Varje
vecka kommer det att finnas en praktisk hjälp för att förbereda
veckans reträtt för att kunna få ut det mesta av den.
• Se efter vad frågorna
handlar om den här veckan. Det gör det lättare
att komma ihåg dem.
De ber oss att fokusera på bilder, minnen, vägskäl,
och särskilt de minnen som är smärtsamma. Vi skulle kunna
säga "jag har redan gjort det!". Den här veckan uppmanas
vi också att finna de trevliga minnena som kom till ytan och återuppleva
dem, så att vi kan använda dem för att gå djupare.
• Infann sig det en längtan förra veckan? Vi får ofta höra den frågan. Den säger till
oss att lägga märke till, även de mest hårfina
nya dragningar, nya intressen inom mig som infinner sig. Till exempel,
kan jag känna en önskan att ägna mer tid åt att
fundera över en viss period av mitt liv som jag inte hann fundera
över i förra veckan. Eller kan jag bara komma ihåg flera
viktiga människor i mitt liv som jag inte har haft kontakt med på
ett tag och som jag känner lust att skriva till igen.
• Stanna där du hittar frukt. Denna vägledning
från Ignatius är mycket klok. Om jag har upplevt det givande
– fått tröst, eller del i underbara insikter, en närhet
till Gud, eller till och med en ny medvetenhet - kan jag lita på
att denna signal är en gåva från Gud. ”Titta
djupare här, min käre vän, för jag har så
mycket mer Jag vill ge dig." Ett annat sätt att se på
detta är att tänka sig det som att ta emot en gåva,
där allt är förpackat i papper och snören och en stor rosett.
Jag vet att det är en gåva, och jag vet även vem givaren
är, och jag kan till och med säga "Tack", utan att
ens öppna den. Rådet vi får från Ignatius är
att han uppmanar oss att utforska gåvan och upptäcka vad
den egentligen innehåller.
• Vaska guld. Bilden av att vaska guld kommer
att bli en användbar bild under hela vår reträtt. Föreställ
dig en bäck med vatten som strömmar hela tiden - det är
en ganska bra bild av vårt upptagna liv. Tänk dig att du
sätter en vaskpanna – ett såll, eller skärm i
vattnet. Vad händer? Jo, jag får en panna full av föremål. När
jag skakar den lite grann, faller vissa av det mindre skräpet genom
sållet och jag kan titta på större stenar som fanns
i vattnet. Och där i vaskpannan, upptäcker jag en bit guld.
Det som är andemeningen i den här berättelsen är
att jag inte kommer att få den biten av skatten genom att bara
sitta vid strömmen och kisa mot vattnet. Jag måste vaska
för att få det - sortera ut en viss andel av mina erfarenheter
och gå djupare i det. Och kom ihåg, att om jag upptäcker
några guldkorn, så skulle det vara mycket viktigt att väga
det - skriva ner det och kanske dela den nåden med andra under länken -”jag delar med mig”, eller med någon annan
som jag kanske gör reträtten tillsammnas med.
• Hur NASA hanterar en bild från rymden. En
annan bild är att detta är precis det sätt NASA tar emot
en bild från rymden. När den först kommer, är den
suddig och är en del av en hel serie bilder. Därefter börjar
NASA redigera bilderna – de måste bli av med de förvrängningar
som kommer på grund av den långa sändningen. Därefter
förstärker de bilden digitalt - i huvudsak genom att fylla
i det som saknas och därmed göra bilden skarp. Och slutligen,
sätter de ihop olika bilderna, och inför våra ögon
finns det ett sensationellt månlandskap.
• Det handlar fortfarande om bakgrunden. Att
göra denna reträtt i det vardagliga livet kommer att utmana
oss att fortsätta att ha bakgrundstemat i bakhuvud hela tiden.
Det finns massor av skräp och brus och förvrängningar
i vår vardag. Om vi kan rensa bakgrunden och låta denna
veckas frågor flöda in och ut ur den hela dagen, kommer vi
att märka en enorm skillnad. Återigen, att skriva ner de svar jag får, eller att säga dem högt, även i huvud, bidrar till
att bevara nåden och välsignelsen.
• I slutet av veckan kommer vi att vilja att lyfta upp
hela vårt liv inför Gud - särskilt de delar
av oss som vi känner är minst tilldragande, de delar av oss
vilka vi kan tycka är helt oacceptabla. Allt handlar om tacksamhet.
Jag behöver inte vara fullkomlig för att vara tacksam.
Njut av resan. Vi är bara i början. Om vi låter Gud
arbete i oss kan Gud göra oändligt mycket mer än vi ens
kan begära eller tänka. Låt oss förlita på
det och glädjas av det.
|