Rättvisa och världssamhället 

Kris i världssamhället 

Världen där kyrkan lever och verkar hålls fånge av en väldig paradox. Aldrig förr har de krafter som arbetar för att åstadkomma ett enat världssamhälle verkat så kraftfull och dynamisk, - de är förankrade i medvetenheten om hela den grundläggande jämlikheten samt av den mänskliga värdigheten hos alla. Eftersom människorna är medlemmar av samma mänskliga familj, är de är oupplösligt förenade med varandra i hela världens öde, i det ansvar som de alla delar.

De nya tekniska möjligheterna är baserade på en enhetlig vetenskap, och på den globala och simultana kommunikationens egenarter samt genom födelsen av ett absolut beroende av varandras ekonomiska värld. Dessutom har man börjat sträcka sig efter en ny och mer radikal dimension av enighet - ty de upplever att deras resurser, liksom deras dyrbara skatter av luft och vatten - utan vilket det inte kan finnas liv - och den lilla fina biosfär av hela komplexet av allt liv på jorden inte är oändligt, utan tvärtom måste sparas och bevaras som ett unikt arv som tillhör hela mänskligheten.

Paradoxen ligger i att inom detta enhetsperspektiv, splittringens krafter och motsättningarna idag tycks öka i styrka. Gamla motsättningar mellan nationer och imperier, mellan raser och klasser, har i dag nya tekniska verktyg till förstörelse.

Kapprustningen är ett hot mot människans högsta goda, som är livet,- det gör fattiga människor och individer ännu mer eländiga, samtidigt som de redan starka, blir allt rikare - det skapar en kontinuerlig risk för en politisk storbrand, och när det gäller kärnvapen, hotar det att förstöra allt liv från jordens yta.

Samtidigt föds nya uppdelningar för att skilja människorna från sina grannar, om de inte bekämpas och övervinns genom sociala och politiska åtgärder. Genom påverkan av den nya industriella och teknologiska ordningen som favoriserar koncentrationen av rikedom, makt och beslutsfattandet i händerna på en liten offentlig eller privat kontrollgrupp kommer ekonomiska orättvisor och brist på social delaktighet hålla människan från att nå sina grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter.

Biskopssynoden, rättvisa i världen, 1971. Edited by David J. O'Brien och Thomas A. Shannon, Förnya jorden (Garden City, NY Image Books, 1977) p.391-392. Synod of Bishops, Justice in the World, 1971.  Edited by David J. O'Brien and Thomas A. Shannon, Renewing the Earth (Garden City, NY Image Books, 1977) p.391-392.