Herre,
jag är förvirrad. Under de senaste fyra veckorna, har jag bett med dessa vackra bilder, som visar mödrar, barn, landskap och glada människor och i min bön jag har upplevt kärlek och harmoni. Men denna vecka, finns det bara en sönderbombad by. Det är en bild så stark i kontrast med tanke på känslan i de andra som slår emot en. Jag vet att du är där i kärlek och harmoni. Är du också det i förstörelsen?

Jag vet nästan inte hur jag ska be när jag ser på detta. Jag vill be för de människor som har förlorat sina familjer och sina hem, vars liv har förändrats på grund av allt detta. Jag vill att dessa människor ska få stöd från Dig, i någon form av omöjlig fred i sitt sönderslagna liv.

Men när som jag ser på bilden, undrar jag över dem som har blivit så skilda från Dig att de utför denna typ av förstörelse mot sina egna bröder och systrar. Vad är det som leder oss som människor att behandla varandra på detta sätt? Hur ska det vara för Dig att se på oss Gud, de personer som du har skapat, förgör varandra?

Jag tänker på min egen familj och hur jag skulle känna om jag tillbringat mycket tid åt att göra en present till min dotter och tänkte på hur den skulle göra henne lycklig och glädja henne. Tänk om hon såg på den och sa, "tack" och sedan slängde in den i garderoben? Hur skulle det vara för mig? Är det alltför anspråksfullt att tänka sig att det är på samma sätt för dig, Gud?

Hjälp mig denna vecka, att känna att synd är det samma som att förkasta dig. Hjälp mig att bryta igenom det motstånd som jag har för att titta på något ont. Sträck mig till att inse att synd är inget annat än otacksamhet till dig, Du som skapar liv och ger det ett mål och en mening. Jag vill ta avstånd till det onda på samma sätt som jag föraktar allt som smärtar mig. Jag vill ha den instinktiva känsla för hur egoism förstör och undergräver ditt syfte och plan.

Och när jag tittar upp på dig på korset, hjälp mig att uppleva, hjälpa mig att känna hur du omfamnar och tar på dig allt detta onda. Hur kan jag säga ”tack” till dig? Låt mig aldrig ta för givet hur din osjälviska gåva räddar mig från syndens och dödens destruktiva verkan