Denna vecka firar vi Guds nåd för oss och vår värld. De av er som är föräldrar, mor- och farföräldrar, farbror, morbror faster eller moster, har haft den spännande upplevelsen att uppmuntra mycket unga människor att lära sig gå. Du blir fantastiskt glad när de ta det första steget och sedan upptäcker du att du själv skrattar, när den lille stapplar framåt.

Lillen kanske vill gråta och ser mot dig för se din reaktion. Ditt leende, dina utsträckta händer, och din vänliga beröring är början på hans eller hennes väg att resa sig upp och börja gå.

Vad skulle hända om du skulle visa med ditt ansikte och genom dina gester din besvikelse och ilska över det lilla barnets misslyckande? Barnets bild av sig själv skulle vara mycket negativt och utvecklingen med att resa sig upp igen för att gå skulle ta mycket längre tid eller inte komma igång alls.

Guds nåd är mer än förlåtelse, utan handlar också om att resa oss upp så att vi kan fortsätta att lära oss att vandra på Guds vägar. Nåden är inte bara en rättslig åtgärd, ett domstolsbeslut. Guds nåd är en relationsgest som flödar från hjärtat av Guds kreativa och upprätthållande kärlek till oss.

När Jesus är fylld med "medlidande" för en person eller folkmassorna, handlar det inte så mycket medlidande eller ens förlåtelse. Jesus skildras som om han berörs djupt ända ner från magen där känslorna ansågs uppehålla sig. Jesus berörs för att nå ut, undervisa, utfodra och leda sina förlorade och djupt sjunkna medmänniskor.

Att be med denna veckas av övningarna är tänkt att befria oss från fruktan av att Gud är juridiskt arg eller besviken på oss, att vi har fallit i synd mer än en gång. Vi uppmanas att ta emot Hans vänliga beröring och hans uppmuntran att stiga upp och fortsätta lära oss hur det är att vara hans lärjunge.
Nåden står över alla andra Guds verk och vi ber med den erfarenheten av att låta Jesus vara Jesus - "Den som räddar."

Vi börjar denna vecka med att firar vår helighet som innebär sanningen om vårt behov av nåd och som är i sin tur omringad av sanningen av Guds trogna uppresande och upprättande kärlek. Denna nåd och detta medlidande, kommer om det mottagits med tacksamhet, slutligen befria oss för en viktigare promenad i vår tro, i Guds framtid och vår egen. Be stilla, han kom för att frälsa oss, inte för att lösa problemen för oss.