
Denna gång var det det ungerfär 15-20 vuxna och barn som var församlade i sidoskeppet av Malmbergets kyrka för att fira mässa på lördagseftermiddagen. Som oftast var det fader Gene som höll i mässan. Han kom med tåget direkt från Kiruna där man firat mässa på morgonen. Det var en mycket vacker vinterdag och utsikten över fjället Dundret är magnifik.
Dagens texter kom från Krönikerboken 2 Krön 36:14-16.19-23 och handlade om hur Jerusalem brändes ner och folket deporterades till Babylon. Där fick de vara slavar åt honom och hans efterträdare tills det persiska riket uppstod — för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas — och tills landet tagit igen sina uteblivna sabbater. Hela den tid landet låg öde hade det sabbat, tills sjuttio år hade gått.
Men under den persiske kungen Kyros första regeringsår ingav Herren — för att Herrens ord genom Jeremia skulle uppfyllas — Kyros tanken att sända ut en förordning, och han tillkännagav i hela sitt rike, både muntligt och skriftligt: »Så säger Kyros, konung av Persien: Alla jordens riken har Herren, himlens Gud, givit mig, och han har ålagt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. De av er som tillhör hans folk — må er Gud vara med er — skall bege sig till Guds hus.«
Ef 2:8 Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.
Responsoriepsalm Ps 137
Vid Babylons floder satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
I pilträden som växte där
hade vi hängt våra lyror...

Dagens predikan handlade bland annat om hur det är en paradox av det mänskliga livet att symbolen för döden också är en vanligt förekommande symbol av helande. Ännu till denna dag är den forntida Kaducén - en stiliserad häroldsstav med en eller två omslingrade ormar - den som står som en symbol för apotekare eller läkare.
Vi vet att man gjorde motgift av huggormens gift, vilket helade dem som blev bitna av samma ormar. Trots att den här paradoxen är så vanlig finner vi det fortfarande väldigt svårt att säga ”amen” till den och Jesus predikan om döden som den väg som leder till livet.
Alla vill vi bli upplyfta – men inte upp på korset. Alla vill vi ha evigt liv – men ingen av oss vill dö. När det kommer till att handla om synd och överlåtelse synes kuren värre än åkomman.
Profeten Jeremia försökte peka ut samma paradox till sitt folk. Var
det verkligen möjligt att Gud kunde rädda nationen ur Cyrys, den persiska
konungens hand?
Vi vänder oss inte till fienden för att få höra
sanningen eller för att bli helade men Gud går alltid emot våra
mänskliga förväntningar. Aposteln Paulus visste närhelst
som vi börjat på att tänka att helandet är frambringat
genom oss själva börjar vi tänkta i väldigt begränsande
banor. Om helandet och fullkomlighet är Guds verk så är möjligheterna
gränslösa men också något som vi inte kan förtjäna
av oss själva. Fastetiden är en inbjudan att reflektera över
det omöjliga och att leva i det omöjliga.
Den som avvisar det, väljer fördömelsen. Vem som helst som tror, och den som vågar leva upplyft med Kristi kors är dragen med Kristus till Gud.
Ef 2:8 Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av
er själva, Guds gåva är det.
(090322)
Den här sidan uppdaterades senast: 2010-09-29
EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.
TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.
***
Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.
![]()
Mässa i Malmberget Feb 21»
Mässa i Malmberget Feb 09»>
Mässa i Malmeberget Midfastosöndagen 22 mars»
Inspelad julmässa från Göteborg 06 med Fader Martin som celebrant»