Var och en av oss kan ganska lätt komma ihåg det värsta vi någonsin gjort. I det sammanhanget kan känslor av förlägenhet eller skam uppstå hos oss även efter många år efter att händelsen inträffade. "Jag kan inte fatta att jag gjorde det!" "Hur kunde jag ha varit så dum! "Jag hoppas att ingen annan kommer ihåg mig göra dessa saker!" Det är faktiskt ett ganska hälsosamt inre svar på vårt skamspridda förflutna.

Läkningen av våra minnen är inte detsamma som att utradera bilderna av våra mer obekväma händelser ur huvudet. Kristen andlighet måste först och främst vara psykiskologiskt välgörande. Jesus omfamnade hela vår mänsklighet och levde precis som vi. Vi kan inte kräva eller förvänta oss att Guds förlåtande nåd skulle ordna om och ändra vad som är typiskt mänskligt. Kort sagt, Guds nåd och förlåtelse, Hans nåd, befriar oss från att leva med minnet av hur vi valt döden i vårt förflutna. Att vi kommer ihåg våra synder och synder gjorda mot oss, betyder inte att vi inte är förlåtna, eller att vi inte har förlåtit andra.

När vi bad i De Andliga Övningarna, uppmanas vi att rikta uppmärksamheten på både våra syndiga handlingar och Guds nådefulla svar. Om t.ex. skam och förlägenhet är det som är väckts till liv, hur mycket mer kommer vi då inte ihåg Guds barmhärtighet. "Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer,". Rom. 5
När Ignatius ber oss att be om "skam och förvirring" i De Andliga Övningarna, kallar han oss till den nåden att både vara ärlig med våra synder liksom att vi är så förbryllade över vår egen ställning i Guds ögon.

Men det finns också en annan nåd han ber oss att be om, att vi ska skämmas, inte bara av våra dåliga val i det förflutna, men också över vår förvirring och häpnad av Guds oförtjänta svar.
Nåden är en oförtjänt nåd och vi vill stå vid korsets fot i tacksam förvirring för ett sådant "övermänskligt" svar . Med tanke på vad jag har gjort i det förflutna kommer jag att med all säkerhet att göra om det igen. Men här är den korsfäste Kristus, som ger mig en framtid genom Sin trofasthet både gentemot mitt tidigare liv och mina kommande dagar.

Nåden är både ett förlåtande och ett förutsägande. Var och en av oss kommer att återvända till foten av sitt kors för att leva igen, från och med sitt förflutna - till allas vår framtid och Hans. " Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter... " Heb. 4

Vi kan stanna i skam och förlägenhet av vårt förflutna, eller uppehålla oss i det pågående tillståndet av den som är förlåten, och som den som kan leva fridsamt med sitt förflutna såsom omringad av den ständigt närvarande barmhärtige Guden.