|
Jag ber Dig, o min käre Frälsare, att rädda mig! Endast Din nåd kan göra det. Jag kan inte frälsa mig själv, jag kan inte reparera min förlorade grundval. Jag kan inte vända mig till Dig. Jag kan jag inte behaga dig, eller rädda min själ utan Dig, jag skulle gå från att vara oduglig till att bli ännu sämre, jag skulle falla från Dig fullständigt, jag skulle helt förhärda mig själv mot min försummelse av att tjäna dig, om jag litade på min egen kraft. Jag skulle dyrka mina egna utformade avgudar istället för
Dig, den enda sanna Guden, du min skapare, såvida du inte hindrade
det genom Din stora nåd. O min käre Herre, hör mig!
. . . Jag vill vara din dugliga tjänare. Jag vill inte synda
mer. Var nådig mot mig, och gör det möjligt för
mig att vara vad jag vet att jag borde vara.
|