| Herre,
jag är inte säker på var jag ska börja men jag
tror att jag måste börja med din kärlek. Om jag inte
känner den, är jag inte säker om jag kan gå vidare
längre. Här sitter jag i det svaga ljuset, omgiven av mina
synder såsom svampar som växer upp i en fuktig skog. När
jag tittar närmare, verkar det bara som om fler och fler av dem
dyker upp. Jag granskar mitt liv och ser fler och fler grundläggande
synder, men nu när jag tittar igen, ser jag ett mönster i
dem, och samma synd kommer upp om och om igen.
Oh, Herre! Jag ser på vilket sätt jag behandlar andra människor
på, ilsket, otåligt, alltid i behov att ha kontroll. Mitt
liv verkar styras av behovet av att se bra ut men jag vet att inuti
mig finns det så många delar i mig som är små
och själviska och mycket mörka. Vad är det inom mig som
gör att jag vänder ryggen till dig så helt och hållet
och till Din kärlek som du räcker ut till mig?
Herre! Jag ber dig. Låt mig känna den smärta och utanförskap
det innebär att skiljas från dig. Låt mig veta vad
det egentligen är att vara bortkopplad från Din kärlek
och att få känna hur förlorad jag är utan Dig.
Befria mig, min Gud. Befria mig från allt som jag hänger
mig fast vid. Visa mig de delar av mig själv som behöver ditt
helande. Visa mig min själviskhet som finns inom mig som får
mig att glömma hur jag längtar efter att vara bredvid dig.
Hjälp mig att vända mig till andra med mer medkänsla
och förlåtelse, samma medkänsla och förlåtelse
som Du har haft för mig med öppna armar så många,
många gånger. Hur kan jag så lätt vara arg och
oförsonliga mot andra, och därefter automatisk vända
mig till dig så fort jag behöver Din förlåtelse?
Håll mig varligt, Herre. Lugna mitt hjärta som är så
förtvivlat och bortkopplat från dig. Lär mig att vårda
andra som Du omhuldar mig. Jag har så ofta bett dig att mjuka
upp Ditt hjärta mot min synd. Snälla, jag ber Dig nu att mjuka
upp mitt hjärtas hårdhet mot andra.
Jag vill säga till Dig som Petrus gjorde, ”Gå bort
ifrån mig, Herre; jag är en syndig människa.”
Men jag vet att Du kommer att vända Dig till mig, som du gjorde
med Petrus och säga: " Var inte rädd. "
Bota mig. Håll om mig. Var med mig, Gud.
|