Jes 55:6-9 Fil 1:20c-24,27a Matt 20:1-16
Eftersökt och kallad
En jordÀgare söker arbetare för sin vingÄrd. SÄ berÀttar liknelsen. Vi möter detta uttryck
i Den helige Benedictus klosterregel nĂ€r det i dess företal sĂ€gs: âHerren söker sin
arbetare i folkmĂ€ngdenâ. För Benedictus handlar det om nĂ„got mera Ă€n lönearbete. Han
preciserar med en frĂ„ga: âVem Ă€r den som Ă€lskar livet och vill se goda dagar?â Herren
söker den som vill leva, men leva fullt och helt. NĂ€r nĂ„gon svarar, âHĂ€r Ă€r jagâ, har nĂ„got
skett. Genom att svara har den anonyme i folkmÀngden blivit nÄgon, ett jag, en person.
Han stiger ut ur massan och blir en mÀnniska pÄ vÀg att börja leva. Benedictus avslutar
stycket med en retorisk frĂ„ga: âVad kunde vara ljuvligare Ă€n denna Herrens röst?â Rösten
kallar mÀnniskan att leva.
MÄnga vet inte varför de lever. Kanske har de aldrig blivit sedda eller Àlskade. MÄnga fÄngas av förrÀdiska lockrop om genvÀgar för att bli upptÀckta och bekrÀftade pÄ den offentliga scenen, men de blir inte mÀnniskor, de blir bara utnyttjade. De flesta vÄgar inte tÀnka tanken att de sjÀlva Àr sökta av nÄgon som vill dem vÀl, att nÄgon frÄgar efter dem för deras egen skull. Kanske söker de sjÀlva. Men mÀnniskan tycks inte sjÀlv kÀnna vÀgen till livet.
Det kristna evangeliet sĂ€ger att Gud söker mĂ€nniskan. Oftast tĂ€nker man att religion Ă€r nĂ„got som mĂ€nniskan gör, nĂ€r hon söker Gud genom stillhet, andliga övningar, böner och moralisk strĂ€van. ABC i den kristna tron sĂ€ger att Gud söker mĂ€nniskan. Hela den bibliska historien vittnar om detta. Redan nĂ€r mĂ€nniskan i början gĂ„tt vilse och gömt sig i paradisets buskage ljuder rösten: âMĂ€nniska, var Ă€r du?â MĂ€nniskan kan nĂ„ ett gott stycke, men inte Ă€nda fram, varken till Gud eller till sig sjĂ€lv, om inte Gud söker henne.
Enligt de tidiga utlĂ€ggarna handlar dagens liknelse om detta, hur Gud söker mĂ€nniskan, dĂ€r hon stĂ„r pĂ„ livets torg utan att nĂ„gon lejer henne eller frĂ„gar efter henne. För nĂ„gra (Origenes och Hieronymus) blir de olika tidpunkterna i liknelsen tecken pĂ„ att mĂ€nniskor nĂ„s av kallelsen vid olika skeden livet. NĂ„gra Ă€r kallade redan frĂ„n födseln, som profeterna Samuel, Jeremia och Johannes Döparen. Andra kallas i tonĂ„ren, vid âtredje timmenâ. Andra i mogen Ă„lder, eller först nĂ€r de blivit gamla, vid sjĂ€tte, nionde och elfte timmen av sitt levnadslopp. Alla kallas till samma rike. Alla fĂ„r samma lön.
Augustinus vidgar perspektivet och ser liknelsen som en revy över hela mĂ€nsklighetens historia. De först kallade Ă€r Abel och Noa. Patriarkerna Abraham, Isak och Jakob Ă€r de som kallas vid tredje timmen. Vid sjĂ€tte timmen har vi komit fram till Mose och Aron och vid nionde timmen till profeterna. Den elfte timmens arbetare Ă€r vi kristna. Nya Testamentet sĂ€ger pĂ„ olika sĂ€tt att vi lever i den yttersta tiden, i elfte timmen, i vĂ€ntan pĂ„ dagens och tidens slut, dĂ„ Herren skall komma tillbaka för att hĂ„lla dom och ge lön Ă„t var och en efter hans gĂ€rningar. Protesten frĂ„n dem som arbetat hela dagen Ă„terspeglar dĂ„ den judiska reaktionen mot att hedningarna tycks fĂ„ samma lön som de sjĂ€lva fĂ„tt löfte om. Aposteln Paulus uttrycker det: âGud har gjort alla (bĂ„de judar och hedningar) till olydnadens fĂ„ngar för att kunna förbarma sig över allaâ.
VĂ€gen till Guds rike kan inte öppnas av nĂ„gon annan Ă€n Gud sjĂ€lv. Hur och nĂ€r han gör det förblir fördolt för den mĂ€nskliga tanken. Hans vĂ€gar och tankar Ă€r högre Ă€n mĂ€nniskornas, sade profeten. Men Guds suverĂ€na frihet Ă€r inte godtycke. I ljuset frĂ„n evangeliet ser vi att hans frihet Ă€r hans grĂ€nslösa godhet. âGud vill att alla mĂ€nniskor skall bli rĂ€ddade och komma till insikt om sanningen.â GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng gĂ„r han ut pĂ„ mĂ€nniskornas torg för att leta efter sysslolösa och vilsegĂ„ngna. PĂ„ tusen sĂ€tt söker han dem som lever utan hopp och utan Gud, insnĂ€rjda i sina mĂ„nga projekt, sĂ„ smĂ„ningom besvikna och deprimerade över att det Ă€ndĂ„ inte blir som man tĂ€nkt sig. âOm Herren inte bygger huset, sĂ„ arbetar de förgĂ€ves.â I sin godhet kallar Gud, ocksĂ„ den som glömt vad han en gĂ„ng kallades till, som somnat in i synd eller förlorat den första kĂ€rleken.
