Käre Jesus,
 "Herre, Du kan inte mena mig!" Det är min reaktion när jag läste historien om den sista påskmåltiden med dina vänner. Jag är en av dina vänner, och när jag sitter runt bordet, så full av kärlek och beundran för dig, känner jag det väldigt häpen när Du talar om att en av oss kommer att förråda dig. "Du kan inte mena mig!" Jag vill ropa detta tillsammans med Judas. Hur skulle jag någonsin kunna förråda den som älskar mig så oändligt mycket?

Jag är så rörd av din mänsklighet vid denna måltid. Berättelsen börjar med att du säger att Du alltid har älskat dem som följer dig, och du älskade dem ända till slutet, och jag känner det i kväll, i denna nära krets tillsammans med dig. Du hade älskat oss alla, de som följt dig väldigt nära från början och de av oss som stod tillbaka, och väntade tills vi kunde vara säkra på att du verkligen skulle frälsa oss.

Nu är vi alla är samlade runt bordet, och du säger att vi, dina närmaste vänner, kommer att förråda dig. Du ser så ledsen ut när du säger det. Hur distraherad ser du ut när du tänker på de kommande dagarna. Jag vill vara med dig i din oro och ångest. Jag vill vara med dig och stödja dig, käre vän, eftersom jag känner din rädsla.  Mest av allt vill jag försäkra Dig om att jag inte kommer att förråda dig. Därefter tar Du av dig manteln och börjar tvätta våra fötter.  Snälla, Herre, inte mina fötter! 

De är så stinkande och smutsiga och mina naglar är trasig.  Jag gillar att hålla dem gömda i mina sandaler,  och inte visa dem för någon, särskilt inte för dig. Men du är så mild när du tar fram mina fötter under mina kläder där jag stoppade dem och tvättar dem rena. I det ögonblick du böjer dig djupt över mina nytvättade fötter och kysser dem, inser jag att de ställen där jag kan låta Dig älska mig djupast är på den plats där jag är mest generad, och de delar av mig som jag vill dölja för andra,  - mina svagheter.

Du frågar om vi förstår vad du gjorde. Du har tjänat oss genom att tvätta våra fötter. Ditt rike handlar om att tjäna, inte om att bli omhändertagen. Gör detta för varandra, säger du. Slutligen, tror jag att jag börjar förstå vad du har talat om så länge. Det handlar om att ta hand om varandra, tvätta varandras fötter och tjäna varandra på de mest ödmjuka sätt. Du har smort mina fötter med din kyss och sänt mig på denna resa för att följa i dina fotspår.

Kan jag följa dig?  Jag är inte säker, Jesus. Jag vet att jag älskar dig och vill vara som du. Jag är rädd att jag kommer att förråda dig. Och jag vet att fastän det gör dig ledsen, så är mina brister den plats där jag behöver dig mest. Det är där du alltid kommer att vara med mig.

Men ikväll vill jag vara med dig, käre vän. Låt mig sjunga en psalm tillsammans med Dig som avslutning på denna väldigt förtrolig middag, innan vi går ut i trädgården för att be. Låt mig hålla din hand i denna lång natt. Jag känner Din kärlek till mig så djupt och jag känner din kallelse  att följa dig på den här resan för att tjäna andra såsom du hart gjort.
Tack för att du har kallat mig. Jag kommer att vaka med dig, Herre.