Att tillbringat en vecka med Jesus på Golgata är verkligen inte så svårt. Det är bara en fråga om fokus. Det underlättas av att vi har vuxit in i kärleken till Jesus under de senaste fyra månaderna. Vi vet att vi är älskade syndare. Vi har upplevt hans kallelse att följa honom på hans uppdrag. Vi har bett med en växande önskan att förstå hans liv och har känt kraften i att han väldigt detaljerat visar oss vem han är. Nu kommer vi att få uppleva vilken fullständig människa han var.

Vi vill komma i kontakt med och bli berörda av innebörden av hans död för oss. Detta är inte en vecka av teologiska reflektioner. Nu är det dags att fokusera på dödens verklighet. I vår kultur möter vi ytterst sällan dödens realitet. Vi distanserar oss själva från sådana erfarenheter. Trots all död och våld omkring oss, har få av oss varit med vid någons död eller rört vid en död kropp eller upplevt dödens kalla livlöshet. Folk dör sällan hemma, och begravningsbyråer tar ganska snabbt hand om kroppen av en älskad och gör i ordning den genom att klä upp och eventuellt sminka den, och lägger den i kistan så att det ser ut som om personen bara sover.

Detta gör det svårare för oss att föreställa oss att vi tittar upp på Jesus som hänger på detta fruktansvärt grymma och otroligt smärtsamma sätt av avrättning. Det gör det extra svårt att föreställa sig hans livlösa kropp, tecknet för att han verkligen har dött. Men när vi fokuserar varje morgon över vår önskan att vara med honom i hans död, kommer den nåd vihittills har fått hjälpa oss att vilja få följa honom hela vägen, ända till slutet av hans liv.

När vi fokuserar på varje område av våra liv, gripna av Jesu död, som skildras i handledningen, kan vi avsluta varje dag med några ord av tacksamhet. Kanske vill jag uttrycka mina känslor högt eller skriftligen. Varje kväll, växer ett uttryck för tacksamhet och närhet till Jesus. Kanske har jag ett krucifix i mitt hem, eller i mitt sovrum, som jag kan betrakta eller som jag vördnadsfullt kan titta på eller röra vid. Jag kanske känner att jag vill börjar och avsluta varje dag genom att göra ett korstecken i pannan eller över mitt hjärta när jag vaknar och innan jag somnar.

Detta kan hjälpa oss att medvetet göra oss fokuserade i början och slutet av varje dag . Med en sådan inriktning varje morgon och kväll under veckan, leder det till att vi går igenom varje dag med en ökad medvetenhet om det herravälde Jesu döende har för min tro, hopp och kärlek i dag, och då kommer jag aldrig att kunna titta på ett kors igen utan att bli starkt påmind om den kärlek som detta tecken betyder för mig.

Använd de andra resurserna som erbjuds den här veckan, och då särskild webbsidan med "Korsvägsandakten". Låt "För resan" och "Med dessa eller liknande ord . . . " också få fördjupa upplevelsen ytterligare.

Den Gud som har fört oss så här långt kommer att vara med oss och ge oss mer än vi kan begära eller tänka.

Överväg gärna att dela något av den nåd du har fått erfara från den här veckan med andra som gör den här reträtten genom att gå till online reträtt sida och klicka på
" En plats att dela mina erfarenheter på". Detta skulle kunna ge många andra människor möjligheter att dra nytta nåden som erbjöds dig.