Men det förblir en suverĂ€n kallelse. MĂ€nniskan kan aldrig förvandla kallelsen till en rĂ€ttighet, eller till nĂ„got som bara skall finnas dĂ€r nĂ€r det behagar mĂ€nniskan. Inte ens om man gĂ„tt i kloster eller fĂ„tt ett Ă€mbete, kanske slitit hĂ„rt i solhettan. âSök Herren medan han lĂ„ter sig finnas, Ă„kalla honom medan han Ă€r nĂ€raâ, ropade profeten.
Det Ă€r i sin godhet han kallar oss. Och det Ă€r till sin godhet han kallar, för att mĂ€nniskan för evigt skall fĂ„ dela hans outgrundliga storhet och generositet. Det Ă€r inte bara med utan ocksĂ„ till denna storsinta generositet som han kallar. Det vore en motsĂ€gelse om han inte dĂ€rför nödgar oss att kasta av den smĂ„aktiga avunden och det berĂ€knande lönetĂ€nkandet. SĂ„ fort mĂ€nniskan krĂ€ver lön, tacksamhet och uppskattning, gĂ„r lönen henne ur hĂ€nderna. Det Ă€r frestande att knota i solhetten. Och snegla pĂ„ de andra, med avundens sneda blick. âSer du med onda ögon pĂ„ att jag Ă€r god?â
Augustinus sÄg i avunden den djÀvulska synden framför andra. Ur avunden föds hat, skvaller, förtal, skadeglÀdje och missnöje med att det gÄr nÀstan vÀl. Avund Àr ett slags illvillig förstÀmning och vÀgran att Àlska. Botemedlet Àr att glÀdjas över broderns framgÄng, gÄvor och förtjÀnster. Den som ersÀtter avund med glÀdje blir rik. Broderns gÄvor blir ocksÄ hans egna. Vi Àr ju varandras lemmar i samma kropp. I Guds rike Àr allt gemensamt. Redan kallelsen rymmer en försmak av slutmÄlet.
Visst Ă€r det en lön som vĂ€ntar, men en gudomlig sĂ„dan, som övergĂ„r all jordisk lön. Lönen visar sig vara en oförtjĂ€nt gĂ„va. Liksom kallelsen var det. Ja nĂ„den Ă€r ocksĂ„ den osynliga drivkraften i arbetet. Som aposteln uttrycker det: âGenom Guds nĂ„d Ă€r jag vad jag Ă€r, och hans nĂ„d mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer Ă€n nĂ„gon av dem, fast inte jag sjĂ€lv, utan Guds nĂ„d som har varit med migâ.
Det Benedictus sade om den kallande rösten visar sig gĂ€lla bĂ„de början, fortsĂ€ttningen och slutet: âVad kunde vĂ€l vara oss ljuvligare Ă€n denna Herrens röst, som inbjuder oss? Se, i sin godhet visar oss Herren livets vĂ€gâ.
Amen.
/br. Ingmar
Predikning från Den Helige Benedictus Kloster
av Broder Ingemar Svantesson
http://www.benedictuskloster.se/
En annan predikan återfinns här av P. Frans Eric Larson TOR 2010 på sidan Katolsk evangelisation.»
För de engelskspråkiga och spansktalande finns den här sidan.»
(110919)
Den här sidan uppdaterades senast: 2011-09-22
EWTN Live TV
Programming Schedule
The current months TV and Radio-program.
TIPS!
Känns texten för stor/liten - tryck CTRL + rulla på mushjulet.
***
Känns textraden för lång, - minimera sidan, till önskad bredd.
![]()
KyndelsmÀssodagen, Herrens frambÀrande i templet
StÀndig bön för Àktenskap och familj - Herrens dop
Trettondedag jul - epifania - Herrens uppenbarelse
FĂRSTA SĂNDAGEN I ADVENT, v (III)
Kristi kropps och blods högtid
Predikan 14 söndagen under Äret
à ttonde söndagen under Äret
Trettiotredje söndagen under året
Trettioandra söndagen under året
Trettioförsta söndagen under året
Trettionde söndagen under året
Tjugonionde söndagen under året
Tjugonionde söndagen under året
Tjugoåttonde söndagen under året
Tjugosjunde söndagen under året
Tjugosjätte söndagen under året
Tjugofemte söndagen under året
Tjugofjärde söndagen under året
Tjugosjätte söndagen under året
Tjugofemte söndagen under året
Tjugofjärde söndagen under året
Tjugotredje söndagen under åretn
Tjugoandra söndagen under året>
Tjugoförsta söndagen under året
Kristi kropps och blods högtid
Påskdagen - Kristi uppståndelse
Långfredagen - Herrens lidande och död
Kyndelsmässodagen - Herrens frambärande i templet
Trettondedag jul - Epifania - Herrens uppenbarelse
predikan ANDRA SÖNDAGEN EFTER JUL
Södagen efter jul-heliga familjen
Trettiotredje söndagen under året
Trettiandra söndagen under året
Trettionde söndagen under året
Tjugonionde söndagen under året
Tjugoåttonde söndagen under året
Tjugosjunde söndagen under året
Tjugosjätte söndagen under året
Tjugofemte söndagen under året
Tjugofjärde söndagen under året
Tjugotredje söndagen under året
Tjugoandra söndagen under året
Tjugoförsta söndagen under året
Kristi kropps och blods högtid
Bön för präster och ordensfolk»
Andra påsksöndagen eller den Gudomliga barmhärtighetens söndag»