Sankt Josefs katolska församlings hemsida

Söndagen efter jul
DEN HELIGA FAMILJEN

1 Sam 1:20-22,24-28 1 Joh 3:1-2,21-24 Luk 2:41-52
Den mänskliga historien börjar inte med ett barn. Före barnet finns föräldrarna. Ingen
människa dyker upp på den mänskliga scenen ur tomma intet. Varje människa har en far
och en mor. Vilka i sin tur har sina föräldrar. Människan är inte en ´individ´ i det mänskliga
kollektivet. Vi är personer, som föds ur och in i en familj, i en historia som redan pågår. Vi
väljer inte våra föräldrar. De har förmedlat livet till oss. Föräldrarna väljer inte ens vilka
barn de skall ha, trots all ´planering´. Också barn är en gåva. Försöken att välja bort
oönskade barn bygger på en illusorisk dröm, som kan sluta i en mardröm för en helt kultur.
Inte heller kan vi göra oss kvitt våra anförvanter. Inte ens om vi går i kloster eller byter
efternamn. Man förblir barn, syskon, förälder, farmor, kusin osv. livet ut. Sådana är människans
villkor. Vi hör till en familj. Hur den än ser ut. Hur långt från det tänkta idealet den
än kan tyckas vara.

Också Jesus, Guds evige Son, föddes i en familj. även om han var Marias enda barn,
och Josef inte hans biologiska fader, så hade han släktingar, kusiner och anförvanter. Han
växte upp i en bestämd kultur, i ett folk med sin historia. Av sin mor lärde han sig tala arameiska.
Av sin far lärde han sig snickarens yrke. Och det står att han lydde sina föräldrar i
allt. Under 30 år levde han ett vanligt familjeliv i Nasaret. Han delade tonåringens öde, när
han fick höra sin mor säga: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat
efter dig och varit mycket oroliga.” Trots att han skulle väcka oro och undran hos sina
närmaste, förblev han sina föräldrars son, i tacksamhet, tillgivenhet och kärlek. Också på
korset sörjde han för sin mor, när han uppdrog åt Johannes att ta henne som sin mor.

Därmed har Jesus helgat familjen, sin egen och alla andras. Han har bekräftat budet att
barnen skall hedra sina föräldrar. Han har bekräftat föräldrarnas uppdrag att fostra och
vägleda sina barn, fr.a. genom att själv födas, växa upp och leva i en familj. Genom att
både lyda sina föräldrar och genom att ge oss Josef och Maria som föredömen i föräldrarnas
heliga uppgift. Här talar kyrkan rakt in i dagspolitiken och säger att samhället är
skyldigt att stödja familjen, men att inte frånta familjen dess egna befogenheter.

Familjen i Nasaret var vanlig och samtidigt unik. Det unika skymtar fram, när Jesus som
12-åring dröjer kvar i Jerusalem och hans föräldrar i tre dagar får leta efter honom. De finner
honom i templet, där han sitter bland de skriftlärda, lyssnar och ställer frågor. Tydligen
på ett sätt som får alla att häpna. När Maria frågar hur han kunde vålla dem denna oro
svarar han: ”Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” Det är de första orden vi hör
ur hans egen mun, en antydan om hans unika närhet till sin himmelske Fader. I det följande
kapitlet berättar Lukas hur rösten från himlen bekräftar denna närhet: ”Du är min älskade
son.” Men hans föräldrar förstår honom inte. Hans innersta hemlighet skall klarna
först senare, även om Maria gömmer och begrundar allt i sitt hjärta.
Detta hindrar inte Jesus att följa med dem tillbaka och vara dem lydig i allt. Jesus går in
under den mänskliga mognadsprocessen steg för steg. Evangelisten säger att han blev
äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.

Därmed har Jesus helgat våra mänskliga villkor, vårt behov av omsorg, fostran och undervisning.
Det står ingenting i evangelierna om uppseendeväckande händelser under
åren i Nasaret. Allt tyder på att han växte upp som ett barn bland andra barn i Nasaret.
Inte heller stod det skrivet på Josefs och Marias hus, att här bor ”den heliga familjen”. Det
som skedde, ägde rum i tystnad och anonymitet, i det vanliga, i trohet mot Guds bud och
stadgar, i respekt för hemlivets och timmermannens dagliga mödor och enkla skönhet.
Därmed är varje familj helgad, kallad att leva efter Guds bud och vilja.

Sedan lång tid har man lurat oss att tro att familjeband är en fiende till den individuella
friheten. Utan att man märkte hur det gick till, det gick i små steg, hamnade många i sin
egen ensamhets fängelse. När friheten levs frikopplad från Guds skapelseordning blir kärleken,
sexualiteten, barnafödandet och familjelivet ett problem. Föräldrar sviker sina uppgifter
som föräldrar och de unga lämnas åt sig själva och åt varandra och riskerar att aldrig
bli vuxna. Man försöker bygga en värld av från varandra isolerade individer, där var en kör
sitt eget lopp och betraktar de andra som hinder i trafiken.

Jesus själv är det tydligaste exemplet på hur äkta frihet inte hindras av lydnad för föräldrarna
och trohet mot familjebanden. När tiden är inne går han den väg som är hans.
Därmed visar han, radikalare än något tonårsuppror, att familjebanden inte är absoluta.
Också den som kallats till kloster kan få säga till sina föräldrar: ”Visste ni inte att jag måste
vara hos min fader?” Själv skall han ju säga att inga familjeband får väga tyngre än kärleken
till Gud. En lärjunge måste vara beredd att offra kanske det käraste han fått. Hanna,
profeten Samuels mor, visste att hennes son var en gåva från Herren. Därför gav hon
också Samuel tillbaka till Herren. ”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren.”

Den jordiska familjen är en förberedelse till den nya familj som växer fram kring Jesus,
Guds evige Son, han som blir vår mänsklige broder för att göra oss till Guds barn och varandras
syskon. I en gemenskap som inte upplöser, men helgar, övergår och fullkomnar
alla familjeband. Han gör sin himmelske Fader till vår Fader och ger oss sin moder som
vår andliga moder. På vägen dit får föräldrarna vikariera och vara ställföreträdare. Som
barn i den familj vi tillhör får vi lära oss de första grunderna i att vara Guds barn. Och familjen
vara en urcell för både samhälle och kyrka.

Låt oss be för våra familjer. Och göra allt som står i vår makt för att återge familjen dess
naturgivna värde och plats både i samhälle och i kyrka. Låt oss rannsaka oss och göra bot
för egna synder mot familjen. Men låt oss fr.a. tacka för familjen, inte minst för den familj vi
själva tillhör. Trots alla brister är den en gåva som förmedlat livet till oss. Då behöver inte
bitterhet, avundsjuka eller bekymmer för det vi själva inte råder över få makt över oss. Både
föräldrar och barn, syskon och anförvanter, är ytterst gåvor till varandra. Genom tacksägelsen
ger vi gåvorna tillbaka till alla goda gåvors givare.
Amen.

Söndagen efter jul DEN HELIGA FAMILJEN

Länkar

Församlingen

Översättning till andra språk —Translate—

Grupper och föreningar i församlingen

Katolsk orientering

Böner och själavård

Magasin, böcker, tidningar och bloggar

Engelska och andra länkar

Tidigare artiklar

Andra sidor

Söndagen efter jul
DEN HELIGA FAMILJEN

Översättning till andra språk
—Translate—