje dag – t.ex. då jag sätter på mig tofflorna, när jag borstar tänderna, eller när jag häller upp min första kopp kaffe – ”Jag vet att du är med mig idag, Herre”.

• Alla av oss kommer att ha olika mycket tid och möjlighetvarje att avsätta för den här reträtten varje vecka. Vi rekommenderar att om din tid är begränsad, läs bara handledningen. En annan dag samma vecka, kanske du får tid att gå tillbaka och reflektera över någon annan av de resurser som finns.

• Denna veckas handledning ger oss möjligheterna att blicka tillbaka på vår historia genom vårt livs ”fotoalbum”. Under hela den här veckan kommer vi att börja praktisera, ta för vana att öva oss i att låta reflektionen eller fotot bli till en del av vår bakgrund under dagen. Alla är vi medvetna om, från gång till annan, att det är saker som tar ”bakgrunden” i vårt medvetande i besittning. Sången som går runt i huvudet är ett vanligt exempel. Den här reträtten uppmanar oss att praktiskt utnyttja den här egenskapen i våra hjärnor. Istället för att fylla detta utrymme med slumpmässiga tankar, som kommer och går, kommer vi att fokusera på det mer medvetet. Medan vi gör alla de vanliga uppgifterna, som vi måste göra i det dagliga livet, kommer vi att använda bakgrundsutrymmet för att ge en tydlig framtoning åt veckan. Detta kommer inte att vara någon distraktion i vårt jobb, eller ta någon extra tid från arbetet, men det kommer eventuellt göra en skillnad på hur vi upplever vårt arbete. Det är bara något som sker.

• Konkret så vet vi ramarna för vår historia för denna vecka. Det är inte något nytt material. Vad som är nytt är att jag avsiktligen kommer att vara medveten om att jag gör tillbakablickar i mitt livs historia den här veckan. Jag kan planera det ganska medvetet – som till exempel: På måndag och tisdag, kommer jag att minnas bilderna av min barndom, onsdag och torsdag – mitt tonårsliv och tidiga vuxna liv, och på fredag och lördag, resten av mitt vuxna liv. Så, från onsdag - när jag tar på mig mina tofflor, far till jobbet, promenerar till mitt första möte, promenerar till personalrummet, tittar på bilden i min dator, promenerar till parkeringen, gör kvällsmaten, delar ett minne med en familjemedlem, eller när jag klär av mig innan jag går till sängs – under alla dessa korta dagliga stunder och ögonblick, har jag i bakgrunden de grundläggande bilderna som formade min historia under mina tonår.

• Det handlar om känslor. Varje bild i min historia har en medföljande känsla. Jag kan se lång och hård ut på bilden av mig själv på idrottsplatsen i femte klass. Känslor kommer upp till ytan om jag bara låter dem komma – eller, bilden av mig själv i förhållandet som jag hade i tjugoårsåldern. Vi vet att det är känslor förknippade med det. Det är starka känslor associerade med ett barns födelse, dödsfallet av någon man älskade, byte av jobb, hemska familjekriser, bilder som poppar upp ur minnet då och då i mitt äktenskap, drabbningar med människor som jag får kämpa med. Mina känslor kommer att hjälpa mig se och uppleva hur dessa bilder berättar min historia, och vem jag är idag.

• Det handlar om Guds trofasthet. Detta är inte en sentimental resa. Med vare bild i min historia, finns det en särskild välsignelse given åt mig när jag urskiljer Guds närvaro där. Om jag, genom den här veckan, föreställer mig att Gud har varit närvarande med mig där – även om jag inte kände det den där gången eller lade märke till det – skulle det vara en stor förenande välsignelse i mitt liv.

• Det handlar om tacksamhet. Vid varje minne, varje bild och känsla, ta för vana att säga ”Tack." Även för sådana minnen som är smärtsamma, även om jag inte var tacksam då, även om det handlade om några dåliga saker jag gjorde mot mig själv eller andra.
  Herren var där, och han älskade mig.
  Låt nu tacksamhet vidröra och spänna sig över hela historien om mitt liv.

• Det handlar om en resa. Detta är bara början. Vi har trettiofyra veckor framför oss. Vi kommer att gå långsamt fram. Och allt vi behöver göra är att ge Gud bara lite utrymme att förändra vår vardag, ett ögonblick i taget.