Herre,
Det var lättare förra veckan. Jag tittade på balansen och harmonin i världen. Jag kunde se det i förändringen av årstiderna och soluppgången och massor av underbara saker som jag känner att de inte äventyrade någonting för mig.

Men nu när jag är inbjuden att titta på harmonin - eller bristen på den - i mitt eget liv var jag slagen av orden i vägledningen: "Kan jag vara ärlig och uppriktig med att avslöja vad som spelar så högt i min personliga orkester, att det råder oordning i mitt livs symfoni?” Något i mig rördes av att det, Herre. Det finns delar av mig som spelar alltför högt i mitt livs symfoni. Jag hör hornen för högt då jag oroar för mina felsteg, eller är rädd för att jag ses som ett stort misslyckande. Trummorna skräller när jag är alltför knuten till eller vill beundra andra och det känns ytlig eftersom allt jag vill är att på något sätt ge mitt liv för Dig.

Herre jag ber dig. Ge mig nåden att se hur jag ska kunna få balans i mitt liv. Hur kan jag få den typ av lugn och ro som kvinnan på bilden har denna vecka? Hon sitter i en dålig klinik och skrattar mitt i tragedin kring henne. Friden hon har, har inte något att göra med pengar, stolthet eller hur andra människor ser på henne. Hon har gett sitt liv för Dig. Hjälp mig att hitta denna typ av frid i mitt eget liv.

Men så blir jag rädd. Vad är det du begär av mig, Herre? Hur mycket måste jag ge upp? Kan jag göra detta? Jag slits så mellan viljan att mitt liv ska vara i ”balans och i harmoni” med Dig och att inte vilja ge upp någonting av vad jag har nu. Jag är bara rädd. I min rädsla vänder jag mig till Dig och öppnar mina armar, och ber om den hjälp jag behöver.

Gode Gud, hjälp mig att leva mitt liv på ett sätt som drar mig närmare Dig. Hjälp mig att ge upp allt som inte gör det. Tack så mycket för din kärlek och att du håller din hand över mig. Tack för att du har skapat mig och att du önskar att jag skulle vara i harmoni med dig.