Käre Jesus!
Kan det vara på riktigt? Är det verkligen du som står här framför mig? Jag stod och tittade från foten av korset när du led så otroligt, och nu, här är Du i trädgården, och säger mitt namn! Ja, Jesus, är jag här med dig! Du är här! Du lever!

Vi kramas och skrattar och säger ingenting begripligt, bara ljud av glädje och förundran. Du lever! Jag stannar en stund och tänker att jag drömmer, men då ser jag in i dina ögon. Åh, min kära, kära vän, du har uppstått från de döda. Jag kommer att ha dig i mitt liv!

Det var en sådan förlust när jag såg dig dö men nu när vi står i denna trädgård, du sätter händerna på min axel och ser mig i ögonen igen. Vi kommer inte skiljas längre. "Jag skall vara med dig alltid, säger Du till mig och från djupet av mitt hjärta, jag kan känna det.

Ja, du kommer vara med mig. Jag stannar hos dig. Tillsammans, Jesus, vi kommer alltid vara tillsammans! Du lever. Du är här och du kramar mig så försiktigt och säger att du kommer att se mig senare. Det finns ingen smärta när du lämnar mig, ingen rädsla att du inte kommer tillbaka. Jag känner ditt liv så djupt inom mig på ett udda, levande sätt. Det är glädje och energi och ett helt nytt sätt att leva, och att se på världen. Du lever, min Jesus! Tack för att du är i mitt liv på ett sådant djupt sätt. Tack för att du är mitt liv.