Denna vecka står vi inför en inledning eller uvertyr till de Andliga övningarna. Vanligtvis är det förspelet i ett musikaliskt stycke som gör oss bekanta med det och gör att vi känner igen de fortsatta tongångarna som kommer att utvecklas senare i stycket.

Svårigheten med vad vi hör i inledningen den här vecka kan göra oss lite obekväma och gör att vi ifrågasätter huruvida vi vill fortsätta eller inte. Här i början av övningarna, visar Ignatius vad han menar med "frihet". Jag vet att vi alla vill ha ett långt liv, hälsa, ett bra namn och tillräcklig rikedom. Det kan tyckas att just här efter en sådan from bön, visar det sig var skon klämmer. För att fortsätta att göra dessa övningar måste du redan nu ha denna fullständiga distans till sådana naturliga böjelser och begär som till liv, hälsa och välstånd.

I sanning, så pekar Ignatius på universella mänskliga böjelser, som om om man inte är vaksam kan styra, dominera, fängsla och förstöra våra livserfarenheter. Vi är inbjudna att medverka i denna uvertyr för att helt enkelt titta på de områden som oftast tar oss ur harmonin. För första gången i övningarna ombeds vi att undersöka om vi är tillräckligt fria för att möta våra ofriheter. Det är först när vi gör detta som resten av symfonin av de Andliga övningarna kommer att bli meningsfulla.

Vi måste vara mycket tydliga över detta då, Ignatius förutsätter att vi som människor kommer att uppleva tendenser av oordning. Kan jag vara ärlig och öppen med att avslöja vad som spelar så högt i min personliga orkester, att det råder oordning i mitt livs symfoni? Senare i övningarna, kommer Ignatius att inbjuda oss till att se Jesus som dirigent för vår egen, och världens, musikal. När Ignatius använder begreppet "oberördhet", betyder det inte att han "inte bryr sig". Genom att göra övningarna sätter han fingret på den ömma punkten vart vi alla är på väg, Han visar på områdena där vi har för mycket omsorg om oss själva och har svårt att släppa kontrollen och som tar bort vår förtröstan på "Guds omsorg" som är verklig frihet. Kommer vi med tiden kunna frigöra oss för att titta, lyssna på och följa den gudomliga ledaren?

Den här veckan styrs vi mot en frihet som kommer att bli resultatet av en ärlig eftertanke och en förtröstan i bön, och att allt är av Guds goda nåd, men det tar tid. Den grundläggande friheten den här veckan är ett enkelt erkännande av våra mänskliga böjelser, som när de dämpats genom vår kontakt med Jesus och Guds vägar, blir delar av harmonin och balansen. "Var inte rädd," den Gud som kallar är trofast och bjuder oss ständigt på nytt in till livets symfoni.