Grundkonstruktionen för en byggnad kallas för källargrund och är byggnadens grundläggande struktur. I övningarna börjar Ignatius med det mest grundläggande förklaringarna. Det är en enkel sats, men inte alltid lätt att acceptera. "Människan är skapad." Var och en har alltid blivit skapad av Guds nåd och av sina erfarenheter här i det naturliga livet.

En av de faktorer som är svårare att acceptera är att vi som skapade är begränsade och med det menas att vi har faktiska begränsningarna av alla de slag. Vi har ålder, storlek, förmåga, personlighet och gåvor, men vi har alla begränsningar därför vi inte är Gud. Vi är den vi är, och vad vi är, genom Guds skapande kärlek. Ignatius startar där vi önskar att vi med Guds omsorg med tiden kunde komma .

Varför vi håller på att skapas, är den andra stora delen av denna källargrund. Ignatius var medveten om de många svar mänskligheten hade föreslagit för att svara på denna stora fråga. Han hade accepterat att det finns en Gud och att vi är skapade varelser, men nu måste nästa stora fråga lösas. Hur han besvarade dessa stora frågor och hur vi är inbjudna att svara på dem, fastställde hans livsstil och kommer att påverka vår. För Ignatius var det enkelt att svara på dessa stora frågor, men det är inte lika lätt att leva efter dem.

Med vårt begränsade jag, är vi skapade för att prisa Gud för den Gud som Han är - som den oändligt Skaparen - och för att Han har skapat var och en av oss med dessa begränsningar som ibland är så svåra att acceptera. Vi är skapade dels för att tjäna denna skapande Gud genom dessa skapade gåvor vi har fått, förstås, genom och med samma begränsningar. Ingen gåva är avsedd just för oss själva, utan de är gåvor från Gud till mig och vidare genom mig till Guds skapade familj.

Den tredje viktiga aspekten som formar huvuddelen av den här källargrunden, är att för att kunna tjäna prisa och ära Gud, så måste vi vörda det skapade som Guds fingeravtryck. Att vörda Gud kommer att bli ett sätt att leva, genom att vi blir medvetna om själva närvaron av denna heliga Gud, i alla andra varelser. Utmaningen ligger i att vår bön måste frigöras från att vörda våra egna begränsningar, så att tillräckligt mycket av vårt liv som vi gett för att tjäna Gud, tacksamt tillåter dessa begränsningar att bli synliga, nästan visionära.