När jag har upplevelsen av en längtan för något “men inte vet efter vad”, så förnimmer jag att Gud skapar mig just nu, i alla delarna av min närvarande existens. Medan jag är absorberad i upplevelsen oroar jag mig inte för mina tidigare felsteg och synder eller vad framtiden kommer att innehålla. Jag känner mig som ett med universum och så fullständig som jag överhuvudtaget kan vara.

Dessutom, är den önskan och längtan som jag känner den djupaste önskan inom mig. Den längtan är en ton av Guds enda intentionav att skapa universum, och den önskan kan bli den styrande begärelsen i mitt liv om jag låter den vara det. Jag tror att denna längtan kommer från den helige Ande som bor i våra hjärtan…
När vi upplever en önskan " men när vi inte vet efter vad " så är det Guds Helige Ande som drar oss in i den gemenskap som är Treenigheten som finns i våra hjärtan.

Hjärtats djupaste längtan är efter Gud. När vi är mitt i våndan av denna längtan, då tar allt annat vi skulle vilja ett steg tillbaka, bildlikt talat. Allt annat blir relativ för det totala och fullständiga mysteriet som vi längtar efter. I övrigt, i den mån denna längtan härskar i våra hjärtan, vill vi också leva våra liv i harmoni med denna längtan. Därför vill vi leva i harmoni med Guds kreativa syfte och mål för oss, så att vi kan välja vad som kommer att vara mer i samklang med vår längtan för att förenas med Gud.

Barry, S.J., William A. Finding God in All Things (Notre Dame, IN: Ave Maria Press, 1991) p.40-41.