
”Kyrkan försonar sig med katolikerna” var rubriken i Pingströrelsens
tidning Dagen inför årets kyrkomöte i Sigtuna. Bakom denna
i katolska öron bisarra formulering dolde sig något så
ovanligt som en kyrkomötesdebatt i en central lärofråga.
Troligen är det första gången sedan Uppsala möte 1593
som ”denna artikel varmed kyrkan står och faller”, rättfärdiggörelsen
genom tro allena, varit föremål för synodbehandling.
Hur det än förhåller sig med den saken rent historiskt,
är det inte utan en viss glad förvåning man noterar faktum:
Efter ett års remissbehandling och debatt i kyrklig press tar Svenska
kyrkans kyrkomöte ställning till Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran
som utarbetats tillsammans av Lutherska Världsförbundet (LVF)
och Det påvliga rådet för främjande av de kristnas
enhet. Medan ordet rättfärdiggörelse lyser med sin frånvaro
i Befrielsen – Stora boken om kristen tro, publicerad till 400-årsminnet
av just Uppsala möte då Augsburgska bekännelsen högtidligt
konfirmerades som norm för tro och lära i Sverige, har denna huvudpunkt
i luthersk kristendomsförståelse nu blivit föremål
för en öppen och konstruktiv debatt. Svenska kyrkan är värd
en eloge för detta, inte minst som det förefaller tämligen
unikt i internationellt perspektiv.
I vår globala och gränsöverskridande värld kan ingen
varaseg selv nok . Intryck, erfarenheter, konflikter må vara av hur
intern karaktär som helst, de ger alltid eko långt utanför
den egna lilla kretsen.
Så är det också med ekumeniken. Allt som sker inom en kyrka eller ett samfund betyder något för kristna inom alla andra kyrkor. Solidariteten med och inlevelsen i alla andra kristnas sätt att uttrycka sin tro - men också frågorna och sorgen över det man inte förstår hos de andra - har blivit en självklarhet för oss idag.
Något liknande ser vi på livets alla andra områden. Det som sker inom ett lands gränser - eller inom privatlivets sfär - berör alla. I den globala tid vi lever i berörs vi alla av varandra, på gott och ont.
I grund och botten tror jag att detta motsvarar meningen med det mysterium som vi kallarde heligas samfund . Tyvärr har det alltid stått lite l skymundan och behandlats en aning styvmoderligt, både i katekes, förkunnelse och i den troende människans innersta. ändå tror jag attde heligas samfund kan bli en av de mer livsnära trossanningarna för oss kristna på 2000-talet.
Jag tror också att det kan hjälpa oss att överbrygga onödiga motsättningar och komma ut ur lika onödiga återvändsgränder i det ekumeniska samtalet.
Nu när frågan om rättfärdiggörelsen är löst för katolikers och lutheraners del, vore det väl mest naturligt att fråga sig: vad åstadkommer då denna rättfärdiggörelse?
"Den gemensamma deklarationen om läran om rättfärdiggörelsen mellan Lutherska världsförbundet och den katolska kyrkan, som undertecknades 1999, gör att vi nu kan vittna tillsammans mer än tidigare. Den för oss ett steg närmare den fulla och synliga enhet som är målet för vår dialog," fortsatte påven.
16 november fick påven besök av den lutherske biskopen i Trondheim i Norge biskop Finn Wagle, som sade att Norges andlighet har fått ett viktigt tillskott genom nya katolska birgittinska och cistercienska ordensgemenskaper.
Påven svarade att han mindes väl sitt besök i Norge och de andra skandinaviska länderna 1989 och den ekumeniska gudstjänsten i Nidarosdomen i Trondheim med förre biskopen Kristen Kyrre Bremer.
"Det var ett tecken på nya och fördjupade ekumeniska relationer
mellan oss," sade påven. "Dessa förbättrade relationer
gjorde det möjligt 1993 för den lutherska kyrkan att låta
den katolska gemenskapen fira 150-årsminnet av den katolska kyrkans
återkomst till Norge i den gamla medeltida domkyrkan. Låt oss
tacka Gud som har låtit oss göra sådana framsteg," sade
Johannes Paulus II.
Läs hela artikeln här>>
Synen på hur människan blir rättfärdiggjord inför
Gud är inte längre kyrkoskiljande. Det menar de katolska och lutherska
teologer som nyligen träffades i Lund för att diskutera den gemensamma
deklarationen om rättfärdiggörelsen.
Läs mer
här>>
Under en onsdagsaudiens nyligen (Vatikanen den 19 november, 2008 Zenith)
lade påven ut en reflektion över Luthers lära om rättfärdiggörelse genom tro allena. En del vändningar kan här säkert intressera både katolska och protestantiska läsare. Luthers formulering om tron allena har ibland tolkats som en frihet från alla morallagar och påbud; bara tron finns så är man räddad. Men detta är en feltolkning av Paulus enligt påven, vilket framgår av följande referat
Till artikeln Se även:hela påvens text i svensk översättning>>Den här sidan uppdaterades senast: 2009-06-15
EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.
TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.
***
Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.
![]